Dumma grafexperiment 4 (EU-rättsligt perspektiv)

Som jag skrev så kommer den juridiska relevansrankningsalgoritm jag jobbar på vara en enklare form av PageRank. Jag har en
RDF-databas med drygt 10 000 rättsfall med alla hänvisningar mellan rättsfall och även mellan rättsfall och lagstiftning. Det gör det möjligt att bland annat göra utsnitt ur datat med SPARQL, och på så sätt få fram exempelvis alla länkar mellan alla rättsfall där både det hänvisande och det hänvisade fallet även hänvisar till en viss EU-rättsakt. Från det kan man sen skapa en graphviz-fil för att få ett snyggt diagram. Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag försökt rita diagram med graphviz förut, med varierande resultat. Låt oss se hur EU-rätten lämpar sig för sånt här!

Som rättsinformatiker finns det några direktiv som är av särskilt intresse. Dataskyddsdirektivet är ett sådant. Såhär ser rättspraxis ut för det:

(Alla diagram är klickbara och leder till en PDF-version. Scriptet som skapar graferna kan ”namnen” på några fall, de som jag har tyckt varit viktigast, och ritar ut dem med en annan färg).

Som synes är ”vårt” svenska fall om en konfirmandlärare som publicerade uppgifter om sina kollegor på föreningens webbplats med, och har en rätt framträdande position. Ju fler rättsfall som hänvisar till ett visst fall, desto större ruta. Vi kan också se att ett fall som inte alls har en så framträdande roll i svensk juristundervisning, Österreichicher Rundfunk, är ungefär lika ”viktigt”, baserat på antal hänvisningar.

Men rättspraxis för dataskyddsdirektivet är lite tunn. Hur ser en gammal goding som direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning ut?

Äldre direktiv har i största allmänhet hunnit samla upp en större rättspraxis. Här ser man att Ponente Carni (61991J0071 AKA C-71/99 och C-178/91) har en framskjuten position. Nu kan jag för lite om EU-skatterätt för att avgöra om det är det allra viktigaste rättsfallet på det här området, men man kan notera (under ”Doctrine” i länken ovan) att det blivit föremål för analys i åtminstone nio artiklar.

Det mest hänvisade direktivet i domstolens historia är det sjätte mervärdesskattedirektivet, 388/77/EEG. Det finns 377 fall som berör det, och de har inbördes 1315 hänvisningar. Det ser ut såhär:

(Från och med här rekommenderar att man klickar sig igenom till PDF-versionen för att kunna se åtminstone något av vad som pågår.)

Här är det C-349/96 (Card Protection Plan Ltd) och C-62/93 (BP Soupergaz) som tycks vara viktigast. Är de det? Det vet jag inte innan jag gjort en djupdykning i litteraturen (eller hittat någon expert på sjätte mervärdesskattedirektivet).

Men direktiv i all ära, det är ju artiklarna i de grundläggande fördragen som har den riktigt stora samlingen praxis. I den testdata jag håller på att jobba fram har jag särskilt valt ut tio artiklar som är centrala. En klassiker är artikel 34 i EUF (mer känd som artikel 28 EG, men Lissabonfördraget numrerade om allt…), om förbud mot kvantitativa importförbud. Det finns 480 fall med inbördes 2982 hänvisningar som rör den artikeln (eller någon av dess tidigare inkarnationer. Såhär ser (ett utsnitt av det) ut:

När jag läste EG-rätt var det tre fall som särskilt togs upp som viktiga i undervisningen: Dassonville, Cassis de Dijon, och Keck. Glädjande nog är det dessa fall som får de överlägset största boxarna även i detta diagram.

Men så är det inte alltid. För artikel 267 EUF (aka artikel 234 EG) borde 6/64 (Costa v ENEL) och 283/81 (Cilfit) vara de absolut viktigaste fallen. Men i nedanstående (737 rättsfall, 5651 hänvisningar) är de inte alls framhävda.

Costa v ENEL har elva hänvisningar, och Cilfit tio –småpotatis i sammanhanget. Återstår att se vad det kan bero på. En tentativ teori är det som bibliometrister kallar obliteration by incorporation, dvs när en resurs blir så etablerad inom ett fält att den mer anses som en del av ämnets grundläggande kunskapsbas än något man borde hänvisa till. Eftersom Costa handlar om EG-rättens företräde framför nationell, och Cilfit etablerade Acte Clair-doktrinen, båda djupt etablerade principer inom EU-rätten, så kan det vara så att domstolen inte hänvisar till de fallen längre eftersom de har blivit allmänna rättsgrundsatser. Kanske.

Dumma grafexperiment 3 (nu lite smartare)

Närhelst jag försöker ordna upp saker och ting i kategorier dyker alltid Jorge Luis Borges fantastiska djurtaxonomi upp i bakhuvudet:

”Djur kan delas in i
a) djur som tillhör kejsaren,
b) balsamerade djur,
c) tama djur,
d) spädgrisar,
e) sirener,
f) fabeldjur,
g) hundar som springer fritt,
h) de som ingår i föreliggande klassifikation,
i) djur som uppför sig som galna,
j) oräkneliga djur,
k) djur målade med en mycket tunn kamelhårspensel,
l) etc,
m) djur som just haft sönder en kruka,
n) djur som på långt håll ser ut som flugor.”

(Borges påstår i sin text att listan härstammar från det kinesiska uppslagsverket Heavenly Emporium of Benevolent Knowledge, men det verkar mer sannolikt att han hittat på den själv. Ovanstående översättning är hämtad från det till synes fantastiskt tråkiga europaparlamentsbetänkandet 2002/2140(INI)).

Att försöka beskriva världen i hierarkiskt ordnade kategorier är egentligen inte möjligt. Kategorisering kan till och med vara skadligt om det begränsar vårt sätt att tänka, eller befäster ojämlikheter. Men ändå har vi en stark drift att ordna allt vi vet så att var informationsbit är på sin plats.

Inom juridiken ordnar man ofta upp kunskapen i rättsområden. Det finns två stora områden (civilrätt och offentlig rätt), som vart och ett har ett antal underområden. Det här hjälper oss att skapa en ändamålsenlig och samtidigt förutsägbar rättstillämpning. Det är helt olika principer som gäller för exempelvis bevisbördor eller lagtolkning inom avtal (civilrätt) jämfört med straffrätt (offentlig rätt). Men samtidigt finns det fall där verkligheten inte riktigt vill inordna sig i den enkla trädstrukturen — fastighetsrätt har både civilrättsliga och offentligrättsliga inslag, till exempel).

Inom lagkommenteringsprojektet så kategoriserar vi allt vi skriver i de olika rättsområdena. Ett visst begrepp kan tillhöra fler än en kategori — vårdslöshet är ett viktigt begrepp inom både straff- och skadeståndsrätt.

Även själva kategorierna kan kategoriseras – så skadeståndsrätten är en del av obligationsrätten, som är en del av förmögenhetsrätten, som är en del av civilrätten. Och vad får vi då? Jo, en stor härlig graf (klicka för större):

Kategorisering

Grafen skapas dynamiskt av MediaWiki-pluggen Graphical Category Browser, med GraphWiz i botten. Kolla in den senaste versionen direkt på wikin.

Det finns förstås mycket att säga om just den här kategoriseringen. Jag har utvecklat några tankar på mailinglistan. Om du har några kommentarer, skriv dem gärna där. Eller här nedanför.

Dumma grafexperiment 2

För snart tre år sedan gjorde jag lite försök med att visualisera den information som finns i lagen.nu, med begränsad framgång. Det är dock en kul bild som hintar om vad man skulle kunna åstadkomma om man filtrerade datat man vill visualisera lite grann.

Med den nya RDF-baserade metadatastrukturen i lagen.nu 1.5 (fortfarande under utveckling – det tar sin lilla tid när man ska göra saker rätt istället för snabbt) har det blivit lite enklare att prova olika varianter på grafvisualisering, och dessutom finns det mer metadata att visualisera. Här är två exempel, det första på hur migrationsdomstolens domar använder sig av sökord, och det andra på hur regeringsrättens domar sedan 1991 har hänvisat till varandra. Klicka på tumnaglarna för att se de fulla graferna — men varning för att de är ruskigt stora.

Dumma grafexperiment

Mellan träningen för vätternrundan (jag var ute på ett till långpass i helgen, Nyköping tur och retur under två dagar) och tentapluggande blir det inte så mycket tid över för bloggande. Idag fuskar jag och plockar fram ett gammalt experiment ur garderoben.

Det finns ett program som heter dot (del av Graphwiz, som man matar med en beskrivning av en graf med ett gäng noder och bågar i en textfil. Programmet producerar sen en fin bild av grafen. För ett tag sedan skrev jag ett litet program som tröskade igenom alla XML-filer som ligger bakom lagen.nu, och analyserade vilka lagar som refererar till vilka andra, för att på så vis åskådliggöra hela SFS (klicka på bilden för den fullständiga grafen):

Det finns väl några små detaljer att fila på innan det blir riktigt användbart…