Högsta domstolens praxis är en av de absolut viktigaste källorna som finns för att ta reda på vad lagen säger. Denna praxis framgår genom de domar som HD avkunnar, och dessa domar sammanställs på ett fint sätt i publikationen “Nytt Juridiskt Arkiv”, allmänt förkortat NJA (det är väl ingen som blir förvånad över att detta “nya” juridiska arkiv har getts ut sedan slutet av 1800-talet?). När HD eller någon annan ska hänvisa till ett gammalt rättsfall så hänvisar man inte till själva domen med målnummer, utan till det sidnummer som rättsfallsreferatet hamnat på i just det årets utgåva av NJA, exv “NJA 1980 s. 705″.
Det som publiceras i NJA är inte själva HD:s dom rakt upp och ned (sådana kan man läsa i PDF-form här), utan en sammanställning av fallet från att det anhängigjorts i tingsrätten, med såväl tingsrättens, hovrättens och högsta domstolens dom, sammanfattningar av parternas yrkanden och överklaganden, utlåtanden från sakkunniga och annat. Det är alltså ganska mycket jobb med att framställa den text som trycks i NJA, även om HD:s domskäl är den viktigaste beståndsdelen.
Sedan 1981 är det domstolsverket själva som gör denna sammanställning, och upphovsrätten innehas alltså av staten. De kan därför nyttjas i princip fritt av vem som helst, exempelvis lagen.nu. Men för referat från 1980 och tidigare ägs upphovsrätten av ett privat företag, eftersom arbetet då utfördes av privata aktörer.
Det är viktigt att förstå att själva domarna inte är upphovsrättsskyddade alls, men att sammanställningarna av domar och annat material i ett referat kan vara upphovsrättsskyddat. Och denna upphovsrätt kan alltså ägas av staten eller av någon privat aktör, beroende på vem som faktiskt gjort arbetet.
Här finns ett par problem. De flesta rättsfall från 1980 eller tidigare är inte så intressanta idag, men många är fortfarande relevanta då de etablerat någon viktig princip eller ger grundläggande vägledning i någon vanligt förekommande fråga. Ett mått på de äldre rättsfallens vikt är hur ofta de hänvisas till. Eftersom rättsfall regelmässigt hänvisar till äldre rättsfall är just högsta domstolens hänvisningsvanor särskilt intressanta. Och under 2009 var 18,8% av HD:s rättsfallshänvisningar till fall från 1980 eller tidigare. Slutsatsen är klar: För att kunna veta vad lagen säger måste man ha tillgång till även äldre rättsfall.
Men som sagt: När man hänvisar till ett rättsfall så hänvisar man till dess referat i NJA, inte till den underliggande HD-domen. Och äldre referat är inte fritt tillgängliga. För jurister är detta inget problem, de har tillgång till webbtjänster där referaten finns i elektronisk form (och old school-jurister har långa rader av tryckta NJA-volymer i sina bokhyllor). Men jag tycker ju det är viktigt att även icke-jurister har en sportslig chans att förstå vad gällande rätt är.
Alltså måste även äldre rättsfall bli fritt tillgängliga. Det finns en serie referat som inte är fritt tillgängliga, men man kanske kan skapa en annan referatsserie som är det? Själva domarna är som sagt inte skyddade av upphovsrätt, så det borde bara vara att ta dessa HD-domar, skaffa fram motsvarane överklagade HovR och TR-domar, slå ihop dem till en fil, mappa denna till den etablerade identifieraren (exv “motsv. NJA 1980 s. 705″) och publicera? Det blir kanske inte lika snyggt sammanställt med summeringar av yrkanden, motyrkanden, osv, men ändå nyttigt och användbart.
Då stöter man på nästa problem: HD:s domar från 1980 och tidigare finns inte i digitalt format. De finns deponerade på Riksarkivet vid Marieberg i Stockholm, och de har inga planer på att digitalisera dessa. Men det kanske man också kan lösa? Arkivets forskarsal är ju öppet för allmänheten, och man kan tillochmed ta med sig egen kamera och fotografera loss.
Så igår provade jag. Efter lite inledande förvirringar där jag fick veta att exempelvis egna väskor eller kamerastativ inte var tillåtna i forskarsalen fick jag en plats vid ett bord som hade ett fastmonterat kamerastativ, och även “fototillstånd” (en laminerad blå A4-lapp med texten “Fototillstånd”). Vi inledde med lite förvirring kring vilka volymer som jag egentligen ville ha. Först beställde jag fram de fullständiga aktmapparna med bl.a. brottsregisterutdrag, läkarutlåtanden och annat, men efter någon halvtimme kom en senior arkivarie fram och sa att det blivit ett misstag och att de papper jag satt med var sekretessbelagda i femtio år… Efter nya försök så hittade vi den tjocka volymen “Högsta domstolens koncepter” som innehöll mycket av det som var intressant.
Tyvärr innehöll den också mycket oíntressant – 95% av innehållet utgjordes av beslut att inte meddela prövningstillstånd, och varje sådant beslut följdes av alla handlingar i ärendet, framförallt Hovrätts- och tingsrättsdomar. Sådant material är relativt ointressant för den som vill förstå gällande rätt (när HD nekar prövningstillstånd så betyder det vanligen att det inte finns någon intressant juridisk fråga i fallet kring vilket rättsläget är oklart).
Men här och var fanns det faktiskt riktiga domar. Paydirt! Det smidigaste sättet att hitta dessa är att använda en annan volym, “T och B-mål” (volymserie D1 AA – jag antar att det finns motsvarande för Ö-mål, men begärde inte ut någon sådan), där kan man hitta förteckningar över vilka domar som avkunnats på vilka datum. Sen kan man bläddra sig fram till rätt ställe i koncepterna utifrån datumet.
Så för att göra ett fullskaletest försökte jag digitalisera de domar som motsvarar referatet “NJA 1980 s. 1″, som handlar om en kommun som genom ett exploateringsavtal utövat lindrigt tvång mot en avtalspart.
Till en början ser det hela rätt ok ut. HD:s dom är maskinskriven och bör vara lätt att OCR:a.
Sen följer HD:s dom en gång till, fast med lite annan inledning – det verkar vara någon sorts orginalhandling, för den är undertecknad av justitieråden.
Sen följer HovR:s dom. Den verkar vara en andra- eller tredje generationens fotostatkopia (gjort med 1980 års teknik). Klart svårare att OCR:a, men det kanske går? Det är ju åtminstone fastbreddstypsnitt, vilket borde göra det enklare.
Sen följer tingsrättens dom, vilket också är den matigaste (19 sidor, att jämföras med HovR:s åtta sidor och HD:s tre sidor) och förmodligen nödvändig för att förstå hela bakgrunden. Den har fotokopierats i ytterligare en generation, och är svår att läsa för en vanlig människa.
Det som saknas i ovanstående är bland annat kommunen och bolagets yrkanden, samt de sakkunnigyttranden som HD begärde in från Statens planverk, Svenska kommunförbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. De dokumenten fanns i de fullständiga aktmapparna (de som seniorarkivarien kom och tog från mig) — om jag förstår det rätt kan jag i varje enskilt fall begära att få ut enskilda handlingar från dessa, varpå arkivarien gör en sekretessprövning. Dessa kan ibland vara viktiga för att förstå den praktiska och rättsliga bakgrunden till en viss fråga, och gör det åtminstone lättare att sätta sig in i hur läget tedde sig för högsta domstolen när de beslutade sin dom.
Så hur görbart är det att skapa egna, fria, referat av äldre HD-domar? Det visade sig vara betydligt jobbigare än jag hade hoppats på. Digitaliseringen av materialet är ganska tidskrävande — med all overhead kring att begära ut volymer, hitta i koncepterna, kontrollera bilder/exponering, och bläddrandet med de otympliga vita bommullshandskarna så tror jag att man får hålla på i 30-60 minuter per rättsfall. Och att sedan behandla och OCR:a bilderna så att man får användbar text, anonymisera personuppgifter, skapa relevant metadata (hänvisningar till lagrum och tidigare rättsfall, nyckelord och rättsfallssummering), samt koppla texten till rätt NJA-identifikator kommer ta ytterligare minst två timmar, även efter att man får upp rutin och fart. Om vi antar att det finns 100 HD-fall per år så motsvarar detta en manmånad per årsvolym. Man kan begränsa arbetet något genom att välja ut de viktigaste fallen (exempelvis genom att bara scanna och behandla de rättsfall som HD och aktuell juridisk litteratur hänvisar till), men jag tror att för att få en bra täckning av äldre material så krävs minst ett manår.
Åtminstone hälften av det här arbetet (scanningen) tycker man att statens arkiv borde se som sin egen – och högt prioriterade! - arbetsuppgift. De har kunskapen, utrustningen och rutinen att göra det både bättre och snabbare än vad en glad amatör med digitalkamera kan åstadkomma. Materialet är högintressant, inte bara ur historiskt perspektiv. Det här är som sagt texter som det regelmässigt hänvisas till, och som utgör en del av dagens gällande rätt.
Den andra hälften innefattar en del urval och redaktionellt arbete, varför det inte lika självklart är en uppgift för just statens arkiv. Få se nu, vilken statlig myndighet är det nu som har ansvar för att publicera uppgifter om vägledande avgöranden från Högsta domstolen…?
