Magnus Betnér och god offentlighetsstruktur

Dagens mest retweetade inlägg måste vara Magnus Betnérs ”Sverigedemokraterna del 5”, som är den mest underhållande sifferexcercis jag läst på mycket länge. Om du inte redan läst det, gör det nu och kom tillbaka sedan.

Men av särskilt intresse för mig var en passage där Betnér beskriver mödan att få ut siffran på hur mycket av A-kassans medel som går till gruppen ”Utlands födda”:

”Efter ett antal mail och en faktura på 2 700 + moms så fick jag I alla fall ut det här dokumentet från SCB”

Vän av ordning och TF 2 kap. kanske hajar till där och undrar vad som hände med offentlighetsprincipen (och kanske även prislistan i avgiftsförordningen). Hur kan ett enstaka Excelblad med en handfull siffror kosta så mycket?

Förklaringen är att det Betnér begärde inte bedömdes vara en allmän handling. Det som efterfrågades inte fanns som ett färdigt avgränsat dokument (eller en separat fil) utan en sammanställning av information från SCB:s databaser, och ansågs därför inte vara en traditionell handling. För sådant som inte faller under begreppet ”allmän handling” är myndigheterna mycket friare att ta betalt för sitt nedlagda arbete.

Men med tanke på att rätt mycket information hos myndigheterna numera bara finns i form av uppgifter i databaser så sträcker sig offentlighetsprincipen lite längre. Även sådana handlingar som man skulle kunna skapa från databaserna — dvs potentiella handlingar — anses vara allmänna om de kan skapas utan alltför mycket arbete.

(Ska man vara noggrann, och det kan man väl tillåta sig inom parantes, så är det lite mer komplicerat. Det finns tre krav som måste vara uppfyllda för att en handling ska vara allmän. 1: Det ska vara fråga om en faktisk handling, dvs något med ett informationsinnehåll. 2: Den ska förvaras hos myndigheten. 3: Den ska vara antingen inkommen till myndigheten eller upprättad hos densamma. En potentiell handling anses vara förvarad om den kan skapas med ”rutinbetonade åtgärder” — dvs om det är enkelt att skapa den så anses den finnas,  men om det är svårt så finns den inte. Det är kanske inte en helt intuitiv lagteknisk konstruktion. Och sen kan en handling, även om den är allmän, omfattas av sekretess. Med andra ord är en handling inte offentlig bara för att den är allmän. Slut på parantesen.)

Vad gränsen för mycket arbete går är inte helt klart. I vägledningar nämns ofta en tidsgräns på två timmar som riktline, men enligt ett ganska nytt kammarrättsfall ansågs 1½ timme vara för mycket. Men den intressanta frågan kommer när man tänker på att vad som är enkelt för en person inte är enkelt för en annan. En myndighet som har en SQL/Excel-guru anställd kommer ha en mycket större mängd potentiella handlingar än en myndighet med identiska databaser, men personal som inte hittar Any-knappen.

På samma sätt kommer offentlighetsprincipen ha en större räckvidd in i en myndighet som har lättanvända och flexibla gränssnitt mot sina databaser, jämfört med en myndighet som använder en osupportad version av Filemaker från mitten av nittiotalet.

Det här är ju förstås inte helt OK. Myndigheter är skyldiga att ta hänsyn till allmänhetens rätt till insyn när de bygger upp sina IT-system — detta benämns ibland som att myndigheter är skyldiga att ha en god offentlighetsstruktur. Det är dessutom en förvaltningsrättslig princip att allmänheten  ska ha tillgång till datalagrad information i samma utsträckning som den är tillgänglig för myndigheten (likställighetsprincipen, inte att förväxla med den kommunalrättsliga principen med samma namn).

Tyvärr är kunskapen om god offentlighetsstruktur, likställighetsprincipen, och potentiella handlingar ganska eftersatt på många myndigheter. De uppgifter som Betnér ville ha från SCB tog, att döma av kostnaden, mellan en halv och en hel dag för någon tjänsteman att ta fram. Hade tjänstemannen varit en SQL-expert, eller systemet haft flexibla stöd för att generera rapporter, skulle det varit ett halvtimmesjobb max. Då hade det ansetts vara en potentiell handling, och därmed gratis att få tillgång till. Det är sorgligt, och jag hoppas att exempelvis E-delegationen i framtida betänkanden föreslår att stärka offentlighetsprincipen på det här området.

Men det riktigt sorgliga är att det inte ens skulle behövas. Om rådatan var fritt tillgänglig skulle Betnér inte behöva förlita sig på kompetensen hos en enskild tjänsteman eller myndighet. Han skulle kunna kruncha datan själv, eller få hjälp av andra som var intresserade. Kanske skulle han kunna använda färdiga tjänster för att navigera datan.

Betnérs text är ett sakligt (och källbelagt!) inlägg i en debatt som präglas av osaklighet. Siffrorna sticker effektivt hål på de främlingsfientligas argument. Den är, med tryckfrihetsförordningens ord, ett ”säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning”. Men offentlighetsprincipen var inte till någon vidare hjälp, och en mindre ihärdig person hade kanske gett upp.  Hur många debattinlägg i klass med Betnérs förblir oskrivna för att det är för svårt att få tag på informationen?

Evenemangstips: Offentlighetspricipen 2.0

Ett kort avbrott i den aktuella bloggstiltjen för att informera om att ett ADBJ-seminarium, som jag har varit med om att styra ihop, äger rum nu på torsdag:

Offentlighetsprincipen 2.0

Den svenska offentlighetsprincipen innebär att alla har rätt att ta del av de handlingar som upprättas eller inkommer till en myndighet. Allt eftersom myndigheternas verksamhet datoriserats har insynen gått från att gälla traditionella pappershandlingar till att omfatta databaser och utdrag ur dessa, för att säkerställa att offentlighetsprincipen inte urholkas när pappershanteringen överges.

Själva formerna för utlämnande av elektroniska handlingar har dock inte ändrats. Myndigheter är idag bara skyldiga att lämna ut handlingar i pappersform, inte elektronisk form. Detta, tillsammans med de avgifter som myndigheterna tar ut för att kopiera handlingarna, begränsar i praktiken offentlighetens räckvidd. Detta har av vissa ansetts vara ett skydd för den personliga integriteten, och av andra ett hinder för effektiv insyn i den statliga förvaltningen.

Två tidigare utredningar (Datalagskommittén 1997 och Offentlighets- och sekretesskommittén 2001) har föreslagit att införa en skyldighet att lämna ut handlingar i elektronisk form, men det har inte lett till lagstiftning.

I februari i år lämnade E-offentlighetskommittén sitt slutbetänkande, där man föreslår att myndigheter ska vara skyldiga att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form om det inte är olämpligt. Vid denna lämplighetsbedömning ska framförallt skyddet för den personliga integriteten beaktas.

Lotten Karlén var sekreterare i E-offentlighetskommittén. Hon kommer redogöra för frågans bakgrund, de motstående intressen som talar för respektive emot en generell utlämnandeplikt i elektronisk form, och varför kommittén har kommit till sina slutsatser.

Joakim Jardenberg är debattör i internet- och samhällsfrågor, och driver projektet ”Makten och öppenheten”. Han kommer att visa på vad som är blir möjligt med en ökad tillgång till myndighetsinformation i elektronisk form.

Sista anmälningsdag nu på tisdag!

Intressant seminarium om offentlighetsprincipen

Om ett halvår kan vi få en helt ny sekretsslag i Sverige. Den grundlagsskyddade svenska offentlighetsprincipen är inte oinskränkt, men inget får sekretessbeläggas utan explicit lagstöd i just sekretesslagen. Utformningen av lagen är därför väldigt viktig, och idag är den långt ifrån lättläst. Vissa regler, som 7:16, måste man nästan utbilda sig i för att bli riktigt klok på. Och det blir inte lättare av att sekretesslagen ändras i snitt 18 gånger per år (mätt över de senaste tio åren).

Föreningen ADBJ anordnar med anledning av detta och andra aktuella frågor rörande offentlighetsprincipen ett seminarium. Från det mail jag fick idag:

Handlingsoffentligheten har utretts ständigt i Sverige och lagstiftningen har anpassats till den snabba utvecklingen inom IT-området. Nu senast föreligger en lagrådsremiss från den 3 november 2008 med förslag till en ny lag om offentlighet och sekretess, som utgår från Offentlighets- och sekretesskommitténs olika betänkanden. Viktiga principiella resonemang återfinns vidare på många olika ställen, bla. i betänkandet Tsunamibanden (SOU 2007:44). För att handlingsoffentligheten skall fungera på ett tillfredsställande sätt, krävs att lagstiftningen på olika nivåer – grundlag, lag, förordningar och föreskrifter- upplevs som adekvat, att avvägningen mot andra intressen som sekretess och integritet är väl avvägd och att tillämpningen (registrering/förtecknande/beskrivning, bevarande av autentiska handlingar i ursprunglig struktur mm) hos myndigheter och andra organ fungerar. Vidare måste begreppet allmän handling vara så entydigt och väldefinierat som möjligt. I flera sammanhang har man sagt att handlingsoffentligheten inte skall inskränkas utan att man snarare skall söka utvidga den genom användning av ny teknik. Hur har det blivit?

Talare är Peter Seipel (professor emeritius i rättsinformatik och en av mina f.d. chefer), Anders R Olsson (journalist och författare), Tomas Lidman (Riksarkivet), Britt-Marie Östholm (Riksarkivet) och Johan Modin (Justitiedepartementet)

Seminariet äger rum den 16:e februari kl 16:30 till ca 19:00 (information borde snart dyka upp här). Det är gratis för de som är medlemmar, och kostar 250 kr för ickemedlemmar. Att bli medlem för ett år kostar bara 100 kr för studenter, eller 350 kr för riktiga människor, så har du något intresse för frågor kring IT och juridik bör du bli medlem, åtminstone om du har lätt att ta dig till seminarierna i Stockholm. För fattiga studenter bör särskilt understrykas att man får mat i samband med seminarierna. Medlemmar får även en gratisprenumeration på Lov & Data, där jag för övrigt kommer ha en artikel i nästa nummer. Jag har varit medlem i ADBJ sedan jag började plugga juridik, men jag vill särskilt uppmana de av mina läsare som mer identifierar sig som tekniker (snarare än jurister) att gå med.

Juridiska vs tekniska lösningar på problem

Idag blev jag uppringd av en person från domstolsverket, som hade sett lagen.nu. Personen i fråga var dock kritisk till att jag länkar direkt till rättsfallen på deras site; genom mina länkar hade nämligen Google hittat till rättsfallen och indexerat dessa. Det ansåg man var dåligt, då vissa referat kan innhålla personuppgifter, och om dessa indexeras kan dessas personliga integritet kränkas. Detta är grundproblemet, vilket jag har viss förståelse för.

Domstolsverket hade ursprungligen tänkt att Google och andra sökmotorer inte skulle kunna indexera rättsfallen genom att man valt en relativt komplicerad weblösning för att göra dessa tillgängliga, men då jag lade in direktlänkar på lagen.nu brast den förutsättningen.

Fråga uppstod om huruvida jag inte borde ha kontaktat domstolsverket innan, och även om min hantering kunde tänkas bryta mot personuppgiftslagen. Vad gäller att be om tillstånd innan man länkar har jag alltid tyckt att det är fullständigt fel. Välkommen till webben, det är så här den funkar, liksom. Vad gäller PUL så är jag relativt säker på att min behandling, som enbart befattar sig med den data som finns i varje domsluts detaljvy, inte faller under dess bestämmelser, då personuppgifter enbart kan förekomma i referaten.

Jag har, från tid till annan, funderat på att även behandla/lägga upp referaten, men valt att inte göra det just på grund av hänsyn till personuppgiftslagen. En lösning på problemet skulle vara att skaffa ett utgivningsbevis för lagen.nu så att YGL blir tillämplig; då gäller (enkelt uttryckt) inte PUL. Av flera olika anledningar är dock inte det aktuellt i dagsläget. Men det är ett ämne för ett inlägg någon annan dag.

Sedan i eftermiddag har domstolsverket valt att lösa problemet genom att stoppa in en restriktiv robots.txt på sin tjänst. Detta gör att jag inte, enligt den sedvänja som gäller på internet, får screenscrape:a tjänsten. Vilket jag naturligtvis tycker är dumt, inte minst med avseende på offentlighetsprincipen, och vilket leder till att listorna med rättsfall under paragraferna på lagen.nu gradvis kommer bli mer och mer irrelevanta. Jag har mailat en förfrågan om huruvida domstolsverket kan göra ett undantag i denna policy för mig, men inte fått något slutgiltigt besked.

Trots att slutresultatet, åtminstone som det ser ut nu, går lagen.nu emot, så tycker jag ändå att domstolsverket har handlat ganska rätt. Visst borde de haft en robots.txt uppe sen dag ett, och visst borde de göra undantag för min webrobot, och kanske borde man fråga sig vad personuppgifterna har att göra i domslutsreferat som ska vara anonymiserade, men nu har de iaf löst ett tekniskt problem med en teknisk, snarare än en juridisk, åtgärd. Alla tjänar på att sådana här riktlinjer uttrycks med kod, inte författningar.

Two more things on copyright and related laws

In regards to the previously mentioned controversy around The
Pirate Bay: The signature ‘Judas’, acting as legal counsel for TPB, argues that
providing a link (in this case a .torrent file) to copyrighted
material is not copyright infringement under Swedish law. He cites the
verdict NJA 1996 s. 79 (which isn’t available on the web, so I haven’t
read it) in his support.

However, from the context he gives, it seems
to my non-legally-trained eyes that the verdict NJA
2000 s. 292
concerns a case which is much more similar to the TPB
case. The verdict is about a case where a person provided links to MP3
files that were not hosted on his site (i.e. potential infringement of
the second degree), and it ended in partial victory for the
plaintiff. Any laywers well versed in Swedish copyright law reading
this, please feel free to weigh in 🙂

On a different, but sort-of-related note, I was browsing around Nicklas Lundbergs blog some
more, and found this
interesting paper
on the legality of search engines. Two examples
in particular that interested me:

First, the quote [my
translation]: ”It’s not impossible – with regard to the things
previously said – that [search engines] would never have come into
existance if somebody had first consulted a legal expert”
— food
for thought.

Secondly, the (un-tried) argumentation that
governement agencies should not try to restrict search engine access
to their websites (through robots.txt or similar means),
since it would violate the Swedish principle
of free access to public records
. It’s particularly interesting
since Rixlex, the main
repository of swedish law texts, does just that.