(eller: En informationsekologiskt hållbar utveckling)
Inför EU-valet har den politiska debatten i mitt hörn av verkligheten kunnat kokas ner till en fråga: Ska man rösta på piratpartiet eller inte? Många personer har kommit ut som piratpartister på sistone, några av de för mig mest inflytelserika är Oscar, Jocke och Hax. Men som Rasmus och Isobel skriver är det skillnad på att rösta på piratpartiet och att vara piratpartist. Jag tänkte redogöra för varför jag inte är det senare.
Lite har det att göra med att jag, som deeped, vill vara oberoende. Men också för att jag har ett problem med vad jag uppfattar som en grundläggande piratpartistisk värdering. Vi kommer till den, men för att vara heltäckande går jag igenom huvudlinjerna i partiprogrammet.
Skyddat privatliv: Här finns det inte mycket att anmärka på det som står i partiprogrammet. Jag sympatiserar helt med det kraftiga motståndet mot all statlig massövervakning. Vem vill leva i ett storebrorssamhälle?
Dock är PP ganska tyst vad gäller lillebrorssamhället — var ska gränsen dras för hur enskilda ska få samla in, samköra och analysera personuppgifter? Hur vill man avväga yttrandefriheten mot den personliga integriteten? Ska man i detta göra någon skillnad på fysiska och juridiska personer? På små eller stora företag? På syftet att granska makthavare eller bevaka sina egna intressen? Ska PUL/dataskyddsdirektivet göras strängare eller mildare? Hur ska offentlighetsprincipen utvecklas? Vill PP förbjuda APB:s insamling av IP-nummer, Ratsits anonyma personupplysningar, Lagen.nu:s behandlande av brottsuppgifter eller Pether Sörlings Citizen Intelligence Agency?
Fri kunskap: Den här delen av partiprogrammet är tunn. “Vi vill ersätta patent med något som bättre främjar innovation”, tillsammans med argument mot specifikt mjukvaru- och medicinpatent. Dock hittar jag ingenstans någon idé om vad detta “något” som patenten ska ersättas med skulle vara (förutom en ide om att läkemedelsforskningen ska bli helt statligt styrd). I praktiken argumenterar partiet för patentsystemets avskaffande utan att detta ersätts, därför känns garderingen om en ersättning av “något” innehållslös. Själv är jag övertygad mjukvarupatentmotståndare, och ganska skeptisk till patentsystemets innovationsfrämjande effekt i stort, men de närmast halmgubbiga argumenten som används i partiprogrammet övertygar mig inte.
Delad kultur: Här sympatiserar jag exempelvis med tanken om fri sampling. Att använda ett gammalt verk för att skapa ett nytt bör vara fritt för privat och kommersiellt bruk (åtminstone så länge det nya verket inte utgör ett substitut för det gamla). Kortare skyddstider är jag också helt för. Jag tycker dock att fem år är att gå för långt, eftersom jag tror att många verkstyper har en typisk kommersiell livslängd över fem år. Ta exempelvis en typisk TV-tablå: Över hälften av alla serier och filmer som visas är gjorda innan 2004. Det faktum att de köps in, visas och drar tittare/annonsörer är prima facie bevis på att de har en längre kommersiell livslängd. Jag tror på en ensamrätt som är ca 15-20 år från första publicering, dvs samma härad som patent har idag.
Men i det som för många är kärnfrågan, upphovsrätt i icke-kommersiella sammanhang, är piratpartiets ställning att den ska falla helt utanför upphovsrättsregleringen. Gränsdragningen kommersiell/icke-kommersiell är inte trivial att dra, men motsvarande gränsdragning finns för de övriga s.k. industriella immaterialrätterna (patent, varumärken, mönsterskydd etc) så det är inte oöverstigligt. Men genom att säga att icke-kommersiell kopiering och tillgängliggörande ska vara oreglerat så säger man att upphovsmannens åsikt inte räknas. Jag uppfattar detta som en grundvärdering i pp, se exv Christian Engströms uttalande i DN:s chatt om att fildelning är något fullständigt fantastiskt.
Och det är här det skär sig. Min åsikt är att fildelning är något fullständigt fantastiskt när det sker med upphovsmännens (ev tysta) samtycke — och endast då. Det är fantastiskt att fildela Unni Drougge och Advance Patrol’s “El Futuro”, men det är inte fantastiskt att fildela Carina Rydberg och Advance Patrol’s “Aposteln”.
Varför är det inte OK att fildela “Aposteln”, de har ju själva tagit avstånd från TPB-åtalet och vill ju fildelas? Jo, för att de frivilligt har skrivit på ett avtal som överlåter rättigheter till en annan juridisk person. Därmed har de i praktiken avsagt sig möjligheten att samtycka till fildelning av det verket. Jag har skrivit lite om varför man bör respektera upphovsmännens avtalsfrihet tidigare, och även 138 är inne på ett liknande spår. Av detta följer att det är fullständigt irrelevant hur onda och/eller korkade skivbolag och andra intermediärer är.
Den upphovsman som vill att dennes verk ska spridas har idag alla möjligheter att säga det. Men man kan inte äta kakan (skriva på långtgående nyttjanderättsöverlåtelser) och ha den kvar (bli bestört när ens verk dyker upp som slagträ i en process). Max Peezay valde att behålla kontrollen, Advance Patrol gjorde det inte (men har nu insett vikten av att göra det).
Min åsikt grundar sig på ett långvarigt användande (och visst skrivande) av fri mjukvara, där man tar ytterst seriöst på licensieringen av det man skapar. Framförallt är det otänkbart att använda någon annans verk på ett sätt som denne inte godkänt. Mängden arbete som lagts ner på att skriva kod under “rätt” licens, eftersom den som fanns hade “fel” licens, är gigantisk. Att bygga något ovanpå befintliga verk i strid mot dess upphovsmäns önskningar är praktiskt och moraliskt förkastligt. Även om jag kan ladda ner och använda Windows och Photoshop gratis så vill Steve och Shantanu inte att jag ska göra det. Jag respekterar deras vilja och betalar — eller hellre: använder Linux och GIMP istället.
I längden är det nämligen bättre för både mig och hela ekosystemet att använda information och verktyg på de villkor som upphovsmännen satt upp. Om man bygger på öppna plattformar kan resultatet bli fantastiskt, om man bygger på stängda plattformar… not so much. Internet byggdes inte på piratkopiering, utan på öppna standarder, öppen källkod och öppet innehåll. Från detta härleder jag min upphovsrättsliga grundvärdering:
Att använda ett verk i strid mot dess upphovsmans vilja är inte informationsekologiskt hållbart.
Oavsett om du är privatperson eller ett företag. Och man kan inte tvinga fram en vilja hos upphovsmännen.
(Med detta inte sagt att upphovsmannens vilja ska räknas vad gäller alla handlingar som överhuvudtaget anknyter till dennes verk, att omfattande integritetsintrång är ett godtagbart sätt att bevaka samma vilja, eller att man bör stoppa infrastruktur/verktyg som kan användas både med och mot upphovsmäns vilja).
Om ni läst Hax invändningar mot PPs nuvarande partiprogram så ser ni stora likheter mellan hans och mina tveksamheter. Han väljer att gå med och påverka inifrån, jag väljer att stå utanför och klaga — en approach som säkerligen inte är lika produktiv.
Men man måste fokusera på vad man tycker är roligt, och jag varken gillar eller är bra på att övertyga andra om mina åsikter. Jag tycker det är roligare att skapa innehåll och tjänster.
