Den senaste månaden har det varit ovanligt högt tempo här på bloggen. Vilket med mina mått innebär strax under ett inlägg om dagen. Jag är själv lite osäker på varför det är så kul att skriva här just nu, men det är lika bra att köra på så länge lusten finns kvar.
Billy Rimgard på BASS skriver jättebra om kulturyttringar som är bra och smala. Nu är väl BASS inte den allra smalaste bloggen, men den uppmärksammas definitivt mindre än den förtjänar. Av de ca 150 bloggar jag följer är den definitivt på tio-i-topp-listan, kanske för att han arbetar med de ämnen han skriver om så att han kan tillföra något nytt. Alla har väl läst ”Akten om min pappa – perspektiv på övervakning”?
I en passage i den aktuella postningen skriver Billy att han märker hur besökssiffrorna stiger varje gång han ger sig in i en aktuell debatt, och får trackbacklänkar från mer trafikerade ställen på nätet. Jag har märkt av det där varje gång jag länkat till en aktuell DN- eller SvD-artikel, eller någon mer högprofilbloggare och sett hur besökare bara väller in (nåja, relativt sett) från twingly och trackbacks.
Och det är ju kul. I perioder lägger jag ner en hel del tid på de resonemang jag för här i bloggen, så det är ju bra om nån läser dem. Så det är kanske inte så dumt att försöka knyta an till aktuella artiklar, pinga några inlägg på intressant.se, och så vidare. Tänker jag ibland, när jag går igenom min skrala statistik (ca 200 besökare om dagen enligt awstats).
Fast det är ju inte så jag själv hittar intressanta röster att följa. Den vanliga gången är att jag genom någon blogginläggslänk (en sådan där länkandet sker med nån sorts baktanke, inga trackbacks eller liknande automatiska länkar) hamnar på ett inlägg som ger någon ny vinkel, impuls eller insikt. Jag klickar vidare till bloggens förstasida, och om den är fylld med inlägg som i genomsnitt är läsvärda hamnar bloggen i min prenumerationslista. Är den väl där stannar den kvar tills författaren hamnar i en kvalitetssvacka och börjar skriva massvis med ointressant dravel — exempelvis då bloggen börjar jaga klick genom att kommentera var och varannan DN/SvD-nyhet.
Så de enda metrics jag egentligen bryr mig om är antalet prenumeranter på flödet — samt antalet läsvärda kommentarer. Det bästa sättet att öka dem på ett hållbart sätt är nog att fortsätta med lite mer långsiktiga länkekonomiska investeringar.