Hur man skriver AB-tentor på juristprogrammet

För några veckor sedan skrev jag min näst sista tenta på juristlinjen,
i processrätt. Jag skulle egentligen skrivit den för två år sedan, men
det är en sån tenta som blivit släpande. I vanlig ordning konspirerade
verkligheten med andra åtaganden, så jag fick absurt lite tid på mig
för att tentaplugga. I princip satte jag igång på allvar den 1:a
januari, tentan var den 12:e, och under samma period hade jag ett
PM att bli klar med samt undervisning att hålla. Så jag fokuserade på
tentaförberedelser enligt den instuderingsmetod jag använt, och den fungerar skrämmande
bra.

Metoden är anpassad efter mina svagheter (rastlöshet, tveksam
arbetsmoral) och styrkor (lättja/otålighet/hybris
samt kategoriseringsmani), så den kanske inte funkar för dig. Metoden
går ut på att plocka isär den struktur som ämnet enligt den
kursansvarige har, och sätta ihop en ny struktur som passar dig
bättre
. Det låter kanske komplicerat men är hur enkelt som helst. Du
börjar med ett tomt ark (eller snarare en tom fil) och slutar med 20
sidor som sammanfattar ämnet på ett för dig begripligt sätt.

Först plockar jag ut en handfull fakta från nån del av kursen —
säg, rekvisiten för
häktning
. Jag plockar ut enskilda begrepp — ”minst 1 års fängelse
i straffskalan” (1 st), ”skäligen misstänkt”, (1 st), ”erkännande är
sannolika skäl för misstanke” (litteraturen), ”flight risk” (1 p),
”kollusionsfara” (2 p), ”recidivfara” (3 p), ”obligatorisk
häktningsgrund” (2 st), ”erkännande utesluter kollusionsfara” (litteraturen)
— och sätter ihop dem till en beskrivning som
är lätt för mig att följa, samt sorterar in den under en lämplig
rubrik:

Häktningsyrkande – vad måste vara uppfyllt?

  • Brottet ska ha 1 års fängelse i straffskalan
  • Personen ska vara på sannolika skäl misstänkt
    (”skäligen misstänkt” räcker inte)

    • Om någon erkänner ett brott är detta sannolika skäl att
      misstänka densamme för brottet (24:1, ”misstanken vid en
      objektiv bedömning framstår som berättigad”)
  • Och en särskild häktningsgrund enl punktlistan i 24:1 1 st) föreligger:
    • 1. Flight risk
    • 2. Kollusion – föreligger inte vid erkännande
    • 3. Recidiv
  • Eller om obligatorisk häktningsgrund (minst 2 år i
    fängelse, 24:1 2 st) föreligger

Sen plockar jag ut nästa handfull av fakta och upprepar tills jag gått
igenom det mesta materialet. Så långt inte särskilt märkligt, men det
finns ett par saker att tänka på.

Se till att formulera om materialet på ett sätt som passar ditt
tänkande
. Fastna inte i de uttryck och idiom som lagtext eller
kurslitteratur använder (i ovanstående har jag använt ”flight risk”
istället för ”risk för att han avviker eller på något annat sätt
undandrar sig lagföring eller straff”, dels för att det blir kortare,
dels för att det får mig att tänka på passionerade försvarsadvokater
som argumenterar för sin klient i amerikanska TV-serier).

Ta inte med allt som finns att veta om frågan (i
ovanstående har tar jag inte upp proportionalitetsprincipen (3 st),
spärren mot häktning (4 st) vid antagligt bötesstraff eller krav på
särskilda skäl om häktningen kan antas medföra men (24:4)). Du kommer komma tillbaka till frågan senare, genom någon annan handfull fakta längre fram.

Var så slumpmässig som möjligt när du betar av fakta. Börja inte på
lärobokens första sida eller med den första föreläsningen. Slå upp
boken nånstans mitten eller välj en föreläsningsslide på
måfå. Kursansvarige måste börja lära ut delarna i någon viss ordning,
läroboken likaså, men om du avviker från den tvingas du jobba själv med
att skapa struktur. Vilket är hela poängen med metoden.

Var inte rädd för att skriva fel. Är du inte säker på din
beskrivning, skriv ”(?)” efteråt. För eller senare kommer du tillbaks
till frågeställningen utifrån nya fakta, och då kanske du kan räta ut
ditt eget frågetecken då. Låt inte osäkerheten sakta ner ditt tempo
nu. I en typisk kurs finns det kanske 50 – 200 delfrågor av samma omfattning som häktningsgrunderna ovan, och du hinner inte lägga en halvdag på att reda ut alla frågetecken direkt.

Kategorisera och strukturera fakta allt eftersom. När du hållt på ett
tag kommer du upptäcka att den struktur som du börjat på inte kanske
passar – ett fråga borde kanske delas upp, en annan visar sig vara ett
specialfall av en mer generell fråga. Då är du på rätt väg. Flytta
runt textsnuttar, slå ihop och dela upp tills strukturen känns bra
igen
. Försök strukturera materialet på ett sånt sätt att det hjälper
dig att besvara frågeställningar, med checklistor och flödesscheman.

Bra ställen att hämta fakta från är svarsmallar till gamla
tentafrågor, föreläsningsslides och -anteckningar samt
seminarieuppgifter. Undvik dock i möjligaste mån att fastna i
kurslitteraturen
– har du inte läst den vid det här laget är det för
sent. Använd den som uppslagsverk, men försök inte läsa ingenom den
från början till slut.

Eller kortare uttryck: Jobba slarvigt, ofullständigt och
slumpmässigt
. Försök inte skapa den perfekta strukturen från
början, utan annama den ordning som verkar vettig efter ett tag, och
överge den när den inte längre verkar vettig.

När de grova dragen av din nya struktur börjar kanske du har en
5-15 huvudavdelningar, vart och en med ett antal underavdelningar. Då
kan det vara läge att försöka använda det för att besvara
tentafrågor. Använd inte lagbok, rättsfall eller kurslitteratur, utan
bara din egen text.
Täpp till luckorna i din struktur allt eftersom
frågeställningarna avslöjar dem.

Du är klar när du inte längre hittar fel i din övergripande
struktur, och börjar få svårt att hitta fakta som du inte redan
sorterat in
. Förmodligen kommer din struktur inte skilja sig så mycket
från den struktur som den kursansvarige eller läroboksförfattaren
använder. Men eftersom du byggt den från grunden förstår du bättre
varför den ser ut som den gör.

Såhär
ser det ut när jag börjar
. Klicka på ”nyare version” några gånger
för att få en bild av hur mer och mer fakta tillkommer och hur
strukturen (i innehållsförteckningen) kompletteras. Jag använder
alltså en wiki som mitt verktyg (som bland annat har fördelen att göra
hierarkin i strukturen tydlig), men du kanske föredrar något annat. Du
bör dock använda något som gör det enkelt att strukturera om
materialet
– den här metoden funkar inte med papper och
penna. Möjligtvis en stor anslagstavla och en massa postitlappar.

NB: Att skriva bra tentor är inte samma sak som att vara duktig i
ämnet. Jag kan ett fåtal rättsområden bra – statsrätt, it-rätt och
upphovsrätt – och inget av dem var jag särskilt bra på när jag skrev
tentorna. Enda anledningen att jag nu tycker att jag är bra på dem är
att jag jobbat vidare med dem efter att kursen avslutats, eftersom de
är roliga. Ovanstående metod gör dig bara bättre på att besvara
tentafrågor.
För djup förståelse av ett ämne krävs mer än den här rätt
ytliga formen av kunskapsstrukturering. Samtidigt tror jag inte man
kan bli riktigt bra på ett ämne om man inte har åtminstone ifrågasatt
dess etablerade struktur.

Modellmissmatch

Det borde inte vara så svårt att modellera lagtext efter ett
etablerat schema för textinformation, kan man tycka. Låt gå att HTML4
inte är världens mest sofistikerade modell, men den har rubriker,
stycken och listor – det har ju lagtext också. På den nivån borde
semantiken stämma överrens, eller?

Nej, naturligtvis inte, för då skulle jag ju inte sitta och skriva det
här. Ett exempel är att HTML4 (och därmed XHTML1) inte har någon
strukturmekanism som matchar de olika nivåerna som finns i lagtext
(avdelningar, kapitel, paragrafer) — det enda som finns är stycken
samt och den ganska intetsägande grupperingskonstruktionen <div>.

Ett annat är att i HTML-modellen är en lista (numrerad eller
onumrerad) något som befinner sig utanför ett stycke. Det är helt
enkelt inte tillåtet att ha en lista i ett stycke. Men enligt
modellen/kutymen som används i svensk lagtext så hör en lista till
närmast föregående stycke — ska man exempelvis hänvisa till den text
i upphovsrättslagen som lyder ”skönlitterär eller beskrivande
framställning i skrift eller tal” säger man ”1 § 1 st 1 p” (observera
att man inte säger ”1 kap. 1 § 1 st 1 p.” — kapitelhänvisningen
utelämnas när paragrafnumreringen räcker för att unikt identifiera en
given paragraf, vilket det gör i upphovsrättslagen)

XHTML2 löser de här problemen. Man kan ange att delar av texten
logiskt sett är delar av ett större sammanhang genom <section>-taggen
(som dessutom ger effekt på rubriker, så att man kan använda <h>-taggen
genomgående utan att behöva fippla med h1, h2, h3 osv.

Den tillåter även att en lista (numrerad eller onumrerad) är en
del av ett stycke
.

Men det finns fortfarande ytterligare minst ett förekommande mönster i
svensk lagtext som XHTML2 inte kan efterlikna, nämligen ovanan att
stoppa in nya element i en numrerad lista. Ta exempelvis Mervärdesskattelagen, 5 kap. 9
§
och den lista som finns där – nånstans under lagens levnad
bestämde lagstiftaren att stoppa något nytt mellan punkt 4 och 5 —
resultatet blev punkt 4 a. Visst känns det lite som att lagstiftaren
programmerat BASIC på 1980-talets hemdatorer? Man
får vara glad
att det inte finns någon juridisk RENUM.

Det här kan XHTML2 inte efterlikna, eftersom dess modell kräver att
alla element i en numrerad lista ska ha ett nummer som faktiskt
är ett nummer
och inte en friformsetikett.

För att överkomma den här modellimpedansmismatchen får jag helt enkelt
modellera numrerade listor i lagtexter som onumrerade listor, och låta
numreringen utgöra en del av varje punkts PCDATA-text (samt uttrycka
samma information som del av ett xml:id-attribut).

Samma mönster att stoppa in nya element förekommer för övrigt på andra
ställen i lagstiftningen, såsom paragraf- och kapitelnivå — se exv 11 a § och 2 a kap. i
upphovsrättslagen. Det här är dock inget egentligt problem för
XHTML2-modellering, eftersom det här inte finns något alternativ till
att låta dessa elements numrering uttryckas på annat sätt än som en
del av dess PCDATA. Det är bara det att just för listor så finns
potentialen att göra Rätt, men på grund av en restriktiv XHTML2-modell,
alternativt en slarvig lagstiftare, är det ändå inte möjligt.

Värst är det när nya stycken stoppas in — eftersom
dessa inte numreras explicit blir en hänvisning till ”4 § 3 st” trasig
när lagstiftaren bestämmer sig för att stoppa in ett nytt stycke
mellan första och andra stycket i den paragrafen.