emusic och Ignite

Det var länge sedan någon platta gick lika varm som Ignite’s ”Our Darkest Days” har gjort den senaste veckan. Men först lite gräsrotsreklam:

Jag har sedan några månader varit emusic-användare. För er som ev inte känner till emusic: Det är en nedladdningstjänst för musik i mp3-format. Den har två, eller kanske tre, egenskaper som gör den annorlunda jämfört med exempelvis ITMS, cdon, eller inprodicons tjänster.

  1. Man handlar inte a la carte, utan signar upp för medlemsskap på en av tre nivåer — detta berättigar en till att ladda ner 40, 65, eller 90 låtar per månad.¹ Man får ingen rabatt för att ladda ner ett helt album. Nedladdningar som man inte utnyttjat vid månadens slut går upp i rök.
  2. De har ingen musik från några majorbolag.
  3. Ingen DRM, och ingen annan teknisk eller juridisk anordning för att förhindra att de filer man laddat ner är lagligt spelbara även efter att man slutat prenumerera på tjänsten (man förbinder sig dock avtalsmässigt att inte ”överlåta” filerna).

Den vanligaste kritiken mot emusic riktar in sig på #2 (den saknar också många av independentbolagen — jag saknar särskilt Relapse). Men det är som att kritisera en jazzbutik för att ha dåligt hårdrockssortiment – det finns ingen anledning att ha emusic som sin enda digitala musikbutik. De inlåsningseffekter som ITMS, Zune och i viss mån PlaysForSure-systemen har finns inte här. Sen är det den detaljen att den mesta musik jag gillar ofta ligger på independentbolag, som är väldigt bra representerade på emusic. Jag har inte gjort någon uttömmande undersökning, men jag skulle inte bli förvånad om de har fler av mina favoritplattor än ITMS — de har definitivt fler än cdon och de andra WMA-butikerna.

Den näst vanligaste kritiken går ut på att prenumerationsförfarandet är sämre än a la carte-handel. Och det är det ju i viss mån, iom minskad flexibilitet och risken att missa nedladdningar. För min del är det inget praktiskt problem — jag har drygt 60 plattor på min ”save for later”-lista, att beta av när nästa månads nedladdningar blir tillgängliga, och den listan har stadigt växt sedan jag började använda tjänsten. Om ny musik fortsätter att läggas till i samma takt som nu kommer risken att få slut på intressant musik att ladda ner ganska obefintlig. Frågan man ska ställa sig är ”kommer jag hitta tillräckligt mycket intressant musik för att fylla upp mina nedladdningar varje månad?”. Svarar man inte ”ja” på den, då kanske inte emusic är rätt för en (men då kan man å andra sidan inte ha särskilt stort musikintresse).

Övrigt positivt: Priset är löjligt billigt, och konkurrenskraftigt jämfört med allofmp3.com (~2 kr/låt mot ~1 kr/låt). När en platta kostar motsvarande 25 kr vågar man prova på musik som man annars kanske inte skulle lyssnat på.

Det finns, så klart, ett par negativa saker. Det första är att många skivor är licensierade per region, så allt som oftast får man meddelandet ”We’re sorry. This album is unavailable for download in your country (Sweden) at this time. We apologize for any inconvenience this may cause” — vilket är sjukt irriterande. Man får hoppas att emusic blir bättre på att sätta press i rättighetsförhandlingarna med tiden. Det andra är att tjänsten är förvånansvärt ansiktslös — kommunikationen från företaget till användarna är mycket sparsam, på forumen förekommer aldrig några emusic-representanter, och många frågor (inte minst om regionslicensieringen) förblir obesvarade. Inte ens en blogg — känns inte så 2007. Det tredje är att tjänsten är svår att utvärdera utan att ge emusic sitt kreditkortsnummer – det finns ingen uppenbar väg att bläddra igenom utbudet utan att ha en användarprofil (vilket i viss mån är förståeligt mtp licensierings/regionssituationen, men ändå). Det sista kan man dock avhjälpa genom att gå via de länkar David Smey lagt upp — man bör också läsa hans FAQer för nya användare och gamla stofiler.

Hursomhelst, för någon vecka sedan såg jag att Ignite hade dykt upp bland nytillkomna band. Det är ett namn som alltid har funnits lite i periferin — jag har aldrig hört någon hype att tala om, utan snarast fått intrycket att det rört sig om ett anonymt dussinband. Emusic gertillgång till 30 sek smakprov från varje låt, samlat i en m3u-spellista — mycket smidigt sätt att få en överblick över en eller flera skivor — så man kan köa upp allt man har på sin save for later-lista och se om det är något som sticker ut.

Och satan i gatan vad Ignite stack ut — löjligt catchy melodiös hardcore, som inte degenererar till skatepunk, metalcore, screamo eller något annat. Melodierna sitter direkt efter första lyssningen, och Zoli Teglas pipa är riktigt imponerande. När jag nu kollar runt på olika punksajter verkar det som de flesta haft den ganska högt på bäst-av-2006-listorna — förstår inte hur jag kunnat missa den. Rekommendas reservationslöst – det verkar som man kan lyssna på plattan i sin helhet på bandets myspace-sida.

¹ Vilket kommer ändras till 30/50/75 för nyblivna abbonenter den 20:e februari — så om du redan funderat på att börja använda tjänsten är nog det här ett bra tillfälle.