Staffan Malmgrens blogg

Den här lördagen har jag sett fram emot länge. De senaste två veckorna har varit mördande med en tuff deadline och en svår tenta inom loppet av 36 timmar.

Deadlinen var för en en artikel och en krönika för Techworld (som nu lagt ut den krönika jag skrev om ambassadhacket i mitten av december — det här med pressläggningstider är en märklig omställning för mig som bloggvan). Det är första gången jag skriver en riktig artikel, inte bara löst tyckande i krönikeform, i en papperstidning, och allt som är nytt tar ju alltid extra tid och kraft. Artikeln handlar om PUL, riktar sig mot det typiska IT-användande företaget, och blev förförhållandevis lyckad, tror jag. Lång blev den i vart fall, 14500 tecken vilket är en bra bit över de 12000 jag egentligen fick till mit förfogande. Vi får väl se om den är kapad när den dyker upp i tryck nån gång i slutet av april. På grund av all tid som artikeln tog fick krönikan skrivas på rekordfart. Den rör förhållandet mellan IT-expertis, rättsväsendet och risken för rättsosäkerhet när de inte kan prata med varandra, främst föranlett av domen mot Uppsalahackaren — lite på samma tema som min f.d. chefs artikel i CS för några månader sedan.

Vid sidan om detta har jag också tentapluggat för tentan i rättshistoria, som jag skrev i torsdags. Kursen har varit väldigt intressant och mycket intensiv - frågeställningarna och tankegångarna har varit ganska annorlunda från andra kurser på juristlinjen, och har gett en teoretisk bas att förstå vad jag egentligen lärt mig under de tidigare tre åren. Stundvis har det gjort ganska ont i huvudet, men på det hela hamnar kursen klart i topp tre. Det enda jag egentligen tycker är synd är att den inte ligger tidigare i programmet - den bakomliggande frågeställningen om förhållandena juridik/rätt/värderingar/makt är något jag skulle ha velat haft i bakhuvudet under några av de mer materiellt inriktade kurserna. Nu blir det nationalekonomi i fyra veckor, vilket också verkar annorlunda. Huvudkursboken är på engelska med massa diagram och färger istället för omfattande notapparater, bara en sån sak.

Tillsammans med allt detta har jag ju också ett vanligt jobb att sköta. Både våren och hösten bjuder på en del spännande arrangemang som IRI på ena eller andra sättet är inblandade i. Den 13:e mars håller LISA ett möte om elektronisk publicering av författningstexter, och till hösten slår vi på stort och arrangerar nordisk konferens i rättsinformatik mellan den 17:e och 19:e november - jag håller nu på att färdigställa konferenswebbplatsen. Notera gärna användandet av hCalender, hAtom med flera mikroformat på webbplatsen - förutom det direkta användbarheten genom extensions som Operator utgör de även grunden för det Atom-flöde och det iCalendar-flöde som finns tillgängligt. Eftersom IRI-webbplatsen bygger helt på statiska filer ligger inte nyhetsartiklar och kalenderhändelser i en databas, utan istället genereras Atom/iCal-flödena genom att ett offlinescript parsear mikroformaten och bygger statiska filer. En typisk lowtechlösning i min smak.

Motionen har gått lite sisådär. Jag har som ambition att springa en dryg tvåmilsrunda kring Stockholm varje söndag, men senast jag försökte tvingade en krånglande stortå, eventuellt framkallad av dåliga skor, mig att avbryta efter bara några kilometer. Vi får se om det blir ett nytt försök imorgon. I övrigt har jag bestämt mig för att skala ner ambitionerna den här säsongen — det blir inga långa cykelutmaningar eller något nytt försök på Kalmar Triathlon i år. Även om jag verkligen gillade upplevelsen av att göra en mer seriös satsning så har jag andra saker som jag vill göra, och det finns helt enkelt inte tid. Det får bli motion för husbehov, och kanske en liten urladdning på midnattsloppet i slutet av sommaren.

En av de saker jag vill göra är en uppryckning av Lagen.nu. Det är roligare än på länge att koda, och den nya kodbasen börjar bli riktigt bra. Jag har fått till ett bra testramverk där jag anger en indatatext i stil med:

1 § Första paragrafen.

Första paragrafens andra stycke.

2 § Andra paragrafen.

för att sedan parsea den till en objektstruktur (byggd av subklassade unicode-, list- och dict-objekt) som sen serialiseras till ett enkelt “facit” i stil med:

<Forfattning>
  <Paragraf id="P1" ordinal="1">
    <Stycke id="P1S1">
      <unicode>Första paragrafen.</unicode>
    </Stycke><Stycke id="P1S2">
      <unicode>Första paragrafens andra stycke.</unicode>
    </Stycke>
  </Paragraf>
  <Paragraf id="P2" ordinal="2">
    <Stycke id="P2S1">
      <unicode>Andra paragrafen.</unicode>
    </Stycke>
  </Paragraf>
</Forfattning>

Jag hade sedan tidigare en variant på den här test- och facitfilsbaserade regressionstestningen, men det nya ramverket testar på precis rätt ställe (objektstrukturen, inte den slutgiltiga genererade utdatan — det ovanstående är alltså inte det egentliga utdatat även om det kan se ut så) för att det ska vara busenkelt att utveckla ny funktionalitet genom att först skriva testfall.

Resten av eftermiddagen tänkte jag ägna åt att få igenom mina nya testfall för tabelldata — ett lätt exempel är tabellen i 3 § personuppgiftslagen, ett lite svårare tabellen i Sekretesslagens 16:e kapitel. “Table recognition” visar sig vara ett svårt problem som det forskats mycket på. Vi får se hur långt jag når med de naiva algoritmer jag kan komma på.

Och ikväll blir det hårdrock - Dillinger Escape Plan kommer till stan. Och precis nyss när jag kollade upp det där fick jag veta att Poison the Well är förband - bonuslyx!

Bara en kort notis om att emusic sedan jag sist bloggade om dem både startat en blogg och tagit in Relapse i sortimentet. Bra skit.

Det blev inget skrivet varken igår eller förrgår. Så kan det vara när man jobbar tolv timmar om dagen, minsta lilla kräftskiva kan få det övriga fritidsaktivitetsschemat att spåra ut totalt. Om en stund är det iaf dags för kvällens joggingtur, och jag tror tillochmed det blir den långa rundan (8,5 km till skillnad från den korta på 3,5). Ingen joggingrunda utan musik, dock. Såhär ser min nuvarande motionsplaylist ut:

Bad Religion - Stranger Than Fiction (Stranger Than Fiction, 1994)

Bra inledningslåt. Som med all motionsmusik är det viktigt med tempot, och den här låten har en enkel rytm som passar bra för de första minuterna, som på min runda består av en lång utförslöpa.

Biohazard - Shades Of Gray (Urban Discipline, 1992)

Lite tuffare tongångar och lite mera groove. Den här låten funkar inte lika bra som jag trodde att den skulle funka, men det kan vara att den ligger lite för tidigt i listan. På tidigare listor har jag haft exempelvis Hatebreed efter ~30 minuter, då funkar de tunga gitarrerna utmärkt för att ge lite extra energi.

Bruce Springsteen - Born To Run (Born To Run, 1975)

Det är något visst med låtar med ett metaforiskt löpningstema — Promoe’s “Long distance runner” har funkat utmärkt på en tidigare lista. Det enda som är fel med den här låten är väl breaket mot slutet, men det är kort nog för att inte förlora tempo nämnvärt.

Danko Jones - Rock Shit Hot (I’m Alive And On Fire, 2001)

På min korta runda kommer den här låten på precis när jag är vid foten av den längsta och tyngsta backen, vilket passar rätt bra till det stökiga soundet

Fjärde Världen - Johannes 6 8 (Live in Malmö 2001)

Inte riktigt rätt tempo, men det är ett riktigt pepp-beat. Och den fullständiga triolfestivalen i slutet av verserna är inte att leka med. Dock inte riktigt lika bra som “Mina Hundar” med Fattaru, vars tempo stämmer kusligt exakt överens med mitt löptempo.

Kyuss - Odyssey (Welcome to Sky Valley, 1994)

Vid det här laget börjar jag bli lite trött. På min korta runda kommer den här precis på sista sträckan hem, och jag kan avgöra om jag får en bra eller dålig tid beroende på hur långt in i breaket jag hinner innan jag är hemma. Vem behöver tidtagarur?

Lauryn Hill - Lost Ones (The Miseducation of Lauryn Hill, 1998)

Den här hamnade på listan inspirerat av en tidigare medplockning av “Hip Hop” av Dead Prez - teorin är att det extremt sparsmakade beatet funkar bra att springa till. Tyvärr funkar det inte riktigt lika bra med den här låtens tempo, men det är ju iaf en grym låt.

Machine Head - Davidian (Burn My Eyes, 1994)

Nyckeln till en bra motionsmix är, förutom låtar med bra och jämnt tempo, variation. Så här långt in i passet är det dags för de tunga gitarrerna igen. Tyvärr ett onödigt downtempobreak även i den här låten.

Mano Negra - King Kong Five (Best Of, 1989)

Här är det egentligen bara att lyssna på låten, så går benen på autopilot. Tyvärr kommer den här låten precis på det tyngsta stället, en fyravåningstrappa, som egentligen skulle behövt något långsammare och tyngre.

NWA - Straight Out Of Compton (Greatest Hits, 1996)

Fin-fint beat att springa till, speciellt kontrabassaxofonen (är det väl?) Man får dock passa sig så att man inte börjar sjunga med, det kan bli fånigare än inledningsscenen i Office Space.

Paradise Lost - Say Just Words (Reflection, 1998)

Jämn och fin rytm med utpräglad enkel rytm. Pianoklinkandet passar rätt bra efter förra låtens rätt stökiga beat.

The Haunted - 99 (rEVOLVEr, 2004)

Och så en sista rökare att verkligen krama ur den sista musten ur kroppen med. Här går det undan.

Som kanske synes är det viktigaste med en motionsplaylist inte att låtarna i sig är odödliga klassiker, utan att de går i rätt tempo och ger energi och variation när det behövs. Det här är inte den bästa listan jag gjort, men den funkar hyfsat för mina nuvarande rundor.

Well, I went to the Close-Up Made Me Do It finale, but only got to the show just in time for Entombed. Their set was as solid as could have been expected, even though it wasn’t quite as amazing as their September show in Stockholm. I hadn’t seen Turbonegro since just after the release of “Ass Cobra”, when they played Kafé 44. The fan base has grown quite a bit since then… It was a good show as well, although the sound could have been better at times, particularly Hanks between-the-songs commentary.

Today and tomorrow I will NOT be attending the very special Moneybrother christmas shows at Debaser, as I found out about them too late (all tickets are sold out). Damn!

This really sucks. I’ve been looking forward to the “Close-Up made us do it” tour finale in Stockholm because it had such an insanely good lineup (Raised Fist, Disfear, Entombed and Turbonegro). A while ago it was announced that Raised Fist would cancel the tour and Nine would take their place. Since Raised Fist’s “Dedication” was possibly the best record released under 2002, and I had heard much about their insane live shows, I was not too pleased. However, Nine has some decent songs and are a good live act as well, so it wasn’t too bad.

Now, Nine cancels as well, due to a planning fuckup. What the hell?! RF canceled because their singer got vocal cord inflammation (is that the proper english term? “stämbandsinflammation”) which I can sort of understand, but canceling due to bad planning? Come on!

Also, due to schedule conflicts I will most likely miss Disfear, so I’ll probably end up just seeing Entombed and Turbonegro. However, as I’m getting older I find it harder and harder to enjoy really long show. Maybe it’s all for the best, just two intense shows with two really really good bands.