Coolaste juridiska forskningsresultatet

Jag upptäckte den mästerligt
skrivna bloggen inslag.se
först genom den hysteriskt roliga lilla
novellen om narkotikabekämpning
, och har dessvärre missat de
första delarna i den omröstningsserie om det coolaste vetenskapliga
resultatet någonsin. Premissen för omröstningen är lika
osannolik som genialisk, det handlar alltså om att utse det enskilt coolaste
forskningsresultatet i någon vetenskapsgren – vilken som helst. Vilket
leder till att man får ställa exempelvis medicin (upptäckten av
blodomloppet) mot nationalekonomi (teorin om komparativa fördelar).

Tyvärr missade jag nomineringsförfarandet, och dessvärre visar det
sig att ”mina” områden (datavetenskap och juridik) är sorgligt
underrepresenterade. Vad gäller datavetenskap är detta ett rätt
etablerat naturvetenskapligt område idag, och det finns gott om
väldigt konkreta resultat att peka på — jag skulle kanske främst
vilja nominera lambdakalkylen,
men det finns ju hur mycket som helst — quicksort, hashtabeller, formell
grammatik
, public
key-kryptografi
, turingmaskinen,
Shannons
formel
… Och även om det kanske inte är datavetenskap måste beviset för Fermats
stora sats
hamna extremt högt på coolhetsskalan.

Vad gäller juridik föreslog inledningsvis Peter Santesson-Wilson den
klassiska rättsregeln Pacta sunt servanda (avtal ska hållas), vilket
ledde till en diskussion om juridiken överhuvudtaget producerar
forskningsresultat. Vissa kanske skulle vilja göra samma invändning
mot alla icke-naturvetenskapliga forskningsfält. Men om vi utgår från
att juridisk forskning faktiskt är möjlig och finns, och ger oss
själva relativt vida ramar, vilket är det coolaste resultatet? Det
slutligen nominerade juridiska bidraget blev de mänskliga
rättigheterna, vilka förstås är svårt coola. Men ett problem med de
mänskliga rättigheterna som forskningsresultat betraktade är att de
inte är så mycket av ett resultat som en utgångspunkt. Exakt vad som
ingår i dem varierar från rättighetskatalog till rättighetskatalog, de
är internt motsägelsefulla (yttrandefrihet
och skydd för den personliga integriteten krockar exempelvis
ofta
), och frågan är om positiva rättigheter (rätten att få kräva
X) överhuvudtaget ska räknas in, eller om begreppet ska vara
reserverat för de negativa rättigheterna
(rätten att få slippa
X). Begreppet mänskliga rättigheter är helt enkelt för stort och
odefinerat för att kunna utgöra ett coolt resultat.

Det föreslagna pacta sunt servanda kommer enligt min mening närmre
– det är en grundläggande rättsuppfattning som funnits och finns i
alla rättskulturer, det får otroligt stor påverkan på samhället och
det går att sammanfatta i tre latinska ord. Men det finns ju andra
”resultat” som också är värda att nämna. Proportionalitetsprincipen,
förutsättningsläran,
offentlighetsprincipen,
adekvat
kausalitet
, pactum turpe…

Min nominering blir nog ändå legalitetsprincipen,
helst i den kärnfulla utformningen ”nulla crimen sine lege”. Denna
säger helt enkelt att om en gärning inte är förbjuden i lag så är den
heller inget brott. Från denna följer ytterligare rättsgrundsatser med
exempelvis förbud mot retroaktiv strafflagstiftning, krav på att
gärningen ska vara förbjuden i lag både vid gärnings- och
domstillfället, och krav på att strafflagstiftningen ska vara
offentlig, men kärnan i principen är, i all sin enkelhet, extremt cool.

Öppen tillgång till juridisk forskning

Som en del av mitt nya jobb letar jag efter nyutgivet material inom rättsinformatik. Juridiken är, åtminstone om man jämför med datavetenskapen, ganska löjligt pappersbunden i det att ingenting räknas om det inte finns tryckt på fysiska sidor. För en programmerare som är van vid att förlita sig på onlinedokumentation, usenet och google är det ett lite märkligt sätt att se på saker.

Men saker rör på sig. Begreppet att kolla efter är ”Open access”, och via portaler som Directory of Open Access Journals eller Social Science Research Network kan man hitta sjukt mycket tidskrifter som gör delar eller allt av sitt material tillgängligt online. Som en del av mina bibliotekariesysslor har jag börjat leta bland sådana här källor. Några av veckans intressanta artiklar:

Ska man vara med i framkanten på juridikens utveckling är det de akademiska tidskrifterna, inte kursböckerna, man måste läsa. Av den anledningen är det synd att avståndet mellan bloggosfären och tidskrifterna är så stort. Även bland hardcore-blawgers är det sällan man dyker på länkar till artiklar på SSRN eller liknande. Nu när jag har ytterligare en anledning att hålla mig ajour kommer det dock förhoppningsvis dyka upp mer artikellänkar, både här och i mitt del.icio.us-flöde.