Jag delar upp blogginlägget om dagens seminarium i två delar, en
saklig och en mer dagbokssvamlande personlig sak. Det här är det
senare. Det andra (med länkar till PP-presentation och ungefärligt
manus, kommer senare).
Idag var alltså dagen D för det seminarium om upphovsrätt, fildelning
och tekniska skyddsåtgärder där jag deltog med ett av två inledande
anföranden. Det är ingen underdrift att säga att jag har varit nervös
inför det här tillfället — att som akademiskt omeriterad göra ett
inlägg i ett brännhett juridiskt ämne, dessutom med åsikter som inte
är helt jättepoppis i de aktuella kretsarna, kräver att man har
någorlunda torrt på fötterna. Det håller liksom inte med ett
slentrianmässigt ”Äh vadå $kivbolagen ba suger ut artisterna ändå
juh!”.
Så jag har förberett mig som en tokig de senaste veckorna. Jag har
läst och tänkt och läst och skrivit. Egentligen tror jag att min
ansats hade passat mer för ett examensarbete än ett 40-minuters
muntligt anförande, och att det hade varit bättre att lägga mer tid på
att putsa själva framförandet. Även presentationen borde ha avgränsats
— framförallt sektionerna om problem orsakade av juridiskt skydd för
tekniska skyddsåtgärder och konflikter med närliggande rättsområden
blev för rushade.
Framförandet gick ok, även om jag stakade mig och tittade ner i
papprena lite väl mycket. När jag föreläser brukar jag ofta prata
ganska fritt utan stöd av papper, vilket ger ett mer levande
framförande, men jag brukar alltid glömma nån viktig punkt och ibland
får jag inte riktigt till formuleringarna. Här kändes det viktigt att
inte göra några sådana misstag.
Powerpointpresentationen i sig är jag ganska nöjd med. Den var en
komplettering, inte en summering, av det jag sade och gjorde det
möjligt att trycka ut mer information per tidsenhet. Det är förstås
svårt att veta om resultatet blev begripligt för åhörarna.
Den efterföljande debatten var intressant, och även om jag fick några
mothugg kändes det som att de flesta av mina bärande argument klarade
sig oskadda.
Jag blev nöjd med mina helt oplanerade slutord. Jag spann vidare på
min meddebattants tema om moral, och andemeningen var ungefär att om
vi vill att upphovsmännen ska få betalt för värdet de skapar även i
framtiden så måste vi odla den idén om att betala för åtnjutande av
verk är en framförallt moralisk skyldighet. En lösning med bara
en piska bestående av teknik och juridik har inte en chans. Den väg
som vi är inne på idag, där upphovsrätten ses som en klubba som
multinationella bolag dänger i huvudet på resurslösa ungdomar, är inte
rätt väg.
(Det jag hade i bakhuvudet, men inte utvecklade, var historien om
förseningsavgiften på det israeliska dagiset från det första kapitlet
av Freakonomics — läs ett utdrag
här. Det är en kort berättelse om incitament som jag tycker
illustrerar ett mycket större hot mot upphovsmäns möjligheter att leva
på sitt arbete än fildelning.)
Så, ungefär så var min dag. Imorgon ska jag börja fokusera ordentligt
på studierna igen.