Staffan Malmgrens blogg

Som jag skrev tidigare så är jag nu klar med teoretiska terminen, tillika den sista terminen med obligatoriska kurser på juristlinjen. Om jag får skryta lite så har det gått sjukt bra - kursfemma på rättshistorian, alla rätt på nationalekonomitentan, ett halvt fel på IP:n och, inte för att ropa hej än, men jag tror även allmän rättslära gick rätt bra (den avslutades med en hemtenta, som kommer vara färdigrättad om några veckor). Efter en lång Ba-svacka (på straffrätt, företagsekonomi, associationsrätt och skatterätt) har jag det sista halvåret varit på solid Ab-mark. Märkligt nog korrelerar detta med att jag det sista halvåret lagt ner mindre tid än någonsin på studierna.

Det finns lite olika förklaringar till det (jag har äntligen fått till en tentaoptimerad studieteknik, och har haft väldigt bra instuderingssamarbeten) men jag tror att mycket har att göra med att jag gillar det teoretiska inslaget. Kurserna i materiell juridik (dvs om innehållet i specifika lagar och rättsområden) är ärligt talat inte så spännande - det handlar mest om att sätta sig in i varje områdes struktur, identifiera de typiska frågeställningarna och sen traggla bedömningskriterier, undantag, rättsfall med mera. Väldigt praktiskt inriktad kunskap, och väldigt mycket dikesgrävande (dvs den nivå man når är en linjär funktion av hur mycket studietid man lagt ned).

Men inte särskilt utvecklande. För programmerarna i läsekretsen kan man jämföra kurser i materiell juridik med kurser om ett visst programmeringsspråk. De teoretiska kurserna under sista halvåret har mer varit som att lära sig grundläggande datalogi, och jag tycker verkligen att det är synd att de kommit så sent under utbildningen.

Det som väntar nu är tentapluggande för kurserna i fastighetsrätt och processrätt som jag fortfarande inte tagit, specialkurser (där jag siktar på IT-rätt, law and economics samt juridisk metodlära) och examensarbete. Ämnet för det senare är något jag har funderat på i stort sen jag började utbildningen. Jag kommer inte att skriva om någon materiell juridisk fråga (även om det finns mycket inom IT-rätt, immaterialrätt och statsrätt som lockar) utan försöka mig på ett lite mer rättsinformatiskt/metodinriktat tema.

Grundfrågeställningen är “vad gör ett rättsfall viktigt?” och syftet är att analysera den tysta kunskap som jurister använder för att hitta relevanta rättsfall när de undersöker en viss rättsfråga, med en förhoppning om att kunna uttrycka denna kunskap på något sätt. Helst förstås i form av en algoritm som givet ett sökord eller en lagrumshänvisning kan ge de viktigaste fallen på det området. Jag har tänkt använda EG-domstolens samlade avgöranden som datamängd (ca 11000 fall, eller drygt 16000 om man tar med förstainstansrätten). Det hela skrivs på engelska, i python och med LaTeX - nästan så man tror att det är en datavetaruppsats!

Uppdateringar om det hela lär komma fortlöpande här på bloggen.

Mer studieflykt:

1: Ska EU förbjuda videobloggare att uttrycka sig utan licens? Enligt den här artikeln är Storbritannien rädda för det. Det verkar vara det här förslaget (PDF, mer info om processen) det rör sig om; jag har inte läst igenom det, men vid en snabb skumning ser jag inte riktigt problemet — särskilt skäl 12 i preambeln (”Inga bestämmelser i detta direktiv bör ålägga eller uppmuntra medlemsstaterna att införa nya licens- eller tillståndssystem för någon typ av media”) verkar göra det tydligt att inget nytt licenssystem föreslås. Skäl 13 verkar ge skydd till privatpersoner (”Tillämpningsområdet […] omfattar alla typer av ekonomisk verksamhet […] men inte verksamhet utan ekonomiska syften, som rent privata webbplatser”), men frågan är vad den ställer en tjänst som bubblare.se — där privatpersoner utan ekonomiska syften kan publicera klipp, men där tjänsten som sådan är ett kommersiellt företag. Om det är något som Youtube har visat är det väl hur viktig en sådan publiceringstjänst är för att göra det möjligt för privatpersoner att utnyttja sin yttrandefrihet.

2: Hur stor makt har USA (mer specifikt en lokal domstol i Illinois) över domännamnssystemet på Internet? En Illionois-baserad spammare stämde Storbritannien-baserade spamlistetillhandahållaren Spamhaus i sin lokala domstol och vann genom “default judgment” (motsvarande svenska begreppet tredskodom), då Spamhaus inte dök upp till förhandling eftersom man inte ansåg att domstolen var behörig att döma i frågan. Spamhaus har av samma anledning inte för avsikt att betala det absurdt stora skadeståndet (notera dock att eftersom det var en tredskodom så gjorde domaren ingen skälighetsbedömning av summan, eller ens en materiell prövning av målet). Det är alltså i grund och botten en ren forumvalsfråga. Men domaren funderar nu på att ålägga ICANN att plocka bort domänadressen spamhaus.com — ICANN har dock redan svarat att de inte kommer lyda ett sådant eventuellt åläggande. Eftersom ICANN (eller den aktuella registratorn Tucows) nånstans i slutändan dock måste lyda amerikansk rätt kan det hela utvecklas till en ödesfråga. Matthew Price har en bra summering av de juridiska aspekterna och Ed Felten en av de mer principiella aspekterna.

3. Vad betyder dagens tingsrättsdomar där två personer, mot sina nekanden, blivit fällda för tillgängliggörande av film respektive musik, med tanke på den friande hovrättsdomen för två veckor sedan? Jag vet inte, men ett tips för den intresserade är att gå på ADBJ’s seminarium om Brottsutredning och fildelning nästa vecka, där frågan kommer analyseras — gratis för medlemmar.

Här är en juridisk-teknisk frågeställning jag har funderat över de senaste dagarna. Jag ska, när tiden tillåter, försöka skriva en lite längre utredning av sakfrågorna med bakgrundsbeskrivning osv, men om nån har några tankar om nedanstående, hör gärna av er. Det rör alltså en potentiell konflikt mellan svensk grundlag och EG-rätt.

Grundpremiss 1: Myndighet lägger ut offentlig information, ev inte omfattad av upphovsrätt, i kopieringsskyddat format (hindrar inte läsning, men däremot redigering, av PDF-filer - redigeringsförbudet hindrar eller försvårar viss återanvändning)

Fråga 1: Är detta OK enligt direktiv 2003/98/EG (inte implementerat i svensk lag, implementationsperioden har gått ut - presumerad direktivkonformitet i svensk rätt) som föreskriver att myndighetsinformation ska kunna återanvändas av privatpersoner/kommersiella företag - troligtvis inte (se särskilt preambel 23)

Fråga 2: Får jag knäcka kopieringsskyddet på sådan information/sådana verk som inte omfattas av upphovsrätt? - troligtvis (det är inte en upphovsrättsligt relevant handling)

Fråga 3: Får jag knäcka kopieringsskyddet på sådana verk som är utgivna av myndigheter, men som ändå omfattas av upphovsrätt? Eventuellt om jag kan hitta stöd i 2003/98/EG - men det kanske konflikterar med direktiv 2001/29/EG?

Fråga 4: Får jag publicera det program jag skrivit för att knäcka kopieringsskyddet på min vanliga webbplats - troligen inte, även om jag själv skrev det för att knäcka icke upphovsrättsskyddat material faller det förmodligen in under definitionen i URL 52 e § / Art 6.2 2001/29/EG

Fråga 5: Får jag publicera programmet på min YGL-skyddade webbplats? Troligtvis enligt svensk rätt - TF/YGL är exklusiv framför URL, och upphovsrättsundantaget i TF 1:8 (via YGL 1:12) är snävt och täcker förmodligen inte URL:s skydd för tekniska åtgärder. Dock bygger URL:s skydd för tekniska åtgärder på ett EG-direktiv, som här alltså skulle kunna komma i konflikt med YGL/TF’s exklusivitet. Enligt principen om EG-rättens företräde har denna företräde även framför svensk grundlag. Måste en domstol då tolka TF 1:8 direktivkonformt, ev i strid mot dess faktiska ordalydelse?

Eller för att uttrycka det kortare och kärnfullare: yttrandefrihet vs kopieringsskyddsknäckningsförbud — vilket är mer värt att skydda?

Den första: I förrgår skrev jag om att det var omöjligt att hitta EG-domstolens dom i apoteksmonopolmålet. Nu kan man hitta den här. Jag har dock inte läst den än (den är låååång, och jag har en tenta i övermorgon…)

Jag försökte också hitta de två hovrättsdomar som handlade om spritimportförbudets vara eller inte vara. Ingen av de bägge finns på Domstolsväsendets rättsinformation, men genom Juridik Direkt (som man kommer åt som juridikstudent) hittade jag vad som verkar vara de relevanta målen: B194-99 i Hovrätten över Skåne och Blekinge, där de tilltalade frias för varusmuggling (där var det dock inte fråga om internethandel), och B1260-02 i Hovrätten för Västra Sverige, där TR’s domslut fastställs (som är att spriten i fråga förverkas).

Hovrättens domar finns i de flesta fall inte på nätet. Vissa fall, som har allmänt intresse men som inte överklagas till HD, publiceras i Rättsfall från Hovrätterna i anonymiserad form, och dyker då (gissningsvis?) upp även hos Domstolsväsendets rättsinformation. Men så inte dessa två domar.

Den andra: Förra veckan klagade jag över att det är så svårt att hitta bland internationella normkällor, men nyligen såg jag att Wikipedia-spinoffen Wikisource håller på att bygga upp en samling konstitutionella dokument, och det finns väl ingen anledning till att den inte kan byggas ut med även andra normkällor (så länge de inte är upphovsrättsskyddade, vilket väl tillhör ovanligheterna). Här är EU-konstitutionen, exempelvis.

Enligt en nyhet i Computer Sweden ser det ut som EU-parlamentet har kommit med ett nytt förslag till ny patentlagstiftning som begränsar möjligheterna till mjukvarupatent. Det låter ju intressant, men två frågor infinner sig: Vad betyder det? Och är det bra?

Som programmerare, och före detta småföretagare, är det kanske ingen större förvåning att jag är emot mjukvarupatent. Jag har jobbat med mjukvara som sålts på den amerikanska marknaden, och har därigenom gått igenom ett antal amerikanska mjukvarupatent för att säkerställa att vi inte av misstag gjort intrång i dessa. Det hela var ett massivt slöseri med tid, som vi kunde ha använt till att göra produkten bättre istället, men framförallt visar den på hur trasigt det amerikanska patentsystemet är när det gäller mjukvara.

Poängen med patent är att en uppfinnare får ensamrätt till sin uppfinning under en begränsad tid mot att han talar om för samhället hur hans uppfinning funkar. I detta ligger ett antagande att det ska vara omöjligt (eller åtminstone mycket osannolikt) att någon annan ska kunna komma på samma uppfinning, oberoende av den första personen.

Mjukvarupatent bryter mot detta antagande — och inte så lite heller. Det är i princip omöjligt att skriva ett icketrivialt lite större program utan att bryta mot något amerikanskt patent. Och med tanke på att bara Microsoft tilldelas mellan 10 och 20 nya mjukvarupatent i veckan blir problemet bara värre med tiden. I vårt fall hade vi turligt nog utformat vårt program så att det inte bröt mot något av de patent vi hittade inom det område vi letade – rörande tvåvägssynkronisering av kalenderobjekt som representerade återkommande händelser — men vi kunde aldrig vara säkra på att vi inte bröt mot något av de patent som vi inte granskat.

Men framförallt bryter de patent jag läst mot överenskommelsen mot samhället i det att de inte talar om hur uppfinningen fungerar – när man utvecklar funktionalitet i ett program räcker det inte med att säga “Programmet ska kunna representera en återkommande kalenderhändelse” — man måste bryta ned funktionaliteten i så små bitar att de går att uttrycka i kod. Texten i mjukvarupatent gör inte detta. De motsvara vanligtvis en designspec på ganska hög nivå. Man kan visserligen ha hjälp av patenttexten om man ska konstruera liknande funktionalitet, men man kommer få göra en hel del kreativt arbete själv, och det färdiga programmet kommer med största säkerhet skilja sig ganska mycket från den som den ursprungliga uppfinnaren gjort.

Det är som om James Watt’s patent på ångmaskinen i sin helhet hade lytt “Det här är en beskrivning av en ångmaskin. Den omvandlar brännbart material till rörelse. Den använder ånga för att alstra rörelsen.” — det är förvisso en korrekt högnivåbeskrivning av en ångmaskin, men den räcker inte för att någon annan ska kunna bygga en ångmaskin.

Hela den här utläggningen har inte mycket att göra med det förslag som EU-parlamentet nu lagt fram, och det är inte särskilt originella åsikter jag lagt fram. Åter till de ursprungliga två frågorna.

Vad betyder detta? Det första jag lägger märke till att det är just parlamentet som lagt fram förslaget. Parlamentet har alltid haft en rätt skeptisk inställning till mjukvarupatent, till skillnad från ministerrådet som pushat hårdast för mjukvarupatent. Lagtexten som parlamentet nu föreslår sägs vara närmast identisk med den de föreslog 2003, men som senare ändrats av framförallt ministerrådet. Det är inte självklart för mig vad det här egentligen betyder för lagstiftningsprocessen.

Är det bra? Tja, det är svårt att säga utan att analysera den föreslagna lagtexten, som jag just nu inte har en aning om var jag hittar. Det är förmodligen bättre än ministerrådets förslag, men det innebär inte att det är bra.

Förhoppningsvis kommer FFII bena upp de här frågorna inom den närmsta framtiden. Det har de alltid gjort förut.