Sedan Tomas Lundström tipsade om den har jag lyssnat mer eller mindre konstant på “Get it off”, inledningsspåret på Disfears (ljudvarning!) nya skiva “Live the Storm”. Det är verkligen en fantastisk låt — den mäktiga inledningen, det Ace of Spade-minnande förhållandet mellan grundriffet och versen, och den ståpälsframkallande refrängen mellan 2:22 och 2:34. Alla måste lyssna!
Men även om inledningsspåret går att ladda ner gratis vill man ju gärna ha resten av skivan också. Disfear ligger på Relapse, vilka ju finns på Emusic, som jag ju hyllat några gånger tidigare. Men de har inte fått in något nytt från Relapse sedan “Red Album” av Baroness (som IMHO är ganska överskattat) — utöver Disfear-plattan saknar jag även Dillinger Escape Plan (och Death Breath, men de ges bara ut på Relapse i USA, och Black Lodge verkar inte finnas på Emusic alls).
På CDON downloads finns inte Disfear alls, och på ITMS finns plattan bara i DRM:at format (det där med DRM-fritt utbud på ITMS verkar bara gälla EMI). Att köpa DRM:ad musik år 2008 känns… halvfräsht.
Tänk om man kunde ladda ner plattan från valfri fildelningstjänst istället, fast på ett lagligt sätt. Kanske genom nån typ av avtalslicens, liknande den mekanism som radiostationer använder för att få spela all musik (av såväl STIM-anslutna musiker som andra) utan att behöva cleara rättigheter för varje enskild låt? Jag tycker att STIMs utspel i frågan är mycket välkommet, och tror att en sådan licens kan bli en riktigt bra lösning om den utformas rätt.
Faktum är att lösningar av det slaget har föreslagits redan 2004 av EFF, och att IRI:s Katarina Renman-Claesson varit inne på liknande tankegångar 2006.
Men i “utformas rätt” ligger IMHO ett krav på att det ska vara fråga om en verklig fildelningslicens — i STIMs utspel pratas bara om nedladdning, och det räcker inte. En sådan licens måste göra det tillåtet att ladda upp, dvs tillgängliggöra, för att det ska vara någon poäng med det. Jag är inte heller övertygad om att det måste, eller ens bör, vara ISP:ernas sak att administrera en sådan licens. Det blir lite för bekvämt att i nästa steg ställa politiska krav på att ISP:er ska blockera portar, eller lämna ut personuppgifter till rättighetsorganisationer, för kunder utan fildelningslicens. Bättre att de får koncentrera sig på kärnverksamheten att skyffla bitar så fort som möjligt. Och framförallt måste det vara praktiskt möjligt att köpa internettillgång utan att samtidigt lösa fildelningslicens — annars är vi tillbaka i kassettavgiftsträsket.
Utspelet har mestadels sågats (även om några är försiktigt positiva), inte så mycket på sina egna meriter som det faktum att ingen längre har något förtroende för STIM med flera upphovsrättsorganisationer, och läser in antaganden om att ett sådant system skulle öppna för ännu mer krav på nätövervakning och piratjakt.
En helt korrekt invändning mot förslaget är att att en sådan fildelningslicens med STIM som motpart bara skulle göra det möjligt att fildela musik. Förmodligen skulle även IFPI behöva vara med på ett hörn – en inspelad låt omfattas ju av två ensamrätter, dels den egentliga upphovrätten till kompositionen (som STIM administrerar), dels den s.k. närstående rättigheten till själva ljudinspelningen (som IFPI hanterar). TV-serier, filmer, datorprogram, spel, böcker, med flera upphovsrättskyddade verk skulle inte omfattas.
Vilket inte är så förvånande — upphovsrättsorganisationerna är inte, som man ibland kan få uppfattningen av, någon välkoordinerad intressesammanslutning med en enda gemensam agenda. Musikbranschen har den största “digitala mognaden” med tanke på att man vid det här laget inte bara insett möjligheterna med digital distrubition, utan även börjat inse att DRM förtar sådana möjligheter. Filmbranschen tror fortfarande att DRM är en bra idé och bokbranschen är knappt på banan vad gäller digitalisering.
(För att knyta ihop säcken kan noteras att Live the Storm varken finns på Mininova eller The Pirate Bay. Jag tror det säger något om kängpunkares digitala mognad, alternativt DIY-etikens inställning till upphovsrätt, men jag är osäker på vad.)
