Igår tackade jag ja till en anställning på Domstolsverket som projektledare för rättsinformationsprojektet, det arbete som syftar till att göra vårt offentliga rättsinformationssystem modernt (om ni följer twitter eller mailinglistan har ni redan sett detta). Jag börjar på halvtid den 18:e januari, och på heltid den 22:a februari. Med anledning därav tänkte jag besvara några frågor. Inte för att någon har ställt dessa än, men ändå.
Vad är det offentliga rättinformationssystemet?
Rättsinformationssystemet är statens system för att göra rättsinformation — lagar, förarbeten, rättsfall med mera – tillgängligt för allmänheten via nätet. Den här informationen produceras av en rad olika myndigheter. Idag är varje myndighet ansvarig för att publicera “sin” information via sin egen webbplats. Det hela knyts ihop genom länkportalen lagrummet.se som hänvisar till varje myndighets respektive rättinformationssida.
Den här decentraliserade approachen har sina fördelar. Varje myndighet har en stor frihet att utforma informationen på det sätt som passar myndigheten bäst. Nackdelen är att varje myndighet utnyttjar denna frihet till att uppfinna egna, och oftast ganska dåliga, hjul. Den styrning som finns är i form av en författning – rättsinformationsförordningen - som inte ställer särskilt detaljerade krav på hur det ska publiceras, bara att det ska publiceras.
Hur ser det ut idag?
Det som finns tillgängligt idag är… inte så bra. Själva portalen lagrummet.se är snygg och pedagogisk, men den kan inte göra så mycket så länge de olika myndigheterna tillhandahåller material i sådant dåligt och framförallt spretigt skick.
Gränssnittet mellan lagrummet och de enskilda myndigheterna är idag i princip en URL – myndigheten talar om addressen till huvudsidan för deras rättsinformation, och lagrummet.se listar den. Eftersom varje myndighet har uppfunnit sitt eget hjul för hur man exempelvis listar vilka dokument som är tillgängliga, vilken metadata de har, vilka format de publiceras i, hur informationens semantik uttrycks i de formaten, hur nya och uppdaterade dokument kan upptäckas, och mycket annat kan lagrummet.se inte göra så mycket med informationen.
Under de senaste åren har det pågått ett utvecklingsarbete på ett system för att delvis centralisera hanteringen av informationen. Projektledare har varit Peter Krantz, känd för sitt outtröttliga engagemang för en modern och öppen e-förvaltning, nu senast genom arbetet med opengov.se (Peter slutar som projektledare eftersom han går vidare till e-delegationen).
Han och Niklas Lindström, känd för sitt outtröttliga engagemang för den semantiska webben, har tagit fram en specifikation för och en implementation av ett system som låter varje myndighet publicera sin rättsinformation på ett konsekvent och standardiserat sätt med maskinläsbar metadata, så att ett centralt system sedan kan hämta in informationen löpande.
Jag var med på ett hörn i det här projektet under förra och förrförra året och hjälpte till med att ta fram en RDF-vokabulär, dvs en formaliserad beskrivning över vilken data och metadata som finns i olika typer av rättsinformation. Informationshanteringen i lagen.nu bygger på denna vokabulär.
Rättsinformationsprojektet har även arbetat tillsammans med en rad myndigheter och hjälpt dem att börja levera information till systemet enligt det specificerade gränssnittet. De första myndigheterna har precis börjat med att leverera skarpt data. Det allra mesta arbetet har redan gjorts, vilket är mycket tacksamt för mig som kommer in i slutminuterna och får nöjet att vara med och sätta bollen i mål. Framförallt har arbetet, systemet och tänket präglats av principer om standardisering, semantik, enkelhet och öppenhet. Vilket gör det till något av ett drömjobb för mig.
Vad händer med lagen.nu?
Jag har flaggat för att jag kommer driva lagen.nu vidare, och domstolsverket ser inga problem med det. Lagen.nu är en krävande rättsinformationsanvändare, och den erfarenheten kommer jag ta med mig in i det här projektet. Men allt arbete på den tjänsten kommer ske på fritiden, och sådan kan bli en knapp resurs, särskilt fram till den 22:a februari då jag ska vara klar med uppsatsarbetet.
Tanken framöver är att skapa en fristående juridisk person för verksamheten och sedan jobba för att finansiera mer verksamhet kring lagkommentarsskrivande och teknisk utveckling. Målet på sikt är att skapa ett institut i stil med de legal information institutes som finns i många andra jurisdiktioner.
