Posts Tagged ‘creative commons’

Lagen, nu med kommentatorsspår

Sunday, June 14th, 2009

Det har redan omnämnts på lagen.nu, i mitt twitterflöde och på Moonhouse, men självklart ska jag även här meddela sommarens stora begivenhet i rättsinformationsvärlden: Nu förklarar vi lagen, med wikiteknik! Jag och ca tio-femton andra jurister kommer ägna oss åt att kommentera och förklara Sveriges viktigaste lagar – systematik, begrepp, tolkningar och allt annat som är svårt att se när man bara läser lagtexten. Det hela blir förstås fritt innehåll under CC-BY-SA-2.5-se.

Är du jurist(student) och tycker det här verkar vara ett lovvärt initiativ att ägna sig åt under regnperioden, skicka iväg en intresseanmälan senast på fredag! Kolla in hur vi tänker oss gå tillväga på deltagarportalen, följ aktiviteten på mailinglistan och gå med i fanklubben på facebook! Inledande workshop i Stockholm i början av juli, sedan distribuerat arbete under sommaren och hösten. Viss ersättning utgår.

Det hela sker med stöd av IIS, som genom Internetfonden finansierar det hela. Stort tack till dem! Registrera en .se-domän, så de kan fortsätta med sådant här stöd.

Spotify, avtalsfrihet och kreativt skapande

Thursday, January 29th, 2009

Dagens stora snackis i mitt bloggflöde har varit Spotifys planer på att ta bort låtar och införa GRM (man hade kunnat hoppas på att kommissionens blatanta ministerstyre fått större rubriker, men jag följer kanske fel flöden — cred för detta pressmeddelande dock). Folk är förstås förbannade.

Jag har använt spotify sen jag fick en invite av bredbandsbolaget, och är väl en sådär-nöjd kund. Jag har lite för mycket kontrollbehov för att vara nöjd med andras metadata, gillar att lyssna på musik i min ipod och är inte begeistrad över utbudet. För min del är emusic, trots att det är dubbelt så dyrt och har mindre mainstreammusik, fortfarande en bättre deal. Inte minst för att de filer jag gjort till mina är mina för tid och evighet.

Hur som helst, det hela fick mig att fundera kring det här med avtal, licenser och upphovsrätt. Upprördheten kring spotifys begränsning är ett uttryck för det allmäna missnöjet med det monopol som upphovsrätten de facto är (eller kanske snarare upphovsrättsindustrins missbruk av detta monopol), men också ett underkännande av avtalsfriheten. För faktum är att upphovsmännen och artisterna har träffat frivilliga avtal med skivbolag, musikförläggare m.fl. och i detta överlåtit sin rätt. Dessa har i sin tur rätt att träffa avtal på de villkor de vill, vilket spotify nu märker.

Och det får mig att undra: Varför ska jag investera tid i låtskrivare och band som inte värderat makten över sitt eget uttryck? Varför ska jag med min tid och uppmärksamhet stödja företag som varken är bra för sina kunder eller för samhället i stort? Visst, jag kan piratkopiera de verk som kommer från det hållet, och på det viset stödjer jag inte verksamheten direkt finansiellt. Men spelar det någon roll i en värld där uppmärksamhet är minst lika värdefullt som exemplarförsäljning (eftersom uppmärksamhet, till skillnad från exemplar, är en begränsad resurs)?

Är det inte bättre att ge uppmärksamhet till de upphovsmän som vill dela med sig av sina verk? Programmerare har sedan länge fattat att piratkopiering inte är något vidare substitut för fri programvara, och utifrån den insikten sett till att inte göra sig beroende av stängda verk. Och när man väl anammat det blir det lättare att acceptera att andra upphovsmän kanske inte använder sin avtalsfrihet på ett för samhället optimalt sätt. “He who writes the code gets to choose the license, and nobody else gets to complain.”

Creative Commons och NoDerivs

Tuesday, June 14th, 2005

För några dagar sedan, provocerad av Lessigs inlägg om den internationella spridningen av Creative Commons-organsationer, postade Shelley “Burningbird” Powers en uppföljare till en tidigare fråga om hur man skulle tolka en specifik klausul i en Creative Commons-licens.

Shelley ville bygga vidare på det stylesheet och den layout som gruppbloggen Between Lawyers använder sig av. Men eftersom materialet på den bloggen var licensierat under Attribution-NonCommercial-NoDerivs 2.0 så uppstod frågan “Vad innebär det att skapa en bearbetning (”derivative work”) till skillnad från att skapa en kopia, i kontexten av ett stylesheet”. Shelley återanvände stylesheetfilen utan att modifiera den, men kan man säga att hon i ett större skeende modifierade Between Lawyers-materialet?

(Shelley har sedermera övergett den layouten, men man kan se ett exempel på hur det såg ut här)

Det visade sig att inte ens Dennis M Kennedy, en av personerna bakom Between Laywers, kunde svara på det. Han efterlyste också mer analys av hur CC-licenserna skall tolkas:

One of my biggest concerns about the Creative Commons license has been the lack of guidance from CC on practical interpretation and enforcement issues. I’ve held off commenting on the issue Shelley raised because I expected to see something from CC on the topic. Unfortunately, my daily check of the Creative Commons blog has shown mainly the usual victory laps being taken when a high visibility site or celebrity uses or mentions the CC licenses, although I’ll note that news of a tweak to one of the licenses has been mentioned.

Det är två saker jag tycker är synd med Creative Commons-licenserna så som de används idag. Det första är att distinktionen mellan de olika licenserna sällan lyfts fram i “marknadsföringen” av densamma — det är en stor skillnad mellan Attribution och Attribution-NonCommercial-NoDerivs, tillexempel. Men när Lessig använder uttryck som “The green are countries where the project has launched. The yellow are close. The red is yet to be liberated.” känns det mer som om det handlar om att ha en CC-licens, vilken som helst, för att visa att man är en bra människa.

Det andra är att folk är allt för pigga på att begränsa rättigheter — i snitt 30 % av allt CC-licenserat material tillåter inte bearbetningar (”derivative works”), och hela 73 % tillåter inte kommersiell användning. Man ska förvisso inte skåda given häst i munnen, men med Free culture i färskt minne tycker jag att det är trist att så många som ändå tar ett medvetet beslut att inte låta andra bygga vidare på det de skapat. Att många är skeptiska till att låta sitt innehåll användas i kommersiella sammanhang är något mer förståeligt, men även om det (juridiskt) hindrar parasiter som Superfeed Systems (läs mer här eller här) att tjäna pengar på andras innehåll, hindrar det också coola tjänster som bloglines att (juridiskt) fungera.

Men själv har jag ingen licens alls för varken innehållet på den här bloggen, eller på lagen.nu, så jag ska väl egentligen hålla tyst… Jag måste dock understryka att jag tycker att idén med CC-licenserna är jättebra.

När vi ändå är inne på ämnet bör nämnas att den svenska översättningen/anpassningen av CC-licenserna (än så länge bara Attribution-NonCommercial-ShareAlike 2.0) sedan några dagar finns ute för kommentarer. Big up för Mathias Klang och Karl Jonsson för det!

Fri kultur

Monday, May 16th, 2005

När jag cyklade land och rike runt i helgen passade jag på att lyssna på ljudboksversionen av Lessigs “Free Culture“. Långa cykelpass är perfekt för ljudböcker, de är tillräckligt engagerande för att man inte ska ha tråkigt, men samtidigt inte så engagerande att man blir en trafikfara. Det går också bra att bara lyssna i endast en hörlur, så att man har det andra örat till att höra bilar på väg att köra om och liknande. Det var också kul att “läsa” något som inte är kurslitteratur eller rättsfall, men ändå tillräckligt studienära för att jag ska känna mig nyttig.

Ljudboksversionen är ett intressant projekt i sig; eftersom boken är släppt under en CC-licens som tillåter bearbetningar (under förutsättning att den inte används i kommersiella sammanhang) är det tillåtet för vem som helst att läsa in en ljudversion av boken och lägga upp den i MP3-format. En bloggare som går under pseudonymen AKMA uppmanade folk att läsa in ett kapitel var. Resultatet går att ladda ner härifrån (eller via Bittorrent i en bättre sammanställd version här. Tekniskt sett är det inget perfekt resultat, ljudnivåerna varierar vilt mellan kapitlena, några av uppläsarna har ingen vidare inspelningsutrustning, de delar av boken som innehåller mycket diagram blir lite svårförståeliga, och alla medverkande har inte riktigt perfekta berättarröster… Men slutresultatet är klart användbart, och ett exempel på vad som kan göras med friare licenser och lite ideellt arbete.

Boken var mycket bra. Dess största problem är att huvudpoängerna repeteras lite för mycket, vilket blir tjatigt, speciellt i en ljudboksversion. Diskussionen om mediaindustrins framväxande och de upphovsrättsintrång som skedde i samband därmed (kapitel 4, “Pirates”) och Lessigs rannsakande av sin egen insats i samband med Eldred-fallet (kapitel 13, “Eldred”) var särskilt intressanta, och man önskar att fler av de som är inblandade i den svenska upphovsrättsdebatten hade läst boken. Debatten skulle tåla att höjas några nivåer, om man så säger.

Det jag mest funderade över under lyssningen var hur stora likheter det finns mellan svensk och amerikansk upphovsrätt, särskilt när det gäller “derivatives”/bearbetningar. Ett coolt projekt vore att översätta Free Culture till svenska, särskilt om man kunde lägga till kommentarer för de passager där svensk och amerikansk rätt skiljer sig åt. Som synes på remixes-sidan har boken redan översatts till många språk. Tyvärr var flera, bland annat den danska översättningen, hostad på en server som sedermera verkar ha tappat bort det mesta av innehållet.