Staffan Malmgrens blogg

Det verkar som jag är inne i en bloggningsperiod. Men långa utläggningar har jag inte tid med, jag måste korta ner en Techworld-krönika från (just nu) 4356 tecken till 2600 innan jag får gå och lägga mig. Vi får ta det snabbt:

Kort är det nya svarta: Det började med jQuerys fokus på att förkorta vanliga javascriptidiom till en eller ett par tokens, fortsatte med Paul Grahams sneak preview på Arc och dess galet kompakta uttrycksfullhet, och idag liknar Steve Yegge babbliga programmerare (och språk) vid tvååringar. Juristmetafor: EG-rätt = Java, Handelsbalken = Lisp.

Lagar och kod: En sak som är lite frustrerande är att jag efter tre års juriststudier fortfarande inte har bra svar på varför lagen är så svårtolkad och oförutsägbar. Precis i början av studierna, när jag fortfarande utgick från det tankesätt som jag tillägnat mig som programmerare, undrade jag om man inte kunde ha nån sorts enhetstester för paragraferna, så att man kunde utvärdera om lagen uppfyllde de syften den skapats för. Bennet Haselton har utvecklat ett förslag längs samma linjer som han tror skulle kunna lösa de problem han stött på i amerikanska underrättsdomstolar. Problemställningen saknar helt uppenbart inte verklighetsförankring, men är det en bra lösning? More to the point, är det en genomförbar lösning? Jag drar paralleller till den kurs jag läser just nu, och dess diskussioner om olika rättskällors legitimitet. Den rättskälla som för de flesta är the rättskälla, lagstiftningen, behöver bara ha en yttre legitimitet (vara utfärdad av någon med folkets eller vapenmaktens mandat) — en eventuell inre legitimitet (i betydelsen fungerande systematik, exakthet, logisk konstistens, fullständighet) är bara en nice-to-have. Åtminstone så länge avsaknaden av inre legitimitet inte har någon bäring på den yttre legitimiteten (dvs så länge väljarna inte kräver lagstiftning vars faktiska utformning är begriplig).

Ska vi ha bättre spärrar — eller inga? Utredningen Musik och film på internet - hot eller möjlighet? (Ds 2007:29), med dess förslag att ålägga ISP:er att stänga av fildelare, har väl (milt sagt) inte blivit så väl mottagen i bloggosfären, och har även blivit mer genomgående kritiskt granskad. På andra sidan Atlanten ställs också krav på att ISP:er ska “ta sitt ansvar” för att hejda olaglig fildelning. Nicholas Weaver föreslår, på bästa code-is-law-manér, en bittorrentspecifik lösning för att spärra just bara den olagliga fildelningen, som han menar är en mer ändamålsenlig lösning som minimerar “collateral damage”. Min spontana tanke är att en sådan spärrning - om den implementeras - kommer att påskynda utvecklingen av mindre darknets som är ännu svårare att övervaka eller stoppa. Och gör existensen av en mer ändamålsenlig (”bättre”) spärr det svårare att argumentera för ett övervaknings- och filtreringsfritt Internet?

Alla måste läsa: Kevin Kelly, Better Than Free.

Slutligen: Hela förra veckan gick tankeverksamheten på halvfart. Inte bra när man har mycket att göra. Så jag fick jobba sent och hann inte ut och springa något. Igår snodde jag åt mig några timmar och körde nästan en halvmara runt kungsholmen och söder. Idag har jag haft träningsvärk och ett helt fantastiskt flyt på tankarna. Lärdom (som jag lyckas glömma bort då och då): Träning är inte en hobby man kan göra i mån av tid, utan en förutsättning för att man ska orka med allt annat. Ungefär som frukost (fast svettigare).

Oj, det blev visst fem snabba. Jag är så otroligt busy att jag inte hinner kontrollräkna.