Jävsbedömningar (angående styrelser i allmänhet och TPB-målet i synnerhet)

Jag hade missat att Eric Bylander (doktor i processrätt) skrivit en artikel i förra numret av (den för övrigt utmärkta) Juridisk Publikation, med titeln Om jävsprövningen i TPB-målet. Att döma av en snabb bloggsökning verkar resten av bloggosfären missat den också. Det var ju ett tag sedan den första jävsfrågan var aktuell.

Bakgrunden, för nytillkomna eller glömska läsare, var att en rådman, tillika rättens ordförande, var medlem i två organisationer vars verksamhet kan sägas vara att debattera immaterialrättsliga frågor, och mer specifikt verka för upphovsrättshavares intressen. Av särskilt intresse kanske är att samtliga målsägandeombud också var med i den ena organisationen.

Bylander är inte opartisk i frågan, eftersom han uttalat sig om att rådmannen i fråga borde betraktas som jävig och även på försvarets uppdrag skrivit ett rättsutlåtande till hovrätten om detta. I artikeln går Bylund igenom artikel 6 i Europakonventionen (rätt till en fair trial) och jävsreglerna i RB 4:13, och försöker förstå hur hovrätten resonerat när de kommit fram till att det inte var fråga om jäv. Bylund hänvisar till både Europadomstolens och HD:s praxis som stöd för att hovrättens argument (i den mån de är uttalade) inte entydigt stöder beslutet.

Men särskilt uppmärksammar Bylund hur målet uppfattades – både av de tilltalade och av debatten i stort. Eftersom det uppfattades som ett principiellt viktigt och politiskt anstruket mål anser han att detta bör vägas in i jävsbedömningen. Det har hovrätten inte gjort.

Rent allmänt har hovrätten inte motiverat sitt beslut särskilt utförligt. Många aspekter har överhuvudtaget inte berörts (exv organisationernas koppling till internationella organisationer med en starkare pro-immaterialrättslig hållning).

Man kan nog karaktärisera Bylunds artikel som en regelrätt sågning av hovrättens beslut:

Efter hovrättens jävsprövning i TPB-målet kvarstår dock en i vida kretsar upplevd brist på en annan domaregenskap, som är ännu viktigare och svårare att ersätta än sakkunskap: opartiskhet. Som försvar för domstolarnas förtroendekapital på delegation från lagstiftaren är hovrättens beslut därför ett klart misslyckande.

Frågan om hur jävig man blir av att sitta i en styrelse är av personligt intresse för mig. Sedan ett drygt år tillbaka är jag kassör i föreningen ADBJ. Föreningens verksamhet är att anordna seminarier kring och dela ut stipendier för arbeten inom det IT-rättsliga området. Utöver det har föreningen inte någon särskild hållning, vi förespråkar exempelvis inte ett starkare integritetsskydd på yttrandefrihetens bekostnad (eller vice versa). Jag upplever inte att en bedömning av min opartiskhet i en viss fråga borde påverkas av mitt engagemang där (däremot kanske av uttalanden som jag själv gör, exempelvis här på bloggen).

Jag kommer med största sannolikhet aldrig bli domare, så reglerna i RB 4:13 kommer aldrig tillämpas på mig (och skulle jag bli det kommer jag ta upplysningsplikten på fullaste allvar).

Men jag sitter ändå i en styrelse som i både sin nuvarande och tidigare sammansättning har ledamöter som gjort en hel del olika rättspolitiska uttalanden. Mycket håller jag med om, en del har jag precis motsatt åsikt angående. Inga motsättningar har varit så fundamentala att jag skulle avstå från möjligheten att vara med och driva en verksamhet som jag är mycket stolt över att få vara en del av. Om rädslan för att uppfattas som jävig eller icke trovärdig hindrar ett sådant engagemang vore det mycket illa.

Evenemangstips: Offentlighetspricipen 2.0

Ett kort avbrott i den aktuella bloggstiltjen för att informera om att ett ADBJ-seminarium, som jag har varit med om att styra ihop, äger rum nu på torsdag:

Offentlighetsprincipen 2.0

Den svenska offentlighetsprincipen innebär att alla har rätt att ta del av de handlingar som upprättas eller inkommer till en myndighet. Allt eftersom myndigheternas verksamhet datoriserats har insynen gått från att gälla traditionella pappershandlingar till att omfatta databaser och utdrag ur dessa, för att säkerställa att offentlighetsprincipen inte urholkas när pappershanteringen överges.

Själva formerna för utlämnande av elektroniska handlingar har dock inte ändrats. Myndigheter är idag bara skyldiga att lämna ut handlingar i pappersform, inte elektronisk form. Detta, tillsammans med de avgifter som myndigheterna tar ut för att kopiera handlingarna, begränsar i praktiken offentlighetens räckvidd. Detta har av vissa ansetts vara ett skydd för den personliga integriteten, och av andra ett hinder för effektiv insyn i den statliga förvaltningen.

Två tidigare utredningar (Datalagskommittén 1997 och Offentlighets- och sekretesskommittén 2001) har föreslagit att införa en skyldighet att lämna ut handlingar i elektronisk form, men det har inte lett till lagstiftning.

I februari i år lämnade E-offentlighetskommittén sitt slutbetänkande, där man föreslår att myndigheter ska vara skyldiga att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form om det inte är olämpligt. Vid denna lämplighetsbedömning ska framförallt skyddet för den personliga integriteten beaktas.

Lotten Karlén var sekreterare i E-offentlighetskommittén. Hon kommer redogöra för frågans bakgrund, de motstående intressen som talar för respektive emot en generell utlämnandeplikt i elektronisk form, och varför kommittén har kommit till sina slutsatser.

Joakim Jardenberg är debattör i internet- och samhällsfrågor, och driver projektet ”Makten och öppenheten”. Han kommer att visa på vad som är blir möjligt med en ökad tillgång till myndighetsinformation i elektronisk form.

Sista anmälningsdag nu på tisdag!

Intressant seminarium om offentlighetsprincipen

Om ett halvår kan vi få en helt ny sekretsslag i Sverige. Den grundlagsskyddade svenska offentlighetsprincipen är inte oinskränkt, men inget får sekretessbeläggas utan explicit lagstöd i just sekretesslagen. Utformningen av lagen är därför väldigt viktig, och idag är den långt ifrån lättläst. Vissa regler, som 7:16, måste man nästan utbilda sig i för att bli riktigt klok på. Och det blir inte lättare av att sekretesslagen ändras i snitt 18 gånger per år (mätt över de senaste tio åren).

Föreningen ADBJ anordnar med anledning av detta och andra aktuella frågor rörande offentlighetsprincipen ett seminarium. Från det mail jag fick idag:

Handlingsoffentligheten har utretts ständigt i Sverige och lagstiftningen har anpassats till den snabba utvecklingen inom IT-området. Nu senast föreligger en lagrådsremiss från den 3 november 2008 med förslag till en ny lag om offentlighet och sekretess, som utgår från Offentlighets- och sekretesskommitténs olika betänkanden. Viktiga principiella resonemang återfinns vidare på många olika ställen, bla. i betänkandet Tsunamibanden (SOU 2007:44). För att handlingsoffentligheten skall fungera på ett tillfredsställande sätt, krävs att lagstiftningen på olika nivåer – grundlag, lag, förordningar och föreskrifter- upplevs som adekvat, att avvägningen mot andra intressen som sekretess och integritet är väl avvägd och att tillämpningen (registrering/förtecknande/beskrivning, bevarande av autentiska handlingar i ursprunglig struktur mm) hos myndigheter och andra organ fungerar. Vidare måste begreppet allmän handling vara så entydigt och väldefinierat som möjligt. I flera sammanhang har man sagt att handlingsoffentligheten inte skall inskränkas utan att man snarare skall söka utvidga den genom användning av ny teknik. Hur har det blivit?

Talare är Peter Seipel (professor emeritius i rättsinformatik och en av mina f.d. chefer), Anders R Olsson (journalist och författare), Tomas Lidman (Riksarkivet), Britt-Marie Östholm (Riksarkivet) och Johan Modin (Justitiedepartementet)

Seminariet äger rum den 16:e februari kl 16:30 till ca 19:00 (information borde snart dyka upp här). Det är gratis för de som är medlemmar, och kostar 250 kr för ickemedlemmar. Att bli medlem för ett år kostar bara 100 kr för studenter, eller 350 kr för riktiga människor, så har du något intresse för frågor kring IT och juridik bör du bli medlem, åtminstone om du har lätt att ta dig till seminarierna i Stockholm. För fattiga studenter bör särskilt understrykas att man får mat i samband med seminarierna. Medlemmar får även en gratisprenumeration på Lov & Data, där jag för övrigt kommer ha en artikel i nästa nummer. Jag har varit medlem i ADBJ sedan jag började plugga juridik, men jag vill särskilt uppmana de av mina läsare som mer identifierar sig som tekniker (snarare än jurister) att gå med.