Måste allt finnas på just Wikipedia?

Genom slumpartat länkföljande hamnade jag idag på tvtropes.org
– en wiki som samlar information om olika berättartekniska grepp i
tv/film/litteratur osv. Vid en första genomsurfning är det en otroligt
gedigen samling information i ett relativt specialiserat område.

Eftersom tvtropes använder wikiteknik infinner sig frågan om det inte
vore bättre om de som deltar här skulle kunna ägna sig åt att
förbättra wikipedias sidor om samma ämnen – jämför engelska Wikipedias
MacGuffin-sida med Tvtropes
dito
(med undersidor).

Det finns två huvudsakliga sorters kritik mot wikipedia. Den ena är
att man inte kan lita på vad som står där, eftersom vem som helst,
inte bara några få utvalda, kan redigera texten. Den andra är att alla
bidrag tas bort, förutom de som kommer från en krets med några få
utvalda.

Den första synpunkten är oftast oinformerad (både gällande engelska
och svenska
wikipedia). Den senare synpunkten kan man ta på långt större allvar.

Men först: Det är missvisande att prata om Wikipedia som om det
vore en entity. Svenska wikipedia skiljer sig markant från engelska
wikipedia som skiljer sig från tyska wikipedia. De har inte samma
täckning, kvalitetsnivå, policies eller problem. Exempelvis har tyska
wikipedia sedan ett halvår använt ett
system
där ändringar från vem som helst inte blir omedelart
synliga för vanliga användare. Engelska wikipedia funderar
på att införa
samma system, medans det inte
anses behövas
på svenska wikipedia.

Dock delar de till stora delar samma grundläggande värderingar och
riktlinjer. De som oftast diskuteras är Notability-regeln (vad man kan skriva om),
tillsammans med innehållsregler exv ”Neutral point of
view”
, ”No
original research”
och ”Verifiability”
(hur man ska skriva).

De som inte delar de åsikter som står bakom dessa regler finner
mycket att klaga på
vad gäller hur Wikipedia, i alla
språkversioner. Debatten mellan inclusionists och deletionists tar upp stora mängder tid och energi (själv tillhör jag AWWDMBJAWGCAWAIFDSPBATDMTD). Men tvtropes påminde mig om att det faktiskt inte
nödvändigtvis i alla lägen är Wikipedia som är den bästa platsen att
samla och skapa information.

Wikipedia var inte världens första wiki. Redan i mitten av förra
decenniet startade Ward Cunningham upp Portland Pattern
Repository
, mer känd som ”c2” eller Ward’s Wiki. Det var ett
ställe där systemutvecklare diskuterade och formaliserade sina tankar
och erfarenheter kring hur man driver utvecklingsprojekt och
strukturerar programvara. Det var epicentrum för det som blev rörelsen
Extreme Programming,
eller vad man idag kallar agil
systemutveckling
.

Sidor på C2 utvecklades helt annorlunda jämfört med på
wikipedia. Någon kunde inleda med en observation, nästa kunde
kommentera med sin erfarenhet och kasta fram en tes, en tredje kunde
hävda en motstående åsikt och så vidare. När kunskap eller olika
positioner började framträda genom diskussionen kunde någon – vem som
helst – radera den och ersätta med en sammanfattning. Helt andra processer
– och mål – än på wikipedia
.

Om du gillar Star Trek är det kanske mer givande att förbättra Memory
Alpha
. Sysslar du med juridik kanske du bör kolla på Jurispedia. Allt
om matematik finns på Planet
Math
. Spelar du World of Warcraft finns WoWWiki. Och så vidare.

Ett
kärnvärde i det man kallar web 2.0 är decentralisering
. Dragkampen
mella bekvämligheten samt styrkan i centraliserade system å ena sidan,
och utvecklingstakten samt friheten i decentraliserade system är
gammal. Och det är inte heller frågan om att det ena (Wikipedia) måste
”vinna” eller ”förlora” mot det andra (mindre wikis). Men ett sätt att
lösa problem man upplever med wikipedia kanske är att använda något
annat?

Uppdatering: Igår och idag har det visst varit en debatt på Newsmill där Lennart Guldbransson utvecklar sitt resonemang om varför flagged revisions inte behövs på svenska Wikipedia, och Joakim Jardenberg berör konflikten mellan inklusionister och deletister.

Dumma grafexperiment 2

För snart tre år sedan gjorde jag lite försök med att visualisera den information som finns i lagen.nu, med begränsad framgång. Det är dock en kul bild som hintar om vad man skulle kunna åstadkomma om man filtrerade datat man vill visualisera lite grann.

Med den nya RDF-baserade metadatastrukturen i lagen.nu 1.5 (fortfarande under utveckling – det tar sin lilla tid när man ska göra saker rätt istället för snabbt) har det blivit lite enklare att prova olika varianter på grafvisualisering, och dessutom finns det mer metadata att visualisera. Här är två exempel, det första på hur migrationsdomstolens domar använder sig av sökord, och det andra på hur regeringsrättens domar sedan 1991 har hänvisat till varandra. Klicka på tumnaglarna för att se de fulla graferna — men varning för att de är ruskigt stora.

Prylar, pengar, tid, repeat

Håkan tipsar om ett par fantastiskt söta triathlonanpassade löparskor. Det känns som det är dags för ett par nya, då mina nuvarande par alla har gått över 100 mil och två år. Även om jag vanligen springer i Saucony kan blommönstret vara det som får mig att byta märke. Om de nu passar mitt supinerande. Eller om det var pronerande. Innan jag kan hålla reda på vilket som är vilket är det definitivt inte läge att börja internethandla skor.

Fast det är mycket prylar som finns på önskelistan just nu. Mårten tipsade om en Ultegrautrustad fullcarbonracer för bara 1200 €, vilket känns fantastiskt prisvärt. Och nödvändigt, om jag ska kunna kapa nån tid att tala om på Kalmar i sommar. Att internethandla cyklar utan att få dem utprovade av någon expert är också förknippat med en viss risk, men med tanke på vad kolfibercyklar kostar över disk i Sverige är det kanske värt att chansa.

I övriga triathlonnyheter provtränade jag med SCT i förrförra veckan, vilket var riktigt kul, och jag är riktigt sugen på att gå med – medlemsavgiften är ungefär jämförbar med kostnaden för det årssimkort som gick ut förra veckan, men ger vansinnigt mycket mer.

Det kostar att hålla sig i form. Så det har blivit en hel del jobb på sistone, och även en hel del studier. Förvaltningsrätten tentades i lördags, vilket markerar inledningen på den så kallade teoretiska terminen, då vi lyfter blicken lite från alla de materiella rättsområden vi pluggat de senaste åren och ställer oss frågan vad det egentligen är vi gör, och hur. Än så länge har vi bara kommit till Herakleitos och Platon (veckans informationstekniska upptäckt: Stefanuspaginering — inte lika universal som URI:er, men å andra sidan över 400 år tidigare), och allt känns väldigt ovant. Och väldigt kul.

Kul är också lagen.nu-arbetet. Jag jobbar så smått med en ny roadmap och kodar på de enstaka stunder jag får över. Arbetet ger också inspiration till ett framtida specialarbete som avslutning på juristutbildningen. Det lutar åt ett tvärvetenskapligt studium av nya metoder för att relevansranka rättsfall med utgångspunkt från andra informationskällor — ett PageRank för juridiska dokument, typ.

Den enkät jag lade ut för några veckor sedan har blivit ifylld av 44 personer i skrivande stund. Tack alla! Jag har lärt mig att ca 40% av er håller på med juridik på fulltid i någon form, att 15% använder lagen.nu dagligen (det är oftare än vad jag gör), att hela 2/3 använder tjänsten helt eller delvis för jobbets räkning och att referat i fulltext är en hett eftertraktad funktion (önskat av 73 % – det är på gång). Ni ställer er relativt positiva till finansiering genom sponsring, bannerannonsering eller donationer, och hälften kan t.o.m. tänka er att slanta upp pengar själva, vilket är jättekul. Men ännu roligare att 25% sagt sig vara villiga att hjälpa till med tekniskt, och 30% med juridiskt kunnande. Och det är sådant, snarare än pengar, jag främst behöver för att gå i land med att utveckla tjänsten åt det håll jag vill (men om nån sitter på ett par hundratusen och vill se hur mycket rättsinformationstjänst man kan få för det, ring mig – telefonnumret finns på bloggen).

Så för att sammanfatta: Jag behöver mer prylar, mer pengar och och mer tid. För några veckor sedan bytte jag (hutlöst mycket) pengar mot en pryl i förhoppningen att den skulle ge mer tid. Då jag har otroligt svårt att komma upp om mornarna och har slösat flera år av mitt liv på snoozemissbruk är jag såhär långt rätt nöjd min Axbo. Grejen är alltså att den ska väcka en när man sover som lättast genom att man sover med en rörelsesensor kring handleden, och det funkar faktiskt ganska bra (även om jag misstänker att en del av effekten kommer av att den saknar snoozeknapp). Som en added bonus blir jag oftast väckt under drömfasen i sömnen , och kommer därför ihåg drömmarna bättre, vilket ger en …intressant inblick i mitt undermedvetna.

Månadens lägesrapport

Jodå, jag lever fortfarande. Men just nu är det lite mycket. Eller så är jag lite lat. Vi tar de vanliga programpunkterna:

Månadens emusic-nedladdningar (av förra månadens var det faktiskt inget som fastnade i min longterm-playlist):

  • MC Solaar, Da Vinci Claude (lyssna)
  • Thom Yorke, The Eraser (lyssna)
  • Devian, Ninewinged Serpent (lyssna)
  • October File, Holy Armour From The Jaws Of God (lyssna)
  • Zeke, Flat Tracker (lyssna)
  • Avail, Dixie (Bonus Tracks) (lyssna)
  • Burial, Untrue (lyssna)
  • Katatonia, Brave Murder Day (lyssna)

Månadens techworld-krönika: E-posten är enda vittnet

Månadens träningspass: Brunnsviken runt följt av södermälarstrandrundan för två helger sedan – fantastiskt väder och lätt löpning. Efter rundan hade jag en blodfylld blåsa på vänster stortå, och strax efter ramlade nageln av. Sen dess har jag gått omkring med en lågintensitetsförkylning i kroppen och knappt lyckats få till ett enda pass. Träning är farligt!

Månadens stenfrukt: Avokado (trots hård konkurrens med mangon)

Månadens HD-avgörande: B 2673-06 om ansvar för forumadministratörer

Månadens utvecklingsmiljö: Komodo

Månadens font: Consolas

Månadens XKCD: Success

Månadens borde-läsa: The End of Lawyers

Månadens Emusic

Förra månadens guldkorn i emusicnedladdningen var helt klart Coliseum, vars emokäng med metalkänsla påminner om ett något mer varierat och tyngre From Ashes Rise. Mumsigt.

Den här månaden blev det

  • Arch Enemy, ”Rise of the Tyrant” (provlyssna)
  • Burst, ”Origo” (provlyssna)
  • Circle takes the Square, ”As the Roots Undo” (provlyssna)
  • Dashboard Confessional, ”The Shade of Poison Trees” (provlyssna)
  • Okkervil River, ”The Stage Names” (provlyssna)
  • Samiam, ”Billy” (provlyssna)
  • The Donnas, ”Turn 21” (provlyssna)
  • Thrice, ”The Alchemy Index: Vols 1 & 2 Fire and Water” (provlyssna)

Så, lite hårt, lite mjukt, lite post-hardcore, och lite klassiker. Vet inte riktigt med vilken jag ska börja, men kanske förmodligen Dashboard. Även om jag inte fastnade för Dusk and Summer var A mark, a mission, a brand, a scar en sån modern klassiker att jag är beredd att ge Chris ett gäng chanser till. Eller kanske Thrice, eftersom alla musikstilar som börjar på ”post-” funkar så bra att somna till.

Evenemangstips

I mitt jobb som forskningsamanuens på IRI ingår bland annat att hjälpa till med konferenser, seminarier och andra evenemang. Jag har varit dålig på att tipsa om dem på bloggen, men gör bot och bättring nu genom att uppmärksamma heldagskonferensen ”Vad är gällande rätt?” där ett gäng riktigt kunniga jurister och andra rättsinformationsspecialister går igenom frågor om rättsinformation (dvs lagar, rättsfall, förarbeten och liknande) och säkerhet — är informationen fullständig, korrekt, oförändrad och vems är ansvaret?

Obligatorisk närvaro för jurister med informationsintresse eller informationsspecialister med juridikintresse. Sa jag att det var gratis? Mer information och anmälan via IRI:s nyhetssida. Vi ses där!

Nytt extraknäck

För en månad sedan hintade jag om att jag skulle börja krönikörera i en större branschtidning. Nu har det första numret som jag medverkar i kommit ut, och min krönika finns att ladda ner i PDF-format (där jag dock av någon anledning kallas ”Staffan Malmberg”…). Jag tar över efter Nicklas Lundblad (vilket är ett par sjukt stora skor att fylla) och ska skriva riktat till en IT-kunnig publik, med juridiska aspekter på deras arbete.

Det är ju sådant jag redan skriver om här på bloggen. Jag skulle vilja skriva mer, men med tanke på alla andra saker jag har för mig har det i varit svårt att hitta tid och motivation att sitta ner och blogga igenom ett ämne såpass noggrant att det ger någonting. Det tar ju ändå några timmar. Att få i uppgift av någon annan att skriva är precis en sådan motivator jag behöver för att få lite mer gjort. Morötter och piskor i form av pengar, bylines, utrymmesbegränsningar, deadlines och så vidare är också viktiga faktorer.

Just den här första krönikan är faktiskt ett sådant utvecklande av en gammal bloggpost som jag påbörjade för ett tag sedan men aldrig slutförde – jag har irriterat mig på att personuppgiftsregleringen i praktiken gör det osäkert i vilken utsträckning jag kan vidareutveckla lagen.nu (exv publicera domskäl i brottmålsdomar), och ett sätt ut ur det hela skulle vara att skaffa utgivningstillstånd för att på så sätt hamna under YGL och slippa bry mig om PUL. Men då det ställs så detaljerade krav på hur en webbplats ska vara beskaffad för att kunna få utgivningstillstånd blir jag i praktiken bakbunden vad det gäller utvecklingsmöjligheterna (exv mot wiki-hållet), på ett sätt som traditionell media inte är.

Och så vidare. Ni kan läsa om det i krönikan — poängen är att det här är en av många texter som nu förhoppningsvis blir skrivna, istället för att stanna som halvfärdiga resonemang i huvudet på mig.

Rättsinformation och RDF

Det Vervaprojekt jag varit lite inblandad i har nu publicerat en uppdaterad version av sin metadatamodell för rättsinformation. Det handlar alltså om hur man ska representera dokument som lagar, förarbeten, rättsfallsreferat m.m. elektroniskt. Dvs sådana frågor som jag bollat med ända sen jag startade lagen.nu – men med skillnaden att den här specifikationen görs by the book av folk som verkligen kan datamodellering. Tydligast märks det i att all metadata uttrycks i form av RDF, och det som nu publicerats är en vokabulär, dvs en lång lista på egenskaper som dokument (och andra resurser) kan ha.

Arbetet hittills är främst inriktat på att identifiera egenskaper på dokumentnivå, och har mycket gått ut på att diskutera saker som ”den här texten här överst i dokumentet, vad är den?” och resonera kring titel vs rubrik vs beskrivning vs … Men det som jag tycker känns bäst är ansatsen att alla resurser (både kompletta dokument och resurser inuti dokument, exv en paragraf i en lag) ska ha permanenta URI:er. Det där med att man både inom och utom systemet ska kunna hänvisa till resurser på ett otvetydigt och maskinläsbart sätt är, hur trivialt det än kan låta, ett stort steg framåt.