Staffan Malmgrens blogg

Dagens stora mediagrej har varit EU:s förslag att kräva registrering och avgifter från bloggare. Det har varit på diskussion i bloggvärlden under den senaste veckan, och idag tog gammelmedia upp pucken (såhär efter FRA-bloggbävningen vill de väl vara lite snabbare på banan), vilket lett ytterligare bloggdiskussioner om förslaget.

I det blogginlägg som väl är inlägg zero för diskussionen skriver Hax

• Alla bloggar skall registreras / licensieras av staten.
• Det skall bli lättare att komma åt bloggare juridiskt.
• Myndigheterna kan reglera innehållet på din blogg.

I efterföljande diskussioner nämndes även att EU vill avgiftsbelägga bloggande. Sammantaget skulle förslaget bryta mot EU:s subsidiaritetsprincip, europakonventionens krav på yttrandefriheten, svenska grundlagens censurförbud, med mycket mer. Och det är ju fullständigt horribelt.

Om det hade varit sant. Men det är det inte. Den rapport som alla hänvisar till är 2007/2253(INI), men uppenbarligen läser jag den inte med samma sorts glasögon som resten av bloggosfären. Den punkt som skulle kunna tolkas som att den handlar om registrering är punkt 9, men den lyder:

9. Europaparlamentet föreslår att bloggarnas rättsliga och allmänna ställning ska klargöras och uppmuntrar en frivillig klassificering av dem utifrån deras författares och utgivares yrkesmässiga och ekonomiska ansvar och intressen.

Notera “frivillig”. Inte tvång. VARFÖR man skulle vilja frivilligt registrera sig framgår inte — Mikkos uttalande i DN tyder på att hon hoppas på att en sån klassificering ska utgöra en kvalitetsstämpel. Det verkar väl sådär sannolikt, men det punkten säger är att EU uppmanar till transparens.

Mikkos uttalande “Om en bloggare förolämpar eller manipulerar så kommer vi att veta vem som står bakom bloggen” förutsätter ju en registrering/kontroll, men det framgår inte från sammanhanget om hon vill att det ska gälla alla bloggare eller bara de som fått en “kvalitetsstämpel” (artikelns uttryck) genom klassificering.

Man bör också uppmärksamma att punkten om klassificering fallit bort från förslaget inför Europaparlamentets utskott för kultur och utbildnings omröstning, enligt DN. Jag har försökt jaga rätt på texten i sin aktuella lydelse, men EU-dokumentationen är för mig (som ändå har läst europarätt 4 p och har ett intresse för rättsinformation) ogenomtränglig.

Den punkt som skulle kunna peka på en avgiftsplikt är punkt 7, men om man läser hela punkten och motiveringen framgår det att det rör avgifter för gammelmedia att återanvända användargenererat innehåll.

Europaparlamentet föreslår att avgifter som står i proportion till det kommersiella värdet på det användargenererade innehållet införs, liksom etiska koder och användningsvillkor för användargenererat innehåll i kommersiella publikationer.

Något stöd för slutsatsen att myndigheterna ska få reglera blogginnehållet hittar jag överhuvudtaget inte. Det närmsta är väl punkt 2:

Europaparlamentet föreslår i det sammanhanget att självständiga medieombudsmän tillsätts i medlemsstaterna.

Notera “självständiga”.

Lika imponerad som jag var av svenska bloggosfären veckorna fram till FRA-beslutet, lika besviken har jag varit på den efter. Politikerföraktet må vara mer välförtjänt än på länge efter FRA-beslutet, men var är de kritiska resonemangen? Var är analysen? Var är källkritiken? Det verkar som man misstror allt politiker säger till den grad att man läser “tvång” där det står “frivillighet”. Cred till Hans Lind som faktiskt läst rapporten. Även gammelmediarepresentanten Aftonbladet har en mer balanserad rapportering.

Med det sagt är jag inte för förslaget. De problem som rapporten målar upp håller jag helt enkelt inte med om är några problem (möjligtvis med undantag om mediaägarkoncentrationen — men den ska man väl tackla med EU:s konkurrensregler), och förslaget är i bästa fall meningslöst. Pressmeddelandets uttalanden har en anda av att spretigheten i bloggvärlden är ett problem, om inte nu så åtminstone potentiellt, och att det är EU:s sak att lösa det. Det är det inte, och det är det inte.

Förslaget kan sågas på sina egna meriter — man behöver inte tillgripa halmgubbeargument för att argumentera mot det.

En debatt som förts med växande intensitet det senaste halvåret är den om nätverksneutralitet — enkelt uttryckt, ska infrastrukturleverantörer få prioritera eller diskriminera datatrafik från olika tjänsteleverantörer (eller olika protokoll, eller andra kriterier) allt efter eget huvud, eller ska staten reglera området och sätta ramar för hur näten hanteras?

Även om det i grunden är en fråga om statlig inblandning eller företagsfrihet (och därmed har en komplex ekonomisk/juridisk karaktär) är den faktiska nätverkstekniken viktig. Det är talande att många mycket tekniskt insatta personer, som vanligtvis tenderar att vara skeptiska till statlig inblandning, är för nätverksneutralitetslagstiftning (från ett immaterialrättsperspektiv är Lessigs liknelse mellan Fair use och nätverksneutralitet också intressant).

Därför är det bra att Ed Felten (igen!) samlat sina bloggpostningar i ämnet från det senaste halvåret i ett tiosidigt, relativt lättläst paper som inte tar ställning i den politiska frågan (åtminstone inte direkt) utan bara reder ut vad nätverkspriotering/diskriminering innebär och vad det kan få för effekter i olika sammanhang. Om rätt personer läser det kanske vi slipper höra någon svensk politiker stå i riksdagen och förklara att Internet, det är en serie tuber.

Interesting debate between Lawrence Lessig and William Tucker about John Edwards and how his background as a trial laywer will affect the American public and the election. Best quote is about Kerry, though:

Most of us believe our government lied to get us into the war; most believe it has lied about its prosecution of the war. Based upon the facts, Kerry is now critical of a war he supported at the start.

This is not flip-flopping. It is evidence of a functioning brain. When you learn that the premise of your action was false, you should rethink your action.