Staffan Malmgrens blogg

När jag börjar skriva ett blogginlägg har jag oftast en utgångspunkt och nån sorts tanke om var jag vill hamna med den. Det är inte alltid jag hamnar där jag tänkt, men själva processen att “tänka högt” brukar vara utvecklande eller åtminstone underhållande. För mig alltså.

Idag har jag två utgångspunkter, eller kanske tre, men ingen idé om vad som knyter dem samman. Vi får se vart vi hamnar.

1: Uppdelningen av mänskligheten i hund- och kattmänniskor är ganska uttjatad, men ändå lätt att återkomma till. Själv är jag en utpräglad kattmänniska och har rätt svårt för hundar överhuvudtaget. Därför vill jag protestera å det bestämdaste mot Oscar Swartz befängda påstående att människan genom sin förmåga att socialisera skulle stå närmare hundar än än katter (även här). Jag noterar för övrigt att det på bloggar.se finns 78 pingade inlägg om hundar, medans det finns 950 om katter, men är osäker på om det förstärker eller försvagar Oscars tes.

Denna görs i kontexten av Pirate Bay-rättegången, och menar att fildelning är att dela upplevelser, vilket är en form av socialisering, och att ett försök att stoppa detta är människofientligt eftersom allt vi tydligen vill göra är att socialisera med varann.

En av de saker jag tycker sämst om med hundar är deras flockbeteende. Den människa som är med i flocken älskas reservationslöst av denna enda anledningen, och den som inte är med i flocken attackeras (eller möts åtminstone av ett dovt morrande) av precis samma anledning. De som är med i flocken skyddas mot de som inte är med. Och – värst av allt – flocken leds av en ledare som inte kan ifrågasättas, och bara bytas ut genom revolution.

Katter däremot har en stark personlig integritet, och låter sig inte styras. Det betyder inte att de är asociala, bara att socialisering sker på deras egna villkor. Katter är decentraliserade individualister, hundar är hierarkiska kollektivister.

Nu – i kontext av rättegången – vilket djur vill du helst vara?

(Oscar har rätt i mycket annat, som att exemplar inte finns i den digitala världen – vilket är ett ämne som förtjänar sin egen bloggpost senare, men jag har börjat utveckla tanken i en kommentar här)

2: Ett annat uttjatat ämne är Bamses politiska hemvist och påverkan på det uppväxande släktet.

Det har många gånger påståtts att Pirate Bay-rättegången är en politisk rättegång. Jag har själv ställt mig frågande till det påståendet, inte minst för att jag inte vet vad som skiljer en politisk rättegång mot en juridisk. Kanske har det att göra med om argumentationen från de olika sidorna (eller resonemanget i domskälen) är baserade på politisk retorik eller juridisk metod. Hittils har jag tyckt att åklagar- och målsägandesidans resonemang haft sin grund i sådant material som enligt rättskälleläran kan användas i en juridisk argumentation – man hänvisar till lagrum i upphovsrättslagen, inte musikeråsikter, sifoundersökningar eller bibelverser. Jag har kanske inte hållt med om de tolkningar och slutsatser de landat i, men deras argumentation de lege lata är inte ogiltig. Men mycket i dagens förhör verkar gå ut på just politisk argumentation, om vad de tilltalade tycker de lege ferenda. Det görs säkert i syfte att bevisa uppsåt, men det är liksom inte där det problemet ligger – den stora frågan är om det har funnits någon koppling som når upp till kravet på medhjälp mellan användaren KingKong och de tilltalade.

Jag tycker kanske fortfarande inte att det är en politisk rättegång. För att det ska kunna vara det måste domskälen baseras på något annat än juridisk argumentation, och där är vi inte än. Målsäganden (notera att det är dennes advokat, och inte åklagaren, som fört den mer politiska argumentationen) får naturligtvis argumentera precis hur denne vill, och bär risken för att dennes resonemang ignoreras av domstolen om de inte är juridiskt grundade.

Med denna långa utvikning kring kopplingen mellan juridik och politik i upphovsrättegångar går vi tillbaka till Bamse och hans politiska åsikter. Per Starbäck visar nämligen ett exempel på hur Bamse (eller snarare Skalman) förhåller sig till till upphovsrätten – det synes som den frisinnade attityden har varit oförändrad de senaste 34 åren. Det sägs ibland att upphovsrättsfrågan inte kan placeras på en höger-vänsterskala, utan både socialistiska och liberala argument kan användas för att motivera en svagare upphovsrätt. Kan det faktum att Skalman återupprepar sin upphovsrättskritiska hållning även i den digitala tidsåldern vara ett argument för att placera upphovrättskritiker på ena eller andra sidan av höger-vänsterskalan? Det är svårt att säga utan att veta mer om andra politiska åsikter i dagens Bamse. Vad har man för åsikt kring avtalsfrihet, exempelvis? Oavsett vad blir jag inte förvånad om jag får se några Skalmantröjor på bilderna från tingsrätten på måndag.

3: Jag får alltid mer reaktioner, kommentarer och inlänkar när jag skriver om upphovsrätt än något annat. Jag vet inte om det beror på att:

• att jag skriver bättre om upphosvrätt än jag skriver om annat,
• att jag skriver bättre om upphovsrätt än andra skriver om upphovsrätt eller
• att mina läsare är mer intresserade av upphovsrätt än annat.

Kanske har det att göra med att mina juridikinlägg i allmänhet strävar efter att förklara Hur Det Är, snarare än att förlora sig i något filosofiskt svammel. Det här inlägget innehåller både upphovsrätt och svammel, så vi får se vad reaktionen blir.