Så här handlar det verkligen om antingen fullständig kommunikationskontroll eller kommunikationsfrihet.

Publicerar man information får man räkna med att det hamnar i folks privata kommunikation. Företagarna får _anpassa sig_ därefter. Se till att skapa tjänster som bygger på att konsumenterna vill åt _något mer_ än bara informationsinnehållet.

Exempelvis system med privata mecenat där människor går ihop och betalar pengar för att favoritkulturskaparna ska skapa mer kultur som de gillar. Som att vara anställd av sina fans. Artisten/kulturskaparen får lön av sina fans i utbyte mot att skapa verk som fansen vill ha. Allt tidigare skapat är fritt att sprida ickekommersiellt och detta _gynnar_ kulturskaparen eftersom denne får utökad distribution och nya potentiella fans.

Detta har aldrig varit möjligt tidigare i historien då det har funnits ett _distributionsmonopol_, som fullständigt begränsat kulturskaparnas valmöjligheter och frihet. De har varit tvugna att söka sig till bolag för att överhuvudtaget kunna distribuera sina alster. Sen sitter de med skägget i brevlådan och ett kontrakt som förbinder dem att arbeta åt bolaget under lång tid.

Kulturskapare – slå er fria ur distributionsmonopolets bojor!

Utvecklingen de senaste femton åren har inte varit särskilt positiv. När det nu äntligen bildas en politisk plattform för de frågor som diskuterats från BBSerna och framåt, då vore det ju mer än synd att inte hoppa på det tåget bara för att de inte har alla svar färdiga.

En liten kommentar vill jag ge på upphovsrättskritikkritiken(?) också. Förlags- och skivbolagsmarknaden är inte riktigt så fungerande så man kan säga att upphovsmannen frivilligt låtit skivbolaget överta den komersiella upphovsrätten. Creative commons är inget alternativ om man vill kunna ge ut (plast)skivor eller ansluta sig till STIM. Det är inte alltid realistiskt att behålla rättigheterna själv.

Det är många i och kring PP som, i likhet med dig, säger att deras kärnfrågor är de grundläggande individuella fri- och rättigheterna och att upphovsrätten bara är en bifråga, och det har jag all respekt för. Förhoppningsvis gör PP:s framgångar att övriga partier börjar ta RF 2 kap. och Europakonventionen på allvar.

Men för PP så ÄR upphovsrätten är en kärnfråga, och så länge som deras hållning i frågan går ut på att upphovsmännens åsikt inte räknas så tror jag inte att de har en hållbar ideologi för ett informationssamhälle.

Hur kan någon veta att jag fildelar? Jo, genom övervakning. Och genom mer övervakning. Vad sker när det blir övervakning? Ja, då försvinner grundläggande rättigheter som yttrandefrihet. Man måste helt plötsligt vara rädd för vad man säger och tycker, för det finns alltid någon som övervakar det man säger. Om jag har rätt till privat kommunikation – brevhemlighet – då kan ingen veta att jag fildelar. Jag förmodar att vad du menar med ”publik fildelning” är t.ex. när någon lägger upp en torrent på TPB? Eller när fildelningen sker på ett sådant sätt att man kan övervaka vem som ”fildelar” (kolla ip-adresser) så är den publik?

Frågan för mig handlar inte om fildelning – frågan för mig handlar om grundläggande demokratiska rättigheter. Och som många andra säger: Piratpartiet är ett medel, inte ett mål, speciellt när så kallade svenska liberala partier övergett sina mest grundläggande värderingar.

http://www.dn.se/nyheter/chattar/chatt-om-eu-med-christian-engstrom-1.884902

Men genom att säga att icke-kommersiell kopiering och tillgängliggörande ska vara oreglerat så säger man att upphovsmannens åsikt inte räknas.

Man kan och bör fråga sig om instiftarnas avsikt med upphovsrätten verkligen gick ut på att den i en helt ny teknisk verklighet skulle kunna användas för att hävda den i absurdum och därmed kunna jaga privatpersoner som fritt delar filer de själva har på sina egna hårddiskar med varandra?

En annan fråga är om det är upphovsrättens främsta syfte att skydda upphovmäns verk – eller om det bara var ett medel för något större?

Hur upphovsrätten bör reformeras kan diskuteras när vi är där – men som jag ser det så har alla ändringar i upphovsrätten genom åren aldrig gynnat allmänheten – Kanske dags att ta med dem i kalkylen?

Se på allemansrätten – på sätt och vis kan man väl här också hävda att man har bortsett markägarens äganderätt till allmänhetens bästa

Jag vill också hävda att allt tal om upphovsmäns intresse i frågan är betydligt överdrivet – Det är inte upphovsmän som:
a) Hela tiden verkar för en strängare upphovsrätt
b) Har krävt IPRED
c) Försöker att mygla in nya tillägg i EUs direktiv

Mig veterligen har upphovsmän aldrig – under organiserade former – protesterat mot den sk illegala fildelningen – Ser man t ex till gruppen musiker – en grupp som har mycket stora möjligheter att påverka opinionen – så har dessa aldrig organiserat stora protestkonserter – typ de organiserade för Afrika – där de har vädjat till sina fans att sluta fildela dem – Jag är övertygad om att en sådan vädjan skulle haft större effekt än alla samlade upphovsrättslagar i världen –

Vi har heller aldrig sett några stora demonstrationer eller andra uppseendeväckande aktioner från den samlade upphovsmannakåren för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på deras åsikter i frågan

Därför tror jag inte att upphovsmän kommer att vara den främsta stöttestenen vid en eventuell reform av upphovsrätten – och varför skulle de? – De inkomster de får in via den är mycket små i jämförelse med alla andra inkomstkällor de har – Trots 10 år av den sk illegala fildelningen så finns det inga oberoende studier som kan stödja uppfattningen att upphovsmän skulle lida ekonomisk pga den illegala fildelningen – Så det enda de skulle kunna ha emot en ny upphovsrätt som undantog fildelning av upphovsrättsskyddat material för privat bruk är att de skulle förlora lite av kontrollen över hur deras material fick spridas – i mitt tycke – ett pris värd att betala för ett fritt Internet

Istället för en binär kommersiell/icke-kommersiell uppdelning tror jag en trinär uppdelning kan vara bra: dels rent privat (enligt samma snäva definition som personuppgiftslagen 6 §), dels ren eller övervägande näringsverksamhet, och dels ”allt annat”, exv publik fildelning mellan privatpersoner. För rent privat bruk vill jag ha mycket långtgående undantag från upphovsrätten, kanske till och med låta sådant falla utanför upphovslagen helt och hållet.

I övrigt vill jag att undantagen ska uppfylla framförallt det sista stegen i trestegstestet. Exempelvis menar jag att ett undantag för föräldralösa verk skulle vara tillåtet, åtminstone för sådan användning som inte utgör näringsverksamhet (men kanske även där). Om inte upphovsmannen ser till att verket går att få tag på faller anledningen till att lyssna på densammes åsikt.

Distinktionen mellan näringsverksamhet och övriga publika förfaranden (som fildelning mellan privatpersoner) får effekt genom att den påverkar vilka handlingar som kan anses strida mot upphovsmannens befogade intresse.