Why I am not a piratpartist

(eller: En informationsekologiskt hållbar utveckling)

Inför EU-valet har den politiska debatten i mitt hörn av verkligheten
kunnat kokas ner till en fråga: Ska man rösta på piratpartiet eller
inte? Många personer har kommit ut som piratpartister på sistone,
några av de för mig mest inflytelserika är Oscar,
Jocke och
Hax. Men
som Rasmus
och Isobel
skriver är det skillnad på att rösta på piratpartiet och att vara
piratpartist. Jag tänkte redogöra för varför jag inte är det senare.

Lite har det att göra med att jag, som
deeped
, vill vara oberoende. Men också för att jag har ett problem
med vad jag uppfattar som en grundläggande piratpartistisk
värdering. Vi kommer till den, men för att vara heltäckande går jag
igenom huvudlinjerna i partiprogrammet.

Skyddat
privatliv
: Här finns det inte mycket att anmärka på det som står i
partiprogrammet. Jag sympatiserar helt med det kraftiga motståndet mot
all statlig massövervakning. Vem vill leva i ett
storebrorssamhälle?

Dock är PP ganska tyst vad gäller lillebrorssamhället — var ska
gränsen dras för hur enskilda ska få samla in, samköra och analysera
personuppgifter? Hur vill man avväga yttrandefriheten mot den
personliga integriteten? Ska man i detta göra någon skillnad på
fysiska och juridiska personer? På små eller stora företag? På syftet
att granska makthavare eller bevaka sina egna intressen? Ska
PUL/dataskyddsdirektivet göras strängare eller mildare? Hur ska
offentlighetsprincipen utvecklas? Vill PP förbjuda APB:s
insamling av IP-nummer
, Ratsits anonyma
personupplysningar
, Lagen.nu:s behandlande av
brottsuppgifter
eller Pether
Sörlings Citizen Intelligence Agency
?

Fri
kunskap
: Den här delen av partiprogrammet är tunn. ”Vi vill
ersätta patent med något som bättre främjar innovation”, tillsammans
med argument mot specifikt mjukvaru- och medicinpatent. Dock hittar
jag ingenstans någon idé om vad detta ”något” som patenten ska
ersättas med skulle vara (förutom en ide om att läkemedelsforskningen
ska bli helt statligt styrd
). I praktiken argumenterar partiet för
patentsystemets avskaffande utan att detta ersätts, därför känns
garderingen om en ersättning av ”något” innehållslös. Själv är jag
övertygad mjukvarupatentmotståndare, och ganska skeptisk till
patentsystemets innovationsfrämjande effekt i stort, men de närmast halmgubbiga
argumenten
som används i partiprogrammet övertygar mig inte.

Delad
kultur
: Här sympatiserar jag exempelvis med tanken om fri
sampling
. Att använda ett gammalt verk för att skapa ett nytt bör
vara fritt för privat och kommersiellt bruk (åtminstone så länge det
nya verket inte utgör ett substitut för det gamla). Kortare
skyddstider
är jag också helt för. Jag tycker dock att fem år är
att gå för långt, eftersom jag tror att många verkstyper har en typisk
kommersiell livslängd över fem år. Ta exempelvis en typisk TV-tablå:
Över hälften av alla serier och filmer som visas är gjorda innan
2004. Det faktum att de köps in, visas och drar tittare/annonsörer är
prima facie bevis på att de har en längre kommersiell livslängd. Jag
tror på en ensamrätt som är ca 15-20 år från första publicering, dvs
samma härad som patent har idag.

Men i det som för många är kärnfrågan, upphovsrätt i
icke-kommersiella sammanhang
, är piratpartiets ställning att den
ska falla helt utanför upphovsrättsregleringen. Gränsdragningen
kommersiell/icke-kommersiell är inte trivial att dra, men motsvarande
gränsdragning finns för de övriga s.k. industriella immaterialrätterna
(patent, varumärken, mönsterskydd etc) så det är inte
oöverstigligt. Men genom att säga att icke-kommersiell kopiering och
tillgängliggörande ska vara oreglerat så säger man att upphovsmannens
åsikt inte räknas
. Jag uppfattar detta som en grundvärdering i pp, se
exv Christian
Engströms uttalande
i DN:s chatt om att fildelning är något
fullständigt fantastiskt.

Och det är här det skär sig. Min åsikt är att fildelning är något
fullständigt fantastiskt när det sker med upphovsmännens (ev tysta)
samtycke — och endast då. Det är fantastiskt att fildela Unni Drougge och Advance
Patrol’s ”El Futuro”
, men det är inte fantastiskt att fildela Carina
Rydberg
och Advance
Patrol’s ”Aposteln”.

Varför är det inte OK att fildela ”Aposteln”, de har ju själva
tagit avstånd från TPB-åtalet och vill ju fildelas? Jo, för att de
frivilligt har skrivit på ett avtal som överlåter rättigheter till en
annan juridisk person. Därmed har de i praktiken avsagt sig
möjligheten att samtycka till fildelning av det verket. Jag har skrivit
lite om varför man bör respektera upphovsmännens avtalsfrihet
tidigare
, och även 138
är inne på ett liknande spår
. Av detta följer att det är
fullständigt irrelevant hur onda och/eller korkade skivbolag och andra
intermediärer är.

Den upphovsman som
vill
att dennes verk ska spridas har idag alla möjligheter att säga
det
. Men man kan inte äta kakan (skriva på långtgående
nyttjanderättsöverlåtelser) och ha den kvar (bli bestört när ens verk
dyker upp som slagträ i en process). Max
Peezay valde att behålla kontrollen
, Advance Patrol gjorde det
inte (men har nu insett vikten av att göra det).

Min åsikt grundar sig på ett långvarigt användande (och visst skrivande) av fri
mjukvara, där man tar ytterst seriöst
på licensieringen av det man skapar. Framförallt är det otänkbart att
använda någon annans verk på ett sätt som denne inte godkänt. Mängden
arbete som lagts ner på att skriva kod under
”rätt” licens
, eftersom den som
fanns hade ”fel” licens
, är gigantisk. Att bygga något ovanpå
befintliga verk i strid mot dess upphovsmäns önskningar är praktiskt
och moraliskt
förkastligt
. Även om jag kan ladda ner och använda Windows och
Photoshop gratis så vill Steve och Shantanu inte
att jag ska göra det. Jag respekterar deras vilja och betalar — eller
hellre: använder Linux och GIMP istället.

I längden är det nämligen bättre för
både mig och hela ekosystemet
att använda information och verktyg på de villkor som upphovsmännen satt upp. Om man bygger på öppna plattformar kan resultatet bli fantastiskt, om man bygger på stängda plattformar… not so much. Internet byggdes inte på piratkopiering, utan på öppna standarder, öppen källkod och öppet innehåll. Från detta härleder jag min upphovsrättsliga grundvärdering:

Att använda ett verk i strid mot dess upphovsmans vilja är inte
informationsekologiskt hållbart
.

Oavsett om du är privatperson eller ett företag. Och man kan inte tvinga fram en vilja hos upphovsmännen.

(Med detta inte sagt att upphovsmannens vilja ska räknas vad gäller
alla
handlingar som överhuvudtaget anknyter till dennes verk
, att
omfattande
integritetsintrång
är ett godtagbart sätt att bevaka samma
vilja, eller att man bör stoppa infrastruktur/verktyg som kan användas både med och mot upphovsmäns vilja).

Om ni läst Hax
invändningar mot PPs nuvarande partiprogram
så ser ni stora
likheter mellan hans och mina tveksamheter. Han väljer att gå med och
påverka inifrån, jag väljer att stå utanför och klaga — en approach
som säkerligen inte är lika produktiv.

Men man måste fokusera på vad man tycker är roligt, och jag varken
gillar eller är bra på att övertyga andra om mina åsikter. Jag tycker
det är roligare att skapa innehåll och
tjänster
.

14 reaktioner till “Why I am not a piratpartist”

  1. Jag håller med dig i stort. Själv blev jag dock medlem för att skicka en signal till de etablerade partierna redan innan det nu blivit dags i röstlokalerna. Piratpartiet är inte ett mål, det är ett medel.

  2. Jag håller med om mycket av vad du skriver. Även jag är starkt emot mjukvarupatent, skeptisk till om patentsystemet i allmänhet är utformat på bästa sätt, men tycker att man ska gå varsamt fram. Däremot tror jag inte att PP har någon större chans att på kort sikt kunna driva igenom sin läkemedelspatentpolitik eller ett avskaffande av alla patent, så även om det stör mig att frågorna inte debatterats mer så är det ingenting som jag ser som ett hinder för att rösta på piratpartiet.

    Vad gäller upphovsrätten har jag litet svårt att förstå din åsikt. Du säger att gränsdragningen kommersiellt/icke-kommersiellt skulle vara möjlig. Samtidigt säger du att man inte bör få använda någons verk utan tillåtelse (under skyddstiden antar jag att du menar). Innebär det alltså att du tycker att indelningen i kommersiell och icke-kommersiell användning vore möjlig men att du av andra skäl ändå inte stödjer det utan vill se att de behandlas lika så som det är idag?

  3. while(Relevant&Reliable)
    Evident

    Man kan inte ta domskäl pga ”uppenbarelser” (”things are the way they appear / seem”)

    Koncis mästerlighet här även på bokföringsmässig grund att relevanskriterierna efterlevs. Är bra förfriska relevansdefinition än mer. All informationen finns inte på internet men alltid försvarligt på > 2 vis, enligt planen: Bokföringsmässiga relevansdefinitionen (kraft el ”styrka” om vilken man måste definiera bättre än don efter person / ”look who’s talking”) och tillförlitlighet (vikt dvs sannolikhet).

    Bevis har alltid både styrka och relevans. Just härifrån lite sammanblandat, dock välavhandlade som ”relevance och reliability”.

    ”Bring in the GIMP”

    NR

  4. Jag håller med om många saker. Själv har jag gått från en allmän misstänksamhet mot pp till att hoppas att dom kommer in men själv ha andra planer med *min* röst till att bestämma mig för att rösta pp själv. Men jag »är« inte piratpartist, utan ser det som ett taktiskt val med vilket jag kan åstadkomma så mycket gott som möjligt med en röst (i just detta val).

    Men även om jag håller med flera av dina invändningar så övertygas jag inte av ditt resonemang om upphovsrätt i icke-kommersiella sammanhang, där »genom att säga att icke-kommersiell kopiering och tillgängliggörande ska vara oreglerat så säger man att upphovsmannens åsikt inte räknas«. Det skulle kunna sägas om alla undantag till upphovsrätten i så fall, som undantag för funktionshinder och undervisning. Är det dåligt att vi har någon citaträtt överhuvudtaget? Upphovsmakarna skulle ju uttryckligen kunna tillåta detta istället om de vill!

    Ja, detta är en halmgubbe som du redan har svarat på: »Med detta inte sagt att upphovsmannens vilja ska räknas vad gäller alla handlingar som överhuvudtaget anknyter till dennes verk«. Men vad är det som är speciellt med just denna handling då?« Det är förvisso inte konstigt att ha olika åsikter om olika sådana handlingar, men det är ju inte hos upphovsmakarnas åsikt som knutpunkten ligger i så fall.

  5. Tor och Per: Tack för era kommentarer! Jag uppfattar era frågor/invändningar som ”ska man verkligen behandla kommersiell och icke-kommersiell användning lika?” respektive ”vilken princip ska gälla för undantag i upphovsrätten?” (eller annorlunda uttryckt: ”För vilka sorters handlingar ska man bry sig om upphovsmannens åsikt”). Som jag ser det går frågorna in i varandra, men jag valde att inte gå in i den diskussionen för att hålla inlägget någorlunda kort. Som en utgångspunkt vill jag behålla och förstärka de undantag som finns idag.

    Istället för en binär kommersiell/icke-kommersiell uppdelning tror jag en trinär uppdelning kan vara bra: dels rent privat (enligt samma snäva definition som personuppgiftslagen 6 §), dels ren eller övervägande näringsverksamhet, och dels ”allt annat”, exv publik fildelning mellan privatpersoner. För rent privat bruk vill jag ha mycket långtgående undantag från upphovsrätten, kanske till och med låta sådant falla utanför upphovslagen helt och hållet.

    I övrigt vill jag att undantagen ska uppfylla framförallt det sista stegen i trestegstestet. Exempelvis menar jag att ett undantag för föräldralösa verk skulle vara tillåtet, åtminstone för sådan användning som inte utgör näringsverksamhet (men kanske även där). Om inte upphovsmannen ser till att verket går att få tag på faller anledningen till att lyssna på densammes åsikt.

    Distinktionen mellan näringsverksamhet och övriga publika förfaranden (som fildelning mellan privatpersoner) får effekt genom att den påverkar vilka handlingar som kan anses strida mot upphovsmannens befogade intresse.

  6. Privatkopiering är ju tillåten redan idag, även om praxis enligt vad jag har förstått har blivit litet striktare de senaste åren. Jag kan inte säga att jag blev helt klok på din kommentar. Vill du att all publik fildelning ska omfattas av upphovsrättens skydd såvida inte något specifikt undantag som citaträtt, eller föräldralöshet är tillämpligt?

  7. Hur den svenska upphovsrätten kan reformeras är till syvende och sist en tolkningsfråga av oss svenskar och fri från inblandning av dom – i huvudsak – amerikanska lobbyorganisationerna

    Men genom att säga att icke-kommersiell kopiering och tillgängliggörande ska vara oreglerat så säger man att upphovsmannens åsikt inte räknas.

    Man kan och bör fråga sig om instiftarnas avsikt med upphovsrätten verkligen gick ut på att den i en helt ny teknisk verklighet skulle kunna användas för att hävda den i absurdum och därmed kunna jaga privatpersoner som fritt delar filer de själva har på sina egna hårddiskar med varandra?

    En annan fråga är om det är upphovsrättens främsta syfte att skydda upphovmäns verk – eller om det bara var ett medel för något större?

    Hur upphovsrätten bör reformeras kan diskuteras när vi är där – men som jag ser det så har alla ändringar i upphovsrätten genom åren aldrig gynnat allmänheten – Kanske dags att ta med dem i kalkylen?

    Se på allemansrätten – på sätt och vis kan man väl här också hävda att man har bortsett markägarens äganderätt till allmänhetens bästa

    Jag vill också hävda att allt tal om upphovsmäns intresse i frågan är betydligt överdrivet – Det är inte upphovsmän som:
    a) Hela tiden verkar för en strängare upphovsrätt
    b) Har krävt IPRED
    c) Försöker att mygla in nya tillägg i EUs direktiv

    Mig veterligen har upphovsmän aldrig – under organiserade former – protesterat mot den sk illegala fildelningen – Ser man t ex till gruppen musiker – en grupp som har mycket stora möjligheter att påverka opinionen – så har dessa aldrig organiserat stora protestkonserter – typ de organiserade för Afrika – där de har vädjat till sina fans att sluta fildela dem – Jag är övertygad om att en sådan vädjan skulle haft större effekt än alla samlade upphovsrättslagar i världen –

    Vi har heller aldrig sett några stora demonstrationer eller andra uppseendeväckande aktioner från den samlade upphovsmannakåren för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på deras åsikter i frågan

    Därför tror jag inte att upphovsmän kommer att vara den främsta stöttestenen vid en eventuell reform av upphovsrätten – och varför skulle de? – De inkomster de får in via den är mycket små i jämförelse med alla andra inkomstkällor de har – Trots 10 år av den sk illegala fildelningen så finns det inga oberoende studier som kan stödja uppfattningen att upphovsmän skulle lida ekonomisk pga den illegala fildelningen – Så det enda de skulle kunna ha emot en ny upphovsrätt som undantog fildelning av upphovsrättsskyddat material för privat bruk är att de skulle förlora lite av kontrollen över hur deras material fick spridas – i mitt tycke – ett pris värd att betala för ett fritt Internet

  8. Ett tag sen inlägget skrevs, men hur som helst, en fråga: Hur värderar du rätten till privat kommunikation kontra upphovsrätten?

    Hur kan någon veta att jag fildelar? Jo, genom övervakning. Och genom mer övervakning. Vad sker när det blir övervakning? Ja, då försvinner grundläggande rättigheter som yttrandefrihet. Man måste helt plötsligt vara rädd för vad man säger och tycker, för det finns alltid någon som övervakar det man säger. Om jag har rätt till privat kommunikation – brevhemlighet – då kan ingen veta att jag fildelar. Jag förmodar att vad du menar med ”publik fildelning” är t.ex. när någon lägger upp en torrent på TPB? Eller när fildelningen sker på ett sådant sätt att man kan övervaka vem som ”fildelar” (kolla ip-adresser) så är den publik?

    Frågan för mig handlar inte om fildelning – frågan för mig handlar om grundläggande demokratiska rättigheter. Och som många andra säger: Piratpartiet är ett medel, inte ett mål, speciellt när så kallade svenska liberala partier övergett sina mest grundläggande värderingar.

  9. Sami: Inlägget handlar inte om avvägningen mellan personlig integritet och upphovsrätt, och det är inte den som gör att jag har problem med PP:s partiprogram. Det är själva förhållningssättet till upphovsmännen, att deras åsikt inte räknas, som gör att jag inte kan skriva under på det.

    Det är många i och kring PP som, i likhet med dig, säger att deras kärnfrågor är de grundläggande individuella fri- och rättigheterna och att upphovsrätten bara är en bifråga, och det har jag all respekt för. Förhoppningsvis gör PP:s framgångar att övriga partier börjar ta RF 2 kap. och Europakonventionen på allvar.

    Men för PP så ÄR upphovsrätten är en kärnfråga, och så länge som deras hållning i frågan går ut på att upphovsmännens åsikt inte räknas så tror jag inte att de har en hållbar ideologi för ett informationssamhälle.

  10. Jag håller i princip med om alla dina invändningar. Jag kan också ha liknande invändningar mot delar av alla etablerade politiska partier. När det gäller Piratpartiet tycker jag dock att det lyfter frågor ingen av de etablerade gör, må vara att jag inte håller med om alla slutsatser, och det i sig räcker för att vilja bidra med sin röst.

    Utvecklingen de senaste femton åren har inte varit särskilt positiv. När det nu äntligen bildas en politisk plattform för de frågor som diskuterats från BBSerna och framåt, då vore det ju mer än synd att inte hoppa på det tåget bara för att de inte har alla svar färdiga.

    En liten kommentar vill jag ge på upphovsrättskritikkritiken(?) också. Förlags- och skivbolagsmarknaden är inte riktigt så fungerande så man kan säga att upphovsmannen frivilligt låtit skivbolaget överta den komersiella upphovsrätten. Creative commons är inget alternativ om man vill kunna ge ut (plast)skivor eller ansluta sig till STIM. Det är inte alltid realistiskt att behålla rättigheterna själv.

  11. Du har en del intressanta ståndpunkter. Men att ge upphovsrättsinnehavaren möjlighet att kontrollera distribution FÖRUTSÄTTER ett massivt storebrorssamhälle. Det är helt enkelt inte praktiskt möjligt att kontrollera distribution utan att precis all privat kommunikation avlyssnas och analyseras. Det är heller inte ens önskvärt ur varesig kulturskapare eller konsuments synvinkel. (Mer om detta nedan).

    Så här handlar det verkligen om antingen fullständig kommunikationskontroll eller kommunikationsfrihet.

    Publicerar man information får man räkna med att det hamnar i folks privata kommunikation. Företagarna får _anpassa sig_ därefter. Se till att skapa tjänster som bygger på att konsumenterna vill åt _något mer_ än bara informationsinnehållet.

    Exempelvis system med privata mecenat där människor går ihop och betalar pengar för att favoritkulturskaparna ska skapa mer kultur som de gillar. Som att vara anställd av sina fans. Artisten/kulturskaparen får lön av sina fans i utbyte mot att skapa verk som fansen vill ha. Allt tidigare skapat är fritt att sprida ickekommersiellt och detta _gynnar_ kulturskaparen eftersom denne får utökad distribution och nya potentiella fans.

    Detta har aldrig varit möjligt tidigare i historien då det har funnits ett _distributionsmonopol_, som fullständigt begränsat kulturskaparnas valmöjligheter och frihet. De har varit tvugna att söka sig till bolag för att överhuvudtaget kunna distribuera sina alster. Sen sitter de med skägget i brevlådan och ett kontrakt som förbinder dem att arbeta åt bolaget under lång tid.

    Kulturskapare – slå er fria ur distributionsmonopolets bojor!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.