Programmering, juridik, punkrock och andra trivialiteter
Det har varit mycket pepp kring dokumentären ”Anvil! The Story of Anvil” de senaste månaderna. Den hade kunnat visas på Stockholms filmfestival, men istället blev det Göteborg som fick äran att premiärvisa det hela. Den verkar klart sevärd. Själv har jag än så länge bara sett den mästerligt ihopklippta trailern:
Det finns ett tillfälle kvar – imorgon – att se filmen. Själv är jag kvar i Stockholm, så jag får väl vänta tills den dyker upp på TPB^H^H^hSVT:s programtablåer.
Förra helgen samlades ett gäng svenska webbutvecklare för att se om de i små team kunde skapa ett gäng kompletta webbtjänster, från start till mål, på 24 timmar. Det verkar som det gick riktigt bra.
Den här helgen hålls istället Global Game Jam, ett globalt event för spelutvecklare som hålls på massor av fysiska ställen, där enskilda spelutvecklare försöker skapa ett gäng kompletta spel, från start till mål — vilket kan låta mer komplicerat än webbtjänster, men de får å andra sidan 48 timmar på sig.
Ett liknande initiativ, med något längre tidsram är NaNoWriMo — ett årligen återkommande projekt där målsättningen är att skriva en roman (50 000 ord) på en månad.
Jag tror det här är en riktigt bra arbetsform för att förnya sin yrkesroll. Om man är van vid projekt som tar tusentals, kanske hundratusentals, mantimmar, och sen försöker få något gjort på fyrtio timmar måste man ifrågasätta de flesta delar av sitt arbetssätt och rensa bort all onödig komplexitet för att hitta den avskalade, essentiella kärnan i vad det nu är man gör. Jag inbillar mig att det ger mest för den som redan har erfarenhet — om jag satte mig ner och försökte skriva en uppsats om något juridiskt på 24 timmar skulle jag varken jag eller mina läsare bli särskilt mycket klokare.
Global Game Jam inleddes med en sevärd keynote presentation av Kyle Gabler:
Kyle utgör hälften av 2D Boy, som skapade förra årets stora indiespelsucce, World of Goo. Jag är ingen inbiten datorspelare, men efter att ha kört demon var jag tvungen att beställa spelet (som är oförskämt billigt). Sen spelade jag igenom det hela ända till slutet, vilket jag bara gjort med en handfull spel tidigare i mitt liv. Så bra är det.
I keynotepresentationen visas även Crayon Physics, som jag testade en demo av i förra helgen, och som jag just nu funderar på att köpa, eftersom det dels är supergulligt, dels är det första spel jag sett som verkligen är gjort för att spelas på en Tablet PC.
För några veckor sedan skrev jag min näst sista tenta på juristlinjen,
i processrätt. Jag skulle egentligen skrivit den för två år sedan, men
det är en sån tenta som blivit släpande. I vanlig ordning konspirerade
verkligheten med andra åtaganden, så jag fick absurt lite tid på mig
för att tentaplugga. I princip satte jag igång på allvar den 1:a
januari, tentan var den 12:e, och under samma period hade jag ett
PM att bli klar med samt undervisning att hålla. Så jag fokuserade på
tentaförberedelser enligt den instuderingsmetod jag använt, och den fungerar skrämmande
bra.
Metoden är anpassad efter mina svagheter (rastlöshet, tveksam
arbetsmoral) och styrkor (lättja/otålighet/hybris
samt kategoriseringsmani), så den kanske inte funkar för dig. Metoden
går ut på att plocka isär den struktur som ämnet enligt den
kursansvarige har, och sätta ihop en ny struktur som passar dig
bättre. Det låter kanske komplicerat men är hur enkelt som helst. Du
börjar med ett tomt ark (eller snarare en tom fil) och slutar med 20
sidor som sammanfattar ämnet på ett för dig begripligt sätt.
Först plockar jag ut en handfull fakta från nån del av kursen —
säg, rekvisiten för
häktning. Jag plockar ut enskilda begrepp — ”minst 1 års fängelse
i straffskalan” (1 st), ”skäligen misstänkt”, (1 st), ”erkännande är
sannolika skäl för misstanke” (litteraturen), ”flight risk” (1 p),
”kollusionsfara” (2 p), ”recidivfara” (3 p), ”obligatorisk
häktningsgrund” (2 st), ”erkännande utesluter kollusionsfara” (litteraturen)
— och sätter ihop dem till en beskrivning som
är lätt för mig att följa, samt sorterar in den under en lämplig
rubrik:
Häktningsyrkande – vad måste vara uppfyllt?
- Brottet ska ha 1 års fängelse i straffskalan
- Personen ska vara på sannolika skäl misstänkt
(”skäligen misstänkt” räcker inte)
- Om någon erkänner ett brott är detta sannolika skäl att
misstänka densamme för brottet (24:1, ”misstanken vid en
objektiv bedömning framstår som berättigad”)- Och en särskild häktningsgrund enl punktlistan i 24:1 1 st) föreligger:
- 1. Flight risk
- 2. Kollusion – föreligger inte vid erkännande
- 3. Recidiv
- Eller om obligatorisk häktningsgrund (minst 2 år i
fängelse, 24:1 2 st) föreligger
Sen plockar jag ut nästa handfull av fakta och upprepar tills jag gått
igenom det mesta materialet. Så långt inte särskilt märkligt, men det
finns ett par saker att tänka på.
Se till att formulera om materialet på ett sätt som passar ditt
tänkande. Fastna inte i de uttryck och idiom som lagtext eller
kurslitteratur använder (i ovanstående har jag använt ”flight risk”
istället för ”risk för att han avviker eller på något annat sätt
undandrar sig lagföring eller straff”, dels för att det blir kortare,
dels för att det får mig att tänka på passionerade försvarsadvokater
som argumenterar för sin klient i amerikanska TV-serier).
Ta inte med allt som finns att veta om frågan (i
ovanstående har tar jag inte upp proportionalitetsprincipen (3 st),
spärren mot häktning (4 st) vid antagligt bötesstraff eller krav på
särskilda skäl om häktningen kan antas medföra men (24:4)). Du kommer komma tillbaka till frågan senare, genom någon annan handfull fakta längre fram.
Var så slumpmässig som möjligt när du betar av fakta. Börja inte på
lärobokens första sida eller med den första föreläsningen. Slå upp
boken nånstans mitten eller välj en föreläsningsslide på
måfå. Kursansvarige måste börja lära ut delarna i någon viss ordning,
läroboken likaså, men om du avviker från den tvingas du jobba själv med
att skapa struktur. Vilket är hela poängen med metoden.
Var inte rädd för att skriva fel. Är du inte säker på din
beskrivning, skriv ”(?)” efteråt. För eller senare kommer du tillbaks
till frågeställningen utifrån nya fakta, och då kanske du kan räta ut
ditt eget frågetecken då. Låt inte osäkerheten sakta ner ditt tempo
nu. I en typisk kurs finns det kanske 50 – 200 delfrågor av samma omfattning som häktningsgrunderna ovan, och du hinner inte lägga en halvdag på att reda ut alla frågetecken direkt.
Kategorisera och strukturera fakta allt eftersom. När du hållt på ett
tag kommer du upptäcka att den struktur som du börjat på inte kanske
passar – ett fråga borde kanske delas upp, en annan visar sig vara ett
specialfall av en mer generell fråga. Då är du på rätt väg. Flytta
runt textsnuttar, slå ihop och dela upp tills strukturen känns bra
igen. Försök strukturera materialet på ett sånt sätt att det hjälper
dig att besvara frågeställningar, med checklistor och flödesscheman.
Bra ställen att hämta fakta från är svarsmallar till gamla
tentafrågor, föreläsningsslides och -anteckningar samt
seminarieuppgifter. Undvik dock i möjligaste mån att fastna i
kurslitteraturen – har du inte läst den vid det här laget är det för
sent. Använd den som uppslagsverk, men försök inte läsa ingenom den
från början till slut.
Eller kortare uttryck: Jobba slarvigt, ofullständigt och
slumpmässigt. Försök inte skapa den perfekta strukturen från
början, utan annama den ordning som verkar vettig efter ett tag, och
överge den när den inte längre verkar vettig.
När de grova dragen av din nya struktur börjar kanske du har en
5-15 huvudavdelningar, vart och en med ett antal underavdelningar. Då
kan det vara läge att försöka använda det för att besvara
tentafrågor. Använd inte lagbok, rättsfall eller kurslitteratur, utan
bara din egen text. Täpp till luckorna i din struktur allt eftersom
frågeställningarna avslöjar dem.
Du är klar när du inte längre hittar fel i din övergripande
struktur, och börjar få svårt att hitta fakta som du inte redan
sorterat in. Förmodligen kommer din struktur inte skilja sig så mycket
från den struktur som den kursansvarige eller läroboksförfattaren
använder. Men eftersom du byggt den från grunden förstår du bättre
varför den ser ut som den gör.
Såhär
ser det ut när jag börjar. Klicka på ”nyare version” några gånger
för att få en bild av hur mer och mer fakta tillkommer och hur
strukturen (i innehållsförteckningen) kompletteras. Jag använder
alltså en wiki som mitt verktyg (som bland annat har fördelen att göra
hierarkin i strukturen tydlig), men du kanske föredrar något annat. Du
bör dock använda något som gör det enkelt att strukturera om
materialet – den här metoden funkar inte med papper och
penna. Möjligtvis en stor anslagstavla och en massa postitlappar.
NB: Att skriva bra tentor är inte samma sak som att vara duktig i
ämnet. Jag kan ett fåtal rättsområden bra – statsrätt, it-rätt och
upphovsrätt – och inget av dem var jag särskilt bra på när jag skrev
tentorna. Enda anledningen att jag nu tycker att jag är bra på dem är
att jag jobbat vidare med dem efter att kursen avslutats, eftersom de
är roliga. Ovanstående metod gör dig bara bättre på att besvara
tentafrågor. För djup förståelse av ett ämne krävs mer än den här rätt
ytliga formen av kunskapsstrukturering. Samtidigt tror jag inte man
kan bli riktigt bra på ett ämne om man inte har åtminstone ifrågasatt
dess etablerade struktur.
Dagens stora snackis i mitt bloggflöde har varit Spotifys planer på att ta bort låtar och införa GRM (man hade kunnat hoppas på att kommissionens blatanta ministerstyre fått större rubriker, men jag följer kanske fel flöden — cred för detta pressmeddelande dock). Folk är förstås förbannade.
Jag har använt spotify sen jag fick en invite av bredbandsbolaget, och är väl en sådär-nöjd kund. Jag har lite för mycket kontrollbehov för att vara nöjd med andras metadata, gillar att lyssna på musik i min ipod och är inte begeistrad över utbudet. För min del är emusic, trots att det är dubbelt så dyrt och har mindre mainstreammusik, fortfarande en bättre deal. Inte minst för att de filer jag gjort till mina är mina för tid och evighet.
Hur som helst, det hela fick mig att fundera kring det här med avtal, licenser och upphovsrätt. Upprördheten kring spotifys begränsning är ett uttryck för det allmäna missnöjet med det monopol som upphovsrätten de facto är (eller kanske snarare upphovsrättsindustrins missbruk av detta monopol), men också ett underkännande av avtalsfriheten. För faktum är att upphovsmännen och artisterna har träffat frivilliga avtal med skivbolag, musikförläggare m.fl. och i detta överlåtit sin rätt. Dessa har i sin tur rätt att träffa avtal på de villkor de vill, vilket spotify nu märker.
Och det får mig att undra: Varför ska jag investera tid i låtskrivare och band som inte värderat makten över sitt eget uttryck? Varför ska jag med min tid och uppmärksamhet stödja företag som varken är bra för sina kunder eller för samhället i stort? Visst, jag kan piratkopiera de verk som kommer från det hållet, och på det viset stödjer jag inte verksamheten direkt finansiellt. Men spelar det någon roll i en värld där uppmärksamhet är minst lika värdefullt som exemplarförsäljning (eftersom uppmärksamhet, till skillnad från exemplar, är en begränsad resurs)?
Är det inte bättre att ge uppmärksamhet till de upphovsmän som vill dela med sig av sina verk? Programmerare har sedan länge fattat att piratkopiering inte är något vidare substitut för fri programvara, och utifrån den insikten sett till att inte göra sig beroende av stängda verk. Och när man väl anammat det blir det lättare att acceptera att andra upphovsmän kanske inte använder sin avtalsfrihet på ett för samhället optimalt sätt. ”He who writes the code gets to choose the license, and nobody else gets to complain.”
En uppdatering av det här gamla inlägget
Om du inte får nog av mig finns det nu fem ytterligare sätt, förutom den här bloggen, att följa mina förehavanden.
Allt utom de två sistnämnda finns i högerspalten här på bloggen, men som de moderna och intelligenta människor ni är använder ni förstås RSS/Atom-flödena i första hand.
Om ett halvår kan vi få en helt ny sekretsslag i Sverige. Den grundlagsskyddade svenska offentlighetsprincipen är inte oinskränkt, men inget får sekretessbeläggas utan explicit lagstöd i just sekretesslagen. Utformningen av lagen är därför väldigt viktig, och idag är den långt ifrån lättläst. Vissa regler, som 7:16, måste man nästan utbilda sig i för att bli riktigt klok på. Och det blir inte lättare av att sekretesslagen ändras i snitt 18 gånger per år (mätt över de senaste tio åren).
Föreningen ADBJ anordnar med anledning av detta och andra aktuella frågor rörande offentlighetsprincipen ett seminarium. Från det mail jag fick idag:
Handlingsoffentligheten har utretts ständigt i Sverige och lagstiftningen har anpassats till den snabba utvecklingen inom IT-området. Nu senast föreligger en lagrådsremiss från den 3 november 2008 med förslag till en ny lag om offentlighet och sekretess, som utgår från Offentlighets- och sekretesskommitténs olika betänkanden. Viktiga principiella resonemang återfinns vidare på många olika ställen, bla. i betänkandet Tsunamibanden (SOU 2007:44). För att handlingsoffentligheten skall fungera på ett tillfredsställande sätt, krävs att lagstiftningen på olika nivåer – grundlag, lag, förordningar och föreskrifter- upplevs som adekvat, att avvägningen mot andra intressen som sekretess och integritet är väl avvägd och att tillämpningen (registrering/förtecknande/beskrivning, bevarande av autentiska handlingar i ursprunglig struktur mm) hos myndigheter och andra organ fungerar. Vidare måste begreppet allmän handling vara så entydigt och väldefinierat som möjligt. I flera sammanhang har man sagt att handlingsoffentligheten inte skall inskränkas utan att man snarare skall söka utvidga den genom användning av ny teknik. Hur har det blivit?
Talare är Peter Seipel (professor emeritius i rättsinformatik och en av mina f.d. chefer), Anders R Olsson (journalist och författare), Tomas Lidman (Riksarkivet), Britt-Marie Östholm (Riksarkivet) och Johan Modin (Justitiedepartementet)
Seminariet äger rum den 16:e februari kl 16:30 till ca 19:00 (information borde snart dyka upp här). Det är gratis för de som är medlemmar, och kostar 250 kr för ickemedlemmar. Att bli medlem för ett år kostar bara 100 kr för studenter, eller 350 kr för riktiga människor, så har du något intresse för frågor kring IT och juridik bör du bli medlem, åtminstone om du har lätt att ta dig till seminarierna i Stockholm. För fattiga studenter bör särskilt understrykas att man får mat i samband med seminarierna. Medlemmar får även en gratisprenumeration på Lov & Data, där jag för övrigt kommer ha en artikel i nästa nummer. Jag har varit medlem i ADBJ sedan jag började plugga juridik, men jag vill särskilt uppmana de av mina läsare som mer identifierar sig som tekniker (snarare än jurister) att gå med.
Mycket intressant i flödena idag. Jag har lärt mig hur man programmerar på på en PDP-11:a, beundrat vackra anfanger, fascinerats över musikaliska elektronrör och känt igen mig i våndan över att avyttra skräp (och lättnaden efteråt). Allt detta bara på boingboing, utan vars flöde ingen nyhetsläsare är färdigkonfigurerad.
Juridik: Mårten Schultz har en teaser för en kommande artikel om europakonventionen som rättslig grund för skadeståndsanspråk, samt en kärnfull observation om den skandinaviska realismen inom rättsvetenskapen. Av det lilla jag förstår om uppsalaskolan tror jag att jag håller med, även om man ibland kan finna själva väderkvarnsfajtandet elegant.
Bakning: Martin Johansson offrar en deg för vetenskapen. Själv kommer jag aldrig riskera att knåda ihjäl en deg, dels för att jag inte har en assistent, dels för att jag nästan aldrig bakar. Eventuellt hänger det senare ihop med det tidigare.
Vildmarksliv: Colting brukade (innan han tog en mystisk bloggpaus) understryka att bara för att han gillar att plåga sig åtta-nio timmar i stöten så vill han inte utsätta sig för misär såsom vildmarksupplevelser, och att han därför tog bestämt avstånd från multisport. Han kanske är målgruppen för den här 600-dollarscampingen (butler ingår).
Välfärdssamhället 1.0: Christoffer ”138” Johnsson upptäcker att a-kassan har något …kontraproduktiva regler.
Välfärdssamhället 2.0: David Robinson påpekar att bästa sättet för staten att ge människor tillgång till information är att ge maskiner tillgång till information. Karl Sigfrid argumenterar för att grundläggande mänskliga rättigheter inte ska urholkas i informationssamhället
Musik: Promoe släpper ett helt album på svenska. Den här måste gett mersmak. På torsdag är jag sugen på att gå på 44:an för första gången på flera år. Jag hörde för ett tag sedan att väggarna inne i spellokalen målats om och att allt klotter målats över, kan det stämma? Borde inte de vara kulturminnesmärkta?
Genom slumpartat länkföljande hamnade jag idag på tvtropes.org
– en wiki som samlar information om olika berättartekniska grepp i
tv/film/litteratur osv. Vid en första genomsurfning är det en otroligt
gedigen samling information i ett relativt specialiserat område.
Eftersom tvtropes använder wikiteknik infinner sig frågan om det inte
vore bättre om de som deltar här skulle kunna ägna sig åt att
förbättra wikipedias sidor om samma ämnen – jämför engelska Wikipedias
MacGuffin-sida med Tvtropes
dito (med undersidor).
Det finns två huvudsakliga sorters kritik mot wikipedia. Den ena är
att man inte kan lita på vad som står där, eftersom vem som helst,
inte bara några få utvalda, kan redigera texten. Den andra är att alla
bidrag tas bort, förutom de som kommer från en krets med några få
utvalda.
Den första synpunkten är oftast oinformerad (både gällande engelska
och svenska
wikipedia). Den senare synpunkten kan man ta på långt större allvar.
Men först: Det är missvisande att prata om Wikipedia som om det
vore en entity. Svenska wikipedia skiljer sig markant från engelska
wikipedia som skiljer sig från tyska wikipedia. De har inte samma
täckning, kvalitetsnivå, policies eller problem. Exempelvis har tyska
wikipedia sedan ett halvår använt ett
system där ändringar från vem som helst inte blir omedelart
synliga för vanliga användare. Engelska wikipedia funderar
på att införa samma system, medans det inte
anses behövas på svenska wikipedia.
Dock delar de till stora delar samma grundläggande värderingar och
riktlinjer. De som oftast diskuteras är Notability-regeln (vad man kan skriva om),
tillsammans med innehållsregler exv ”Neutral point of
view”, ”No
original research” och ”Verifiability”
(hur man ska skriva).
De som inte delar de åsikter som står bakom dessa regler finner
mycket att klaga på vad gäller hur Wikipedia, i alla
språkversioner. Debatten mellan inclusionists och deletionists tar upp stora mängder tid och energi (själv tillhör jag AWWDMBJAWGCAWAIFDSPBATDMTD). Men tvtropes påminde mig om att det faktiskt inte
nödvändigtvis i alla lägen är Wikipedia som är den bästa platsen att
samla och skapa information.
Wikipedia var inte världens första wiki. Redan i mitten av förra
decenniet startade Ward Cunningham upp Portland Pattern
Repository, mer känd som ”c2” eller Ward’s Wiki. Det var ett
ställe där systemutvecklare diskuterade och formaliserade sina tankar
och erfarenheter kring hur man driver utvecklingsprojekt och
strukturerar programvara. Det var epicentrum för det som blev rörelsen
Extreme Programming,
eller vad man idag kallar agil
systemutveckling.
Sidor på C2 utvecklades helt annorlunda jämfört med på
wikipedia. Någon kunde inleda med en observation, nästa kunde
kommentera med sin erfarenhet och kasta fram en tes, en tredje kunde
hävda en motstående åsikt och så vidare. När kunskap eller olika
positioner började framträda genom diskussionen kunde någon – vem som
helst – radera den och ersätta med en sammanfattning. Helt andra processer
– och mål – än på wikipedia.
Om du gillar Star Trek är det kanske mer givande att förbättra Memory
Alpha. Sysslar du med juridik kanske du bör kolla på Jurispedia. Allt
om matematik finns på Planet
Math. Spelar du World of Warcraft finns WoWWiki. Och så vidare.
Ett
kärnvärde i det man kallar web 2.0 är decentralisering. Dragkampen
mella bekvämligheten samt styrkan i centraliserade system å ena sidan,
och utvecklingstakten samt friheten i decentraliserade system är
gammal. Och det är inte heller frågan om att det ena (Wikipedia) måste
”vinna” eller ”förlora” mot det andra (mindre wikis). Men ett sätt att
lösa problem man upplever med wikipedia kanske är att använda något
annat?
Uppdatering: Igår och idag har det visst varit en debatt på Newsmill där Lennart Guldbransson utvecklar sitt resonemang om varför flagged revisions inte behövs på svenska Wikipedia, och Joakim Jardenberg berör konflikten mellan inklusionister och deletister.
På lagen.nu använder jag ingen
relationsdatabas. Alla dokument ligger i varsin statisk fil, och den
samling av metadata som behövs för att jag ska kunna exempelvis skapa
index över alla dokument ligger i en gigantisk .n3-fil som jag går
igenom med RDFLib. Anledningen är
förstås min djupt
kända misstro mot konceptet databasserver i allmänhet och
relationsdatabaser i synnerhet. Jag tycker filsystemet är underskattat
som databas. Det finns alltid där, är snabbt, går att debugga och
manipulera med välbekanta verktyg (ls, find,
grep, xargs, tar, rsync), har ett
begripligt rättighetssystem integrerat med operativsystemet, osv.
Till nästa stora iteration av lagen.nu-koden kommer jag ändå att
börja använda någon sorts server för datalagring. Men det blir
förmodligen inte en traditionell relationsdatabas med
SQL-gränssnitt. Min datamodell är inte särskilt relationell. Med tanke
på hur djupt jag integrerat RDF i systemet blir det förmodligen en
kombination av en triplestore tillsammans med någon form av dokumentdatabas.
För det tidigare blir det förmodligen Sesame, för det senare har jag
tittat nyfiket på CouchDB.
Men i kommentarerna till ett tidigare
inlägg om en mediaövervakningsbot föreslog Peter Krantz att använda Mediawiki som
datalagring. Jag började kolla på hur man kan automatisera hämtning
och lagring av data från en Mediawikiserver, och det visar sig att det
finns en mycket kompetent pythonmodul, mwclient, för
ändamålet (det finns även ett annat ramverk, pywikipedia,
men det gav inte alls ett lika bra första intryck). Så här enkelt är
det att skapa och ändra en sida:
import mwclient
site = mwclient.Site('www.example.org','/path/to/mediawiki/')
site.login('myuser','secret')
page = site.Pages['Testpage']
page.save("Hello world", summary="initial version")
page.save("Goodbye world", summary="updated version")
print "Page has %d revisions" % len(page.revisions())
Allt det som mediawiki ger — revisionshantering med diffar,
användarhantering, admin- och slutanvändargränssnitt, spamkontroller,
roll- och rättighetssystem, och utökningsmöjligheter
— får man på köpet. Det är kanske inget man vill använda för att
hantera jättemånga updateringar i sekunden, men om man kan se till att
exv cachea de anrop som bara hämtar data kan man nog få det snabbt
nog.
Saker som varit extra intressanta i RSS-flödena under helgen:
Imponerande: En captha-knäckare implementerad helt i javascript. Klarar visserligen bara de relativt enkla capthorna på megaupload, men ändå.
Smart: När Sun blir tvungen att skära ner gör de det genom att lägga ner vissa projekt och låta andra vara oförändrade, snarare än att osthyvelmässigt säga upp några personer i varje projekt. Det finns nog många fördelar med ett sånt tillvägagångssätt, men i varje nedlagt projekt finns det förstås några personer som är extra duktiga och inte hade fått gå om osthyvelmetoden använts. Tim Bray använder sin mycket välbesökta blog för att uppmärksamma världen på särskilt duktiga ”stray sunbeams” som blivit tillgängliga. Känns som en win-win-win för den uppsagde, Sun och IT-branschen i stort.
Guldcitat: Bruce Schneier: ”The security vs. privacy dichotomy is a false one. Only identity-based security is in opposition to privacy, and there are limitations to that approach”
Lästips: Piraterna och 6 miljoner sätt att jaga en älg på. Tyvärr har jag inte hittat någon av böckerna i sin helhet på nätet (även om den senare påstås finnas tillgänglig) – här har svenska förläggare lite att lära.
Stora siffror: Monty Pythons DVD-försäljning steg 23000 % på Amazon efter att de hade gjort allt sitt material tillgängligt på youtube, säger pressreleasen. Det är ju fantastiska siffror, men man skulle vilja ha lite mer kontext. Vilka tidsperioder jämfördes? Vad menar man med att ”their DVDs also quickly climbed to No. 2” – slog man ihop försäljningssifforna för alla deras olika utgåvor? Och kan halva priset på ”Monty Python’s Collector Set” ha något med saken att göra?