Däremot finns i kravet på att sammanställningen/katalogen/databasen ska vara resultatet av en väsentlig investering ett bivillkor, som säger att det är själva insamlandet och sammanställande av uppgifterna som ska ha kostat, inte skapandet av uppgifterna. I SF:s fall kostar det säkert en del att schemalägga biotider, men det är SKAPANDE, inte insamlande/sammanställande av uppgifter.

Den här distinktionen utvecklas lite mer i Fixtures ./. Svenska Spel och behandlas även i Johan Axmarks uppsats.

Tidigare använde jag en del tjänster som sammanställde tevetablåinformation och sammanställde utifrån mina preferenser. Dom verkade också ha problem med att tevekanalerna inte ville att information om deras tablåer skulle spridas. Det verkade också dumt, men där är jag inte lika säker på att det verkligen var dumt från deras sida. Jag är ändå tillräckligt gammal för att tevekanalerna ska strunta i om jag tittar på deras program eller inte. Men på nåt sätt så tänker jag mig ändå att filmbolagen faktiskt vill att jag ska gå på bio ibland (trots att jag inte köper popcorn).

Vad gäller juridiken, spelar det någon roll för eventuell katalogrätt att uppgifterna handlar om ena partens planerade verksamhet? Om jag sammanställde en katalog över en massa biografer i Sverige t.ex., med information om antal platser, kvalitet på bild- och ljudåtergivning, vilka platser i den biografen man får bäst stereoeffekt på, osv., så skulle det kräva en hel del arbete. Andra får inte kopiera min katalog, men kan utföra eget arbete med att plocka fram sådana uppgifter. Men när det man vill katalogisera är biotider så blir det en sådan ”katalog” som är den källa som finns. Det blir konstigt om SF kan säga ”ska ni publicera sådana uppgifter så kopiera inte vår katalog bara, utan ni får utföra ert eget arbete med att plocka fram uppgifterna istället!”