Jag delar upp blogginlägget om dagens seminarium i två delar, en saklig och en mer dagbokssvamlande personlig sak. Det här är det senare. Det andra (med länkar till PP-presentation och ungefärligt manus, kommer senare).
Idag var alltså dagen D för det seminarium om upphovsrätt, fildelning och tekniska skyddsåtgärder där jag deltog med ett av två inledande anföranden. Det är ingen underdrift att säga att jag har varit nervös inför det här tillfället — att som akademiskt omeriterad göra ett inlägg i ett brännhett juridiskt ämne, dessutom med åsikter som inte är helt jättepoppis i de aktuella kretsarna, kräver att man har någorlunda torrt på fötterna. Det håller liksom inte med ett slentrianmässigt “Äh vadå $kivbolagen ba suger ut artisterna ändå juh!”.
Så jag har förberett mig som en tokig de senaste veckorna. Jag har läst och tänkt och läst och skrivit. Egentligen tror jag att min ansats hade passat mer för ett examensarbete än ett 40-minuters muntligt anförande, och att det hade varit bättre att lägga mer tid på att putsa själva framförandet. Även presentationen borde ha avgränsats – framförallt sektionerna om problem orsakade av juridiskt skydd för tekniska skyddsåtgärder och konflikter med närliggande rättsområden blev för rushade.
Framförandet gick ok, även om jag stakade mig och tittade ner i papprena lite väl mycket. När jag föreläser brukar jag ofta prata ganska fritt utan stöd av papper, vilket ger ett mer levande framförande, men jag brukar alltid glömma nån viktig punkt och ibland får jag inte riktigt till formuleringarna. Här kändes det viktigt att inte göra några sådana misstag.
Powerpointpresentationen i sig är jag ganska nöjd med. Den var en komplettering, inte en summering, av det jag sade och gjorde det möjligt att trycka ut mer information per tidsenhet. Det är förstås svårt att veta om resultatet blev begripligt för åhörarna.
Den efterföljande debatten var intressant, och även om jag fick några mothugg kändes det som att de flesta av mina bärande argument klarade sig oskadda.
Jag blev nöjd med mina helt oplanerade slutord. Jag spann vidare på min meddebattants tema om moral, och andemeningen var ungefär att om vi vill att upphovsmännen ska få betalt för värdet de skapar även i framtiden så måste vi odla den idén om att betala för åtnjutande av verk är en framförallt moralisk skyldighet. En lösning med bara en piska bestående av teknik och juridik har inte en chans. Den väg som vi är inne på idag, där upphovsrätten ses som en klubba som multinationella bolag dänger i huvudet på resurslösa ungdomar, är inte rätt väg.
(Det jag hade i bakhuvudet, men inte utvecklade, var historien om förseningsavgiften på det israeliska dagiset från det första kapitlet av Freakonomics — läs ett utdrag här. Det är en kort berättelse om incitament som jag tycker illustrerar ett mycket större hot mot upphovsmäns möjligheter att leva på sitt arbete än fildelning.)
Så, ungefär så var min dag. Imorgon ska jag börja fokusera ordentligt på studierna igen.
Tags: föredragshållande, fildelning