Om tekniska skyddsåtgärder, och världsbilder

Som jag nämnt tidigare ska jag vara med på ett seminarium ganska
snart. Som förberedelse försöker jag stolpa upp ungefär vad jag tycker
och vad mina viktigaste argument för detta är — området är närmast fraktalt i det att när man tittar på en aspekt så hittar
man en massa delaspekter, alla med för- och motargument, som i sin tur
har delaspekter osv. Nånstans måste man sätta gränsen när man bara har 30 minuter på sig att prata.

Jag läser massor av juridiska artiklar om framförallt
Infosoc-direktivet, dess implementation i olika länder, och analyser
av direktivets mål och hur väl det har lyckats. Det kanske är elakt,
men jag tycker att ju bättre koll författaren har på tekniken, desto
skeptiskare är han eller hon till både infosocs mål och
utformning. Eller kanske — ju entusiastiskare författaren är inför
teknikens möjligheter, desto större skepticism inför omfattande
reglering.

Man kan nästan känna det i de inledande styckena; hur författaren
beskriver de förändringar som digitalisering och elektronisk
kommunikation medför har en direkt koppling till slutsatserna. Är det
en engagerad redogörelse för teknikutvecklingen eller en plikttrogen
avhandling av begreppen som måste klaras av innan man får dyka in i
de juridiska resonemangen?

Det känns som en skillnad i världsbilder. Ett synsätt är det att
digitalisering och internet inte egentligen förändrat något i sak,
bara justerat vissa parametrar som exemplarframställnings- och
distrubitionskostnader, och att de gamla upphovsrättsreglerna bara
behöver mindre justeringar. Det andra synsättet är att digital
information, när den frigörs från sin bärare (det exemplar, exv den
DVD-skiva den lagras på) eller säljs utan bärare (exv en nedladdning
från ITMS) framtvingar en ny syn på begreppen och balansen i
upphovsrätten.

Uppenbara saker, som att konsumtionen av spridningsrätten (det som gör
det möjligt att handla med begagnade böcker, trots ensamrätten för
spridning
) inte längre är relevant, men även en avtalsrättslig dimension som
inte fanns förut (när du köper en skiva i en affär träder du inte in i
något avtal1, men det gör du när du köper samma skiva på ITMS — ett
avtal som kan ersätta de dispositiva reglerna i upphovsrättslagen).

En sak tycker jag dock samtliga författare missar eller
underskattar. Många förstår att ett DRM-system (åtminstone ett
offline-dito) omöjligen kan göras 100% effektivt i en öppen
datormiljö.2 Däremot underskattar de den praktiska betydelsen av
detta. Man noterar att det i praktiken kommer vara omöjligt för den
enskilde användaren att kringgå skyddet, och att det på grund av
förbud inte kommer finnas någon marknad för verktyg som kringgår
skydd. Men är det något vi lärt oss av DeCSS och framåt är dels att
alla kopieringsskydd hittils är BOBE-svaga — dvs om man knäcker
skyddet i ett fall har man knäckt det för alla fall, eftersom kunskapen uttrycks i programkod, dels att de här
verktygen inte behöver en kommersiell marknad för att tas fram — de
släpps nästan jämt gratis, med källkod tillgänglig. Förbudet mot
spridning av sådana verktyg gör visserligen att spridningen i någon
mån försvåras
, men i praktiken kan vem som helst idag få tag på mycket
användarvänliga verktyg
för att kringgå CSS. Samma utveckling har vi
sett eller kommer att få se för andra väl spridda kopieringgskydd.

Hmm. Det är enklare att komma fram till de viktiga punkterna när man
skriver för bloggen än för ett juridiskt PM. Men ovanstående ska nog
gå att översätta till juridiska utan att poängen går förlorad.

1: Du träder visserligen in i ett momentant köpavtal, men det enda som
reglerar dina skyldigheter och rättigheter är konsumenttjänstlagen och
upphovsrättslagen.

2: Jag hävdar att DRM-system är teoretiskt omöjliga även för stängda
datormiljöer — modchips och softmods för TV-spel är exempel på detta.