Det digitala analoghålet

Jag var ute och joggade igår. Som bakgrundsmusik hade jag laddat min JOS-MP100 (old school!) med In FlamesCome Clarity”, inköpt på iTunes Music Store. Det funkade riktigt bra, men än så länge känns ”Soundtrack to your escape” vassare. Dead End, med Lisa Miskovsky på gästsång, är dock en riktig hit.

Om du hajade till av föregående stycke, och det inte var relaterat till min kassa musiksmak, är du förmodligen en äkta tekniknörd. Det jag gjort — spelat ITMS-inköpt musik på en icke-iPod — går ju inte, om man ska tro den vanliga rapporteringen kring Apple, iTunes och anklagelserna kring missbruk av monopolställning.

Min lösning är synnerligen lowtech – jag använde helt enkelt iTunes inbyggda CD-bränningsfunktion för att skapa en vanlig ljud-CD. Denna rippade jag sedan till MP3 med EAC. Som en bonus har jag musiken uppbackad tills nästa gång hårddisken kraschar. Detta steg – vilket vi kan kalla ett digitalt analoghål – avlägsnar den tekniska skyddsåtgärd som FairPlay-DRM-systemet utgör. Samtidigt försämrar det ljudkvalitén, eftersom ljuddatat måste[1] gå igenom ett ytterligare komprimeringssteg utöver den AAC-komprimering som filerna är kodade med vid köptillfället.
Men man bör notera att även om ITMS hade sålt musiken utan DRM hade jag inte automatiskt kunnat flytta musiken till min MP-100. Samma sak om jag hade kunnat använda hymn för att ta bort skyddet. Anledningen är att filerna som sagt är AAC-komprimerade. Det finns inga[2] digitala musikspelare förutom iPods som hanterar AAC-komprimering. Detta problem är dock mindre; det finns inte något som hindrar[3] spelartillverkarna att stödja AAC på samma sätt som nästan alla idag stödjer WMA, och man kan anta att om ITMS började sälja icke-DRMad AAC så skulle andra tillverkare än Apple börja stödja det.

En spännande fråga är dock om jag bröt mot 52 d § URL när jag brände ljud-CDn. Jag antar att det faktum att iTunes har, och alltid har haft, brännarfunktionen för ITMS-köpta låtar, är en indikation på att rättsinnehavarna gett sitt samtycke till kringgående av den aktuella skyddsåtgärden. Eller så kan man se det som att ett tekniskt skydd som det är möjligt att kringgå utan att man märker det omöjligtvis kan vara verkningsfullt, och att förfarandet därmed skulle falla utanför 52 b § 2 st.

[1] Såvida inte ens spelare klarar okomprimerad WAV, FLAC eller annat lossless-format, och har gott om lagringsutrymme.

[2] Såvitt jag vet — om du har en modell som stöds av Rockbox kan du eventuellt spela AAC på det viset.

[3] Förutom diverse mjukvarupatent, men såvitt jag vet är patentsituationen för AAC-dekodning inte mer snårig än för MP3 och WMA — jag kan ha fel här, dock.

4 reaktioner till “Det digitala analoghålet”

  1. Sonys musikspelare och SonyEricssons musiktelefoner stödjer AAC-formatet numera. Telefonerna har gjort det länge, psp:n sen i höstas och numera gör även alla deras Walkman-modeller det (via firmware-uppdateringar).

    De övergav ATRAC-formatet helt och hållet i maj. (Det har jag dock ingen referens för, jag bara antar att de övergav det när de tog in AAC i alla modeller.)

    CNet: Sony opts for open audio format
    Samt längre ner på Wikipedia-sidan som du själv länkade till om aac-formatet.

  2. ”inte var relaterat till min kassa musiksmak”

    Bortsett från att man kan ha åsikter om vilken av låtarna på Come Clarity som du föredrar förstår jag inte riktigt vad du pratar om, alltså.

  3. Kal: Jag står korrigerad. Det kanske förklarar varför det finns så pass stort praktiskt intresse för Hymn. Min ålderdomliga P910i klarar det dock inte.

    Fredrik: Jag tycker *egentligen* inte om In Flames. Och Lisa Miskovsky-duetten är väl den näringsfattigaste av alla på skivan — farligt nära Nightwish-territoriet, liksom. Men de är som smågodis, när det är det man är sugen på förslår inget annat.

  4. Förresten kan jag ju meddela att jag reagerade på första stycket. Och inte på grund av din musiksmak.

    Även om din avslutande förklaring bland kommentarerna är lysande.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.