Demokratiska aspekter på lagarnas utformning

I den här diskussionstråden framför dammskog tesen att enda anledningen till att språket i lagarna inte skrivs om är att de juridiskt utbildade ska kunna behålla makten. Jag kan inte riktigt hålla med. Med tanke på hur mycket tankemöda det lagts genom åren på att uttolka alla aspekter av uttryck som ”påtvingat kroppsligt ingrepp” eller ”oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt” så finns det en stabiliserande faktor i att behålla gammal lagtext – precis som ett väldebuggat program så har man stor empirisk vetskap om hur den funkar, även om den kanske inte är lättbegriplig vid en första anblick.

Men kritiken är ändå berättigad. Det är ett demokratiskt problem om medborgarna inte kan förstå reglerna för hur samhället fungerar. Som tidigare nämnts så lusläser jag för närvarande grundlagarna, framförallt regeringsformen, och det är anmärkningsvärt hur svårlästa våra mest grundläggande samhällsregler är.

För att ta ett exempel: Får man anordna ett demonstrationståg? RF 2:1 säger, utan några som helst förbehåll, att, ja, det får man. Men så enkelt är det inte; man måste läsa vidare till RF 2:12, där man ser att den här rättigheten kan begränsas genom lag (dvs riksdagen, inte regeringen, kan bestämma det). Får riksdagen begränsa den hur den vill — har vi en majoritetens diktatur vad gäller demonstrationer? Nej, det finns grundlagsskyddade gränser (i RF 2:12 st. 2 och 2:14) för hur långt den här begränsningen kan gå. Vi har alltså en begränsning för hur mycket en majoritet kan begränsa något som är en grundläggande frihet. Inget av detta anas i RF 2:1, man måste läsa hela kapitlet för att inse det.

Och det var ett enkelt exempel. Sidorna med RF i min lagbok är numera fullklottrade i marginalen med korsreferenser mellan paragrafer, även till andra lagar som Riksdagsordningen, tryckfrihetsförordningen, brottsbalken med flera. Kunskap som att när man läser RF 11:9 st. 2 så måste man ha sista delen av RF 2:16 i färskt minne, och att man i sin tur måste ha läst övergångsbestämmelse 2 till lagändringen SFS 1976:871 för att kunna tolka den rätt i alla situationer (och vi ska inte ens tala om vad EG-rätten, som har företräde över svensk rätt, ställer till för problem när vi ska tolka ovanstående).

Så, vad kan man göra? Jag vänder mig, återigen, mot programmeringsvärlden för inspiration. Det finns två principer för bra programmering som ibland konflikterar mot varandra, men som är värda att tänka på. Den första är att olika delar i ett komplext program ska vara så oberoende av varandra som möjligt – de ska helst kommunicera genom minimala välspecificerade gränssnitt, och utöver dessa vara som ”svarta lådor” gentemot varandra. En del ska helt enkelt varken behöva eller ens få tillgång till väldigt specifika egenskaper hos en annan del. Den andra är att funktionalitet för att göra en viss sak ska finnas på ett och endast ett ställe. Om programmet ska föra en journal/logg över allt det företar sig, ska instruktionerna som faktiskt skriva tecken till loggfilen finnas på ett och endast ett ställe. Det innebär, i det här exemplet, att loggningsfunktionerna måste vara en del av det välspecificerade gränssnittet för minst en komponent, vilket motverkar dess minimalitet (Aspect-oriented programming är ett nytt synsätt på programmering och abstraktioner som bland annat motverkar den här konflikten).

Lagtext i allmänhet bryter ofta mot den första av ovanstående principer. Framförallt är det vanligt med COME FROM-liknande konstruktioner, där en paragrafs innehåll kan påverkas av en helt annan paragraf, utan att det ens antyds i den första paragrafen. Även den andra principen bryts det friskt mot — jämför brottskatalogen i TF med brotten i BrB, och begrunda vad som kan hända när de två listorna skiljer sig.

Återigen kanske det finns något som juridiken, med sina tusenåriga anor, kan lära sig av ett område med typ femtio år på nacken.

Jag har anledning att återkomma till sådana här frågeställningar mer i framtiden, inte minst vad gäller områdena rättsautomatik och lagstiftningsteknik i en mer formell betydelse. Men imorgon blir det en genomgång över fria rättsinformationskällor på nätet — missa inte!