Tags: DRM
DRM med officiell bakdörr
För några veckor sedan skrev
jag om det nya “kopieringsskyddet” för CD-skivor, XCP2. Nu visar det sig
att Sony/BMG (som licensierat systemet) glatt talar om hur
man kringår skyddet till kunder som klagar. Det verkar onekligen
som det är ett autorun-baserat
skydd. Ernest
Miller diskuterar vad detta innebär från ett amerikanskt
DMCA-perspektiv. Själv står jag fast vid min tidigare åsikt; det här
kan aldrig vara ett “verkningsfullt kopieringsskydd” enligt den nya
upphovsrättslagen.
Jag har svårt att se poängen med att de envisas med trixa med skivorna och lägga till så kallade “kopieringsskydd”.
Med tanke på att:
1) Skyddet inte fungerar
2) Det kostar pengar att utveckla
3) Kunderna blir sura
Jag vägrar av ren pricip att köpa skivor som inte följer standarden för audio-CD.
Jag tror iofs att just den här typen av kopieringsskydd följer blue book-standarden (och att de underliggande sessionerna följer red resp yellow book), så tekniskt sett är det inte ett så ondskefullt skydd. Men det är en bra fråga varför bolagen lägger ner pengar på något som de vet inte fungerar. Ernest Miller skrev en intressant text om kopieringsskydd i det större perspektivet för ett tag sedan: http://www.corante.com/copyfight/archives/003559.html