Skydd för tekniska åtgärder

Det är synd att så mycket av debatten kring den nya ändringen i
upphovsrättslagen har kretsat om huruvida fildelning av
upphovsrättsskyddat material som ska förbjudas. Frågan om skydd för
tekniska åtgärder är egentligen mycket intressantare, och borde ha
diskuterats mer.

Med den nya lagen får Sverige sin egen DMCA
vad man menar med ”skydd för tekniska åtgärder” är att det blir
olagligt att kringå kopieringsskydd. USA har levt under DMCA i sju år
nu, och erfarenheterna kan inte
sägas vara goda
.

På sikt känns detta som ett mycket större
problem än rätten att ladda ner piratkopierat material. Jag kom att
tänka på det här problemet igen när jag lyssnade på Free
Culture
i helgen. Om du inte har tid att läsa hela boken (PDF),
läs åtminstone ”Architecture
and Law: Force”
i kapitel 10. Eller, för att inse kärnproblemet,
det här citatet från sidan 148:

Increasingly, the rules of copyright law, as interpreted by the
copyright owner, get built into the technology that delivers
copyrighted content. It is code, rather than law, that rules. And the
problem with code regulations is that, unlike law, code has no shame.

Grundproblemet är att kopieringsskydd inte känner till begrepp som
”citaträtt”, ”public domain”, ”enskilt bruk” och andra begränsningar i
den exlusiva upphovsrätten. De som producerar upphovsrättsskyddat
innehåll har sällan ett incitament att se till att kopieringsskyddet bara
skyddar mot otillåten kopiering. Detta kan leda till saker som ett
DRM-skydd för e-böcker inte tillåter kopiering av gamla böcker som
inte längre lyder under upphovsrätt. Den balans mellan enskildas
intressen och allmänhetens intressen som upphovsrättslagstiftningen
ska slå vakt om sätts ur spel.

De flesta vet att fungerande digitala kopieringskydd är en omöjlighet, att
ansträngningarna för att designa allt perfektare DRM-system är ett
massivt slöseri med pengar, och att de hederliga kunderna är de som
hamnar i kläm. Om dessa sen inte ens får möjlighet att rätta till de
problem som innehållsleverantörerna skapat (med program som exempelvis
Advanced
eBook Processor software
, DeCSS eller JHymn) så förvärras problemen. Men
bara för de hederliga människorna som betalar pengar för sina
mediaprodukter. De andra laddar ner versioner av musik, filmer och
datorprogram där kopieringsskydden redan är borttagna. Inte ens
Gamecubespel, som vanligtvis lagras på skivor som varken kan läsas
eller skrivas med någon vanlig DVD-brännare, är skyddade från
piratkopiering
.

Om man vill vara negativ kan man säga att det inte spelar någon större
roll att de här frågorna inte debatterats. Till skillnad från de nya
bestämmelserna om förbud mot nedladdning har Sverige inte hade så
mycket val. Bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder måste
införas i svensk lagstiftning enligt artikel 6 i direktiv
2001/29/EG
(mer känt som INFOSOC eller EUCD), och rätta tidpunkten
för att göra något åt det var för flera år sedan.

Men idag har Thomas Bodström, tillsammans med Hillevi Larsson och
Tasso Stafilidis, gått ut och sagt åt skivbranshen att inte
använda kopieringsskydd
:

Självklart ska det vara möjligt att göra en kopia av sin egen
nyinköpta cd-skiva till en mp3-spelare eller att göra en extra kopia
av skivan för att ha i bilen. Branschen måste se till att möjligheten
att kopiera för privat bruk inte hindras genom tekniska åtgärder. Vi
kommer att följa utvecklingen av kopieringsspärrar och andra tekniska
åtgärder noga och tvekar inte att återkomma med lagstiftningsåtgärder
om det skulle visa sig att möjligheten att kopiera för privat bruk
skulle hindras.

Jag får en viss ”too little, too late”-känsla.

Ett ljus i tunneln är dock den
här domen
från en fransk domstol, där en fransk konsument
framgångsrikt stämde ett filmbolag för att hans DVD-film inte gick att
kopiera till VHS, vilket han enligt fransk lag hade rätt att göra. Man
gick här på den konsumentskyddande linjen. Det verkar som om inte
heller Frankrike har implementerat 2001/29/EG än, och det är inte
otänkbart att resultatet blivit ett annat om de hade gjort så. Men med
uppmärksammade fall som det här kanske upphovsrättsdebatten kan
flyttas från de ganska ointressanta frågorna om tonåringar som laddar
hem musik till mer grundläggande frågor om hur våra friheter begränsas.