En arkitektur för webutveckling med semantic web-koncept

juni 30th, 2009

Idag checkade jag in en ganska stor ändring i kodbasen för lagen.nu. Det är lite vanskligt att göra stora ändringar nu såhär en vecka innan lagkommenteringsprojektet drar igång på allvar, men just den här ändringen bör kunna göra det enklare att pussla ihop ny funktionalitet jämfört med hur det ser ut idag.

Vad ändringen handlar om är att använda RDF på en djupare nivå än vad som gjorts hittils, och med verktyg som är bättre lämpade. Det jag har nu börjar kännas nära en arkitektur för att bygga webbtillämpningar på semantic web-koncept istället för den traditionella kombon RDBMS + SQL + dynamiskt språk (eller den något mindre traditionella dynamiskt språk + MVC-ramverk + O/R-mappning).

För att man ska förstå poängen börjar jag med att beskriva hur det har sett ut tidigare.

Innehållet på lagen.nu skapas i huvudsak i fyra steg: Download, Parse, Relate och Generate. De två första stegen handlar om att hämta innehåll (lagtexter och rättsfall) från andra ställen, respektive att semantiskt strukturera upp detta (från de text- och wordfiler som laddats ner). Dessa berörs inte alls av ändringen.

Relate-steget är ganska enkelt: Det går igenom de strukturerade XHTML2/RDFa-filer som skapats och plockar ut alla RDF-triples. Dvs från filer som innehåller både data (lagtext, domslutstext) och metadata (SFS-nummer, titlar, lagrumshänvisningar…) så plockas metadatat fram. Detta lagras sedan separat på lämpligt sätt.

Generate-steget tar sedan en strukturerad XHTML2-fil, exempelvis en lagtext och transformerar den till XHTML 1.0, färdigt att visas i en webbläsare. Denna transformering lägger till en massa information, exempelvis sidhuvud och sidfot, innehållsförteckning, och listor av relevanta rättsfall under varje paragraf.

För att göra det sista måste transformeringssteget på något vis ha tillgång till en lista över de relevanta rättsfallen. Tidigare har detta skett genom att Relate-steget konstruerat en (1) gigantisk RDF/XML-fil med information om samtliga 10 000+ rättsfall som finns i systemet, och XSLT-transformationen sedan laddat in denna med ett document()-anrop. Det funkar, men är både långsamt och oflexibelt.

Att skapa kopplingar mellan dokument genom systemets samlade metadata skulle kunna användas på rätt många olika sätt, men idag görs det bara på två sätt — dels för listorna på relevanta rättsfall under lagtextparagraferna, dels för att se till att bara de rättsfall som faktiskt finns i systemet är länkade i den lista över föregående rättsfall som finns bredvid varje rättsfall. Det beror dels på att det är bökigt att implementera nya kopplingar, dels på att det just nu inte finns så mycket mer information i systemet än just lagtext och (svenska) rättsfall.

Men med lagkommenteringsprojektet börjar det senare ändras. Kommentaren för varje enskild paragraf lagras som ett RDF-påstående, på formen:

<http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1998:204#P13> dct:description
"Huvudregeln för känsliga uppgifter är ..."

Och även andra informationskällor ska in. Jag har fyra moduler i varierande stadier av halvfärdighet (för propositioner och utredningsbetänkanden, Allmäna reklamationsnämnens praxis, JO-beslut och EG-domstolens domslut) och en på planeringensstadiet (EG-lagstiftning).

Med flera informationskällor växer möjligheten för användbara kopplingar exponentiellt. Under varje paragraf skulle man kunna lista namnen på den proposition som föranlett lagändringar i denna, eller namn på EG-direktiv som föranlett propositionerna. För varje sökord som rättsfall använder kan man skapa en sida som listar andra rättsfall med samma sökord. Och sen plocka in information från rikstermbanken, svenska Wikipedia och förstås vår egen wiki.

Om man kan skapa en koppling mellan EG-direktiv och svensk lag (på paragraf/artikelnivå) skulle man tillochmed skapa en koppling mellan svenska lagparagrafer och förhandsavgöranden från EG-domstolen för andra länder. Om ni bara kunde se in i huvudet på mig skulle ni förstå hur vackert allt kommer att bli.

Men systemet med att spara ner allt i gigantiska XML-blobbar och gräva igenom dessa med XSLT-funktionen document() skalar inte.

Så, vad dagens ändring gör är att byta ut metadatalagringen - från stora statiska filer till en RDF-databas. Jag vet att det strider mot mina tidigare principer, men med strax över en miljon poster (triples) har jag insett att det faktiskt behövs.

Enligt den nya ordningen så stoppar Relate-steget in all metadata i Sesame-databasen istället för att stoppa in det i en gigantisk fil. I Generate-steget körs sedan ett antal SPARQL-frågor mot denna databas, och sparar ner steget i en temporär XML-fil, som bara innehåller den information som är relevant för just det dokument som ska skapas. Den läses sen in med document() precis som tidigare. Skillnaden är att denna temporärfil är liten och därmed snabbprocessad, samt att utvecklingen för att stoppa ner nya datamängder i den är liten - dels en SPARQL-fråga, dels lite klisterkod för att mappa svaret till en XML-ig trädstruktur. Vad det gäller det senare hoppas jag kunna använda SPARQLTree för att kunna generalisera det helt.

Vad det gäller det förra så är det dock inte hel-enkelt att skriva bra SPARQL-frågor. Den enda hjälpen som är något att ha är själva specen, och den innehåller liksom inte så mycket tips av “for dummies”-karaktär. Det leder till att mina frågor är ganska yxiga än så länge. Förhoppningsvis inser jag hur de kan förenklas allt eftersom jag lär mig krypa på det här området.

Som ett exempel på svårigheterna kan nämnas hur man ska formulera en fråga som hämtar information alla rättsfall som hänvisar till en viss lag. Informationen om ett visst rättsfall lagras enligt följande mall (N3-notation):

@prefix dct: <http://purl.org/dc/terms/> .
@prefix rinfo: <http://rinfo.lagrummet.se/taxo/2007/09/rinfo/pub#> .

<http://rinfo.lagrummet.se/publ/rattsfall/rh/2003:65> a rinfo:Rattsfallsreferat ;
     dct:creator <http://lagen.nu/org/2008/hovratten-for-nedre-norrland> ;
     dct:description "En kvinna med en insulinberoende diabetes, åtalad för misshandel[...]"@sv ;
     dct:identifier "RH 2003:65"@sv ;
     dct:relation ""@sv ;
     dct:subject "Uppsåt"@sv ;
     rinfo:avgorandedatum "2003-11-21"@sv ;
     rinfo:lagrum <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1P2S2> 
     rinfo:malnummer "B24-03"@sv .

Det intressanta här är rinfo:lagrum-triplen (i fetstil). Det är fråga om ett rättsfall som hänvisar till brottsbalken, närmare bestämt 1 kap. 2 § 2 st. Brottsbalken har i det här systemet URI:n <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700>.

En inititial SPARQL-fråga för att hämta information om alla rättsfall som hänvisar till brottsbalken kan se ut såhär:

PREFIX dct:<http://purl.org/dc/terms/>
PREFIX rinfo:<http://rinfo.lagrummet.se/taxo/2007/09/rinfo/pub#>

SELECT ?uri ?id ?desc
WHERE {
    ?uri rinfo:lagrum <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> .
    ?uri dct:identifier ?id .
    ?uri dct:description ?desc
}

(Not: om du inte redan kan grundläggande SPARQL rekommenderar jag att exempelvis läsa wikipediasidans introduktion).

Problemet är att den frågan enbart kommer att hitta rättsfall som hänvisar till brottsbalken i sin helhet, inte rättsfall som hänvisar till någon enskild paragraf. Detta eftersom URI:er i RDF är ogenomskinliga — det finns inget inherent samband mellan <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> och <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1P2S2> (som är URI:n för 1 kap. 2 § 2 st. Brottsbalken).

Det vi vill göra är att ställa en fråga som matchar alla rättsfall som hänvisar till en viss lag eller något som är en del av samma lag (enskilda kapitel, paragrafer eller stycken). Ett enkelt, fult, långsamt och fel sätt är att göra det med ett filter:

PREFIX dct:<http://purl.org/dc/terms/>
PREFIX rinfo:<http://rinfo.lagrummet.se/taxo/2007/09/rinfo/pub#>

SELECT ?uri ?id ?desc ?lagrum
WHERE {
    ?uri dct:identifier ?id .
    ?uri dct:description ?desc .
    ?uri rinfo:lagrum ?lagrum .
    FILTER regex(str(?lagrum), "http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700")
}

Ganska enkelt, men i praktiken väldigt långsamt, gissningsvis för att SPARQL-motorn är tvungen att konvertera varenda URI (en datatyp) till en sträng (en helt annan datatyp), för att sen se om den möjligtvis börjar på ett visst sätt. Det är också fel, eftersom frågan gör ett antagande om att <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1P2S2> är en resurs som är en del av resursen <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700>, utan någon täckning för det antagandet.

Det korrekta sättet är att modellera just detta “är-del-av”-förhållande. I RDF-databasen finns en mängd triples av följande typ:

<http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1P2S2> a rinfo:Stycke;
     dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1P2>.

<http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1P2> a rinfo:Paragraf;
     dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1>.

<http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700#K1> a rinfo:Kapitel;
     dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700>.

Med det kan vi formulera en fråga som ger oss information om alla rättsfall för en viss lagtext. Vi vill ha alla rättsfall som antingen har en rinfo:lagrum-relation med lagtextens URI eller en rinfo:lagrum-relation med en URI som har en dct:isPartOf-relation med lagtextens URI eller en rinfo:lagrum-relation med en URI som har en dct:isPartOf-relation med en URI som har en dct:isPartOf-relation med lagtextens URI eller…

Ok, det blir inte så vackert det här heller, men det blir rätt och snabbt. Den SPARQL-fråga jag har just nu blir såhär: 
PREFIX dct:<http://purl.org/dc/terms/>
PREFIX rinfo:<http://rinfo.lagrummet.se/taxo/2007/09/rinfo/pub#>

SELECT ?uri ?id ?desc ?lagrum
WHERE {
   { ?uri rinfo:lagrum <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> .
     ?uri dct:identifier ?id .
     ?uri dct:description ?desc }  
   UNION { ?uri rinfo:lagrum ?lagrum .
           ?lagrum dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> .
           ?uri dct:identifier ?id .
           ?uri dct:description ?desc } 
   UNION { ?uri rinfo:lagrum ?lagrum .
           ?lagrum dct:isPartOf ?b .
           ?b dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> .
           ?uri dct:identifier ?id .
           ?uri dct:description ?desc } 
   UNION { ?uri rinfo:lagrum ?lagrum .
           ?lagrum dct:isPartOf ?b .
           ?b dct:isPartOf ?c .
           ?c dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> .
           ?uri dct:identifier ?id .
           ?uri dct:description ?desc } 
   UNION { ?uri rinfo:lagrum ?lagrum .
           ?lagrum dct:isPartOf ?b .
           ?b dct:isPartOf ?c .
           ?c dct:isPartOf ?d .
           ?d dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> .
           ?uri dct:identifier ?id .
           ?uri dct:description ?desc } 
   UNION { ?uri rinfo:lagrum ?lagrum .
           ?lagrum dct:isPartOf ?b .
           ?b dct:isPartOf ?c .
           ?c dct:isPartOf ?d .
           ?d dct:isPartOf ?e .
           ?e dct:isPartOf <http://rinfo.lagrummet.se/publ/sfs/1962:700> .
           ?uri dct:identifier ?id .
           ?uri dct:description ?desc } 
}

Förslag på hur man kan förenkla det hela mottages tacksamt…

Det framgår kanske att det här inte är en arkitektur för alla problem. Men om man har data som kan modelleras med RDF (och när man jobbat med RDF ett tag så tycker man att i stort sett allt gör det) så tror jag att åtminstone kombinationen triplestore + SPARQL kan vara ett intressant alternativ till RDBMS + SQL.

Tags: , , , , ,
Posted in programming | 1 Comment »

Lagen, nu med kommentatorsspår

juni 14th, 2009

Det har redan omnämnts på lagen.nu, i mitt twitterflöde och på Moonhouse, men självklart ska jag även här meddela sommarens stora begivenhet i rättsinformationsvärlden: Nu förklarar vi lagen, med wikiteknik! Jag och ca tio-femton andra jurister kommer ägna oss åt att kommentera och förklara Sveriges viktigaste lagar - systematik, begrepp, tolkningar och allt annat som är svårt att se när man bara läser lagtexten. Det hela blir förstås fritt innehåll under CC-BY-SA-2.5-se.

Är du jurist(student) och tycker det här verkar vara ett lovvärt initiativ att ägna sig åt under regnperioden, skicka iväg en intresseanmälan senast på fredag! Kolla in hur vi tänker oss gå tillväga på deltagarportalen, följ aktiviteten på mailinglistan och gå med i fanklubben på facebook! Inledande workshop i Stockholm i början av juli, sedan distribuerat arbete under sommaren och hösten. Viss ersättning utgår.

Det hela sker med stöd av IIS, som genom Internetfonden finansierar det hela. Stort tack till dem! Registrera en .se-domän, så de kan fortsätta med sådant här stöd.

Tags: , ,
Posted in misc | No Comments »

Why I am not a piratpartist

juni 6th, 2009

(eller: En informationsekologiskt hållbar utveckling)

Inför EU-valet har den politiska debatten i mitt hörn av verkligheten kunnat kokas ner till en fråga: Ska man rösta på piratpartiet eller inte? Många personer har kommit ut som piratpartister på sistone, några av de för mig mest inflytelserika är Oscar, Jocke och Hax. Men som Rasmus och Isobel skriver är det skillnad på att rösta på piratpartiet och att vara piratpartist. Jag tänkte redogöra för varför jag inte är det senare.

Lite har det att göra med att jag, som deeped, vill vara oberoende. Men också för att jag har ett problem med vad jag uppfattar som en grundläggande piratpartistisk värdering. Vi kommer till den, men för att vara heltäckande går jag igenom huvudlinjerna i partiprogrammet.

Skyddat privatliv: Här finns det inte mycket att anmärka på det som står i partiprogrammet. Jag sympatiserar helt med det kraftiga motståndet mot all statlig massövervakning. Vem vill leva i ett storebrorssamhälle?

Dock är PP ganska tyst vad gäller lillebrorssamhället — var ska gränsen dras för hur enskilda ska få samla in, samköra och analysera personuppgifter? Hur vill man avväga yttrandefriheten mot den personliga integriteten? Ska man i detta göra någon skillnad på fysiska och juridiska personer? På små eller stora företag? På syftet att granska makthavare eller bevaka sina egna intressen? Ska PUL/dataskyddsdirektivet göras strängare eller mildare? Hur ska offentlighetsprincipen utvecklas? Vill PP förbjuda APB:s insamling av IP-nummer, Ratsits anonyma personupplysningar, Lagen.nu:s behandlande av brottsuppgifter eller Pether Sörlings Citizen Intelligence Agency?

Fri kunskap: Den här delen av partiprogrammet är tunn. “Vi vill ersätta patent med något som bättre främjar innovation”, tillsammans med argument mot specifikt mjukvaru- och medicinpatent. Dock hittar jag ingenstans någon idé om vad detta “något” som patenten ska ersättas med skulle vara (förutom en ide om att läkemedelsforskningen ska bli helt statligt styrd). I praktiken argumenterar partiet för patentsystemets avskaffande utan att detta ersätts, därför känns garderingen om en ersättning av “något” innehållslös. Själv är jag övertygad mjukvarupatentmotståndare, och ganska skeptisk till patentsystemets innovationsfrämjande effekt i stort, men de närmast halmgubbiga argumenten som används i partiprogrammet övertygar mig inte.

Delad kultur: Här sympatiserar jag exempelvis med tanken om fri sampling. Att använda ett gammalt verk för att skapa ett nytt bör vara fritt för privat och kommersiellt bruk (åtminstone så länge det nya verket inte utgör ett substitut för det gamla). Kortare skyddstider är jag också helt för. Jag tycker dock att fem år är att gå för långt, eftersom jag tror att många verkstyper har en typisk kommersiell livslängd över fem år. Ta exempelvis en typisk TV-tablå: Över hälften av alla serier och filmer som visas är gjorda innan 2004. Det faktum att de köps in, visas och drar tittare/annonsörer är prima facie bevis på att de har en längre kommersiell livslängd. Jag tror på en ensamrätt som är ca 15-20 år från första publicering, dvs samma härad som patent har idag.

Men i det som för många är kärnfrågan, upphovsrätt i icke-kommersiella sammanhang, är piratpartiets ställning att den ska falla helt utanför upphovsrättsregleringen. Gränsdragningen kommersiell/icke-kommersiell är inte trivial att dra, men motsvarande gränsdragning finns för de övriga s.k. industriella immaterialrätterna (patent, varumärken, mönsterskydd etc) så det är inte oöverstigligt. Men genom att säga att icke-kommersiell kopiering och tillgängliggörande ska vara oreglerat så säger man att upphovsmannens åsikt inte räknas. Jag uppfattar detta som en grundvärdering i pp, se exv Christian Engströms uttalande i DN:s chatt om att fildelning är något fullständigt fantastiskt.

Och det är här det skär sig. Min åsikt är att fildelning är något fullständigt fantastiskt när det sker med upphovsmännens (ev tysta) samtycke — och endast då. Det är fantastiskt att fildela Unni Drougge och Advance Patrol’s “El Futuro”, men det är inte fantastiskt att fildela Carina Rydberg och Advance Patrol’s “Aposteln”.

Varför är det inte OK att fildela “Aposteln”, de har ju själva tagit avstånd från TPB-åtalet och vill ju fildelas? Jo, för att de frivilligt har skrivit på ett avtal som överlåter rättigheter till en annan juridisk person. Därmed har de i praktiken avsagt sig möjligheten att samtycka till fildelning av det verket. Jag har skrivit lite om varför man bör respektera upphovsmännens avtalsfrihet tidigare, och även 138 är inne på ett liknande spår. Av detta följer att det är fullständigt irrelevant hur onda och/eller korkade skivbolag och andra intermediärer är.

Den upphovsman som vill att dennes verk ska spridas har idag alla möjligheter att säga det. Men man kan inte äta kakan (skriva på långtgående nyttjanderättsöverlåtelser) och ha den kvar (bli bestört när ens verk dyker upp som slagträ i en process). Max Peezay valde att behålla kontrollen, Advance Patrol gjorde det inte (men har nu insett vikten av att göra det).

Min åsikt grundar sig på ett långvarigt användande (och visst skrivande) av fri mjukvara, där man tar ytterst seriöst på licensieringen av det man skapar. Framförallt är det otänkbart att använda någon annans verk på ett sätt som denne inte godkänt. Mängden arbete som lagts ner på att skriva kod under “rätt” licens, eftersom den som fanns hade “fel” licens, är gigantisk. Att bygga något ovanpå befintliga verk i strid mot dess upphovsmäns önskningar är praktiskt och moraliskt förkastligt. Även om jag kan ladda ner och använda Windows och Photoshop gratis så vill Steve och Shantanu inte att jag ska göra det. Jag respekterar deras vilja och betalar — eller hellre: använder Linux och GIMP istället.

I längden är det nämligen bättre för både mig och hela ekosystemet att använda information och verktyg på de villkor som upphovsmännen satt upp. Om man bygger på öppna plattformar kan resultatet bli fantastiskt, om man bygger på stängda plattformar… not so much. Internet byggdes inte på piratkopiering, utan på öppna standarder, öppen källkod och öppet innehåll. Från detta härleder jag min upphovsrättsliga grundvärdering:

Att använda ett verk i strid mot dess upphovsmans vilja är inte informationsekologiskt hållbart.

Oavsett om du är privatperson eller ett företag. Och man kan inte tvinga fram en vilja hos upphovsmännen.

(Med detta inte sagt att upphovsmannens vilja ska räknas vad gäller alla handlingar som överhuvudtaget anknyter till dennes verk, att omfattande integritetsintrång är ett godtagbart sätt att bevaka samma vilja, eller att man bör stoppa infrastruktur/verktyg som kan användas både med och mot upphovsmäns vilja).

Om ni läst Hax invändningar mot PPs nuvarande partiprogram så ser ni stora likheter mellan hans och mina tveksamheter. Han väljer att gå med och påverka inifrån, jag väljer att stå utanför och klaga — en approach som säkerligen inte är lika produktiv.

Men man måste fokusera på vad man tycker är roligt, och jag varken gillar eller är bra på att övertyga andra om mina åsikter. Jag tycker det är roligare att skapa innehåll och tjänster.

Tags: , , ,
Posted in misc | 12 Comments »

Seminarietips: FRA-lagen och europakonventionen

juni 4th, 2009

Det har varit lite tyst här ett tag. Jag har spännande nyheter samt ett mastodontinlägg på gång, men ni får ge er till tåls ett litet tag till. Jag vill dock gärna pusha för ett arrangemang som jag är med och ordnar. Sedan någon månad tillbaka sitter jag i styrelsen för ADBJ, som bland annat delar ut stipendier för bästa examensuppsats inom IT-rättsområdet.

Årets vinnare, Anders Lagerwall (läs hans uppsats “Privacy and Secret Surveillance from a European Convention Perspective”) kommer att tala med utgångspunkt från den på ett seminarium som vi anordnar onsdag den 17 juni. Dessutom kommer Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa, som ju begärt att Europadomstolen ska pröva om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, att tala.

Gratis för medlemmar, 250 kr för er andra (tips: studenter blir medlemmar för 100 kr, och andra för 350).

Tags: , ,
Posted in misc | No Comments »

The Pirate Bay-domen: Analys av tingsrättens domskäl

april 17th, 2009

Jag blev tillfrågad om jag ville skriva en krönika/analys av TPB-domen för dagensskiva.com, och det ville jag såklart. Här är den.

Jag är lite förvånad (och besviken) över det hårda domslutet. I analysen fokuserar jag främst på medverkansbegreppet, men det finns många andra punkter man skulle kunna ta upp, exv:

  • Beviskraven för huvudbrottet
  • Det kollektiva ansvaret för de fyra tilltalade
  • Skadeståndsberäkningen
  • Målsägandens rättegångskostnader (sammanlagt 3,4 miljoner kr)
  • Varför inte villkoren för ansvarsfrihet enligt ehandelslagen ansetts uppfyllda (och varför inte ett förhandsavgörande begärts).

I väntan på HovR och HDs kommer detta säkerligen bli en av de mest analyserade tingsrättsdomarna i modern tid. Jag var förbi tingsrätten på förmiddagen och hämtade ett eget fysiskt exemplar (enligt uppgift ett av 250). Undrar om det får samlarvärde?

Tags: , , ,
Posted in misc | 6 Comments »

Diverse skriverier

april 1st, 2009

Lite tyst här på sistone — jag jobbar mer eller mindre frenetiskt på andra saker just nu, bland annat på den allra sista kursen jag ska gå på juristprogrammet. Känns lite märkligt.

Men jag har skrivit saker på annat håll. Först upp, två krönikor i TechWorld, en om problemen med teknikneutral lagstiftning (där jag i stort utgår från vad Rasmus Fleisher sa för två år sedan), och en annan om lagstiftaren som systemarkitekt (som i princip bygger på ett tema Nicklas Lundblad presenterade för tre år sedan). Medelmåttor lånar, genier stjäl. Detta är mina sista krönikor för Techworld, vilket är synd, för jag gillade verkligen att ha deadlines, läsarkrets och inkomst. Om du vill att jag ska skriva åt just dig och kan erbjuda dessa tre faktorer, hör av dig.

Jag har tidigare nämnt att jag höll på med en text om lagen.nu till Lov & Data - nu är tidningen ute, och här kan du läsa artikeln. Om du inte redan prenumererar på Lov & Data rekommenderas ett medlemsskap i ADBJ, då en prenumeration ingår, samt tillträde till en massa intressanta seminarier i Stockholmsområdet.

För lite längre sedan skrev jag och Christine Kirchberger ett paper till en workshop vid Jurix 2008. Det kanske kommer publiceras officiellt i någon form någon gång, men tills dess finns vårt paper “Inbound links - picking the low hanging fruit from the semantic web” tillgängligt här. Bör vara intressant för både teoretiskt lagda jurister och semantic web-intressenter.

Avslutningsvis har jag även blivit skriven om: Juridicums nyhetsbrev gjorde en liten intervju angående lagen.nu. Superkul!

Tags: , , , , ,
Posted in misc | No Comments »

Tre antipatterns i webinteraktionsdesign

mars 22nd, 2009

Ett antipattern är ett sätt att göra något på, som vid första anblicken verkar vara en vettig approach, men som egentligen gör saker värre. Inom webbutvecklingsvärlden finns det en rik flora av dessa. Här är några exempel:

Pagers som visar ett löjligt litet antal saker åt gången
En pager är alltså den gränssnittskonstruktion som visar ett visst antal saker åt gången - exempelvis sökträffar eller bloggkommentarer. Eftersom det är mycket bökigare att konstruera ett pagingsystem än att helt enkelt visa alla saker på en gång vill folk förstås använda det, och sätter därför gränsen för antal saker som ska visas alldeles för lågt. Bredband är billigt, och moderna webbläsare klarar numera sidor över 15 kb. Minst 100 saker åt gången, tack.
För korta sessionstimeouts
Alla moderna webbprogrammeringsramverk har någon typ av sessionshanteringssystem, så att programeraren ska kunna spara ner en massa information om vad en viss användare gör i steg 1, så att man kan läsa upp det igen i steg 2. Att spara denna information tar förstås lite minne i webbserverprocessen, och har man många användare vill man förstås se till att rensa bort sådant som aldrig kommer användas, eftersom användaren lämnat webbplatsen och inte kommer göra något steg 2-request. Så alla webbprogrammeringsramverk har en sessionstimeout - om inte användaren begär en ny sida på x minuter rensas den data som associerats med användaren. Och eftersom minne var dyrt under förra årtusendet är denna timeout vanligtvis löjligt lågt satt. Vilket får till effekt att den som skickar in ett långt och genomarbetat webbforuminlägg upptäcker att sessionen timat ut, och att de senaste 21 minuternas arbete gått upp i rök. Minne är billigt, men användares tid är det inte. Sätt upp sessionstimeouten till minst 24 timmar, tack.
Reset-knappar på formulär
HTML-standardens avsnitt om hur man gör formulär innehåller ett antal olika typer av formulärelement - textfält, radioknappar, selectmenyer, submit-knappar samt, av någon outgrundlig anledning, en knapp som tar bort allt man mödosamt skrivit in i formuläret, och återställer det till sitt ursprungstillstånd. Risken för att råka klicka på denna knapp är visserligen inte stor, men det lär ändå inträffa mångdubbelt fler gånger än att någon faktiskt har nytta av det. Det första exemplet i standarden använder denna vansinniga funktion, vilket får till effekt att folk som inte tänker efter tror att det är en bra idé att ge användaren tillgång till något som bara kan användas till att skjuta sig i foten. Sluta med det, tack.

Tags: ,
Posted in programming | 2 Comments »

Tempocyklister, twitter och post-DNS-cybersquatting

februari 21st, 2009

En av de första personerna jag började följa på Twitter var Lance Armstrong, efter ett tips från Jojje Karlsson. Lance är förstås en av de bästa linjeloppscyklisterna genom tiderna, men som triatletwannabe klappar mitt hjärta lite extra för tempocyklister. Linjeloppets gruppdynamiska rävspel framstår som fånigt jämfört med tempoloppets plattan-i-mattan-attityd. Och rent estetiskt är ju tempocyklar överlägsna linjecyklar.

Nu tipsar Lance om att Levi Leipheimer, en av världens bästa tempocyklister, har börjat använda Twitter. Här är hans första tweet – eller? Det verkar som @Levi_Leipheimer funnits ett bra tag, men vem tweetade under december och januari? Det är ett misstänkt tidsglapp, och en helt annan språklig stil i de tidigare tweetningarna. Kan det vara så att “den riktiga” Levi har övertagit kontot från någon annan?

Namnkrockar och namninmutningar är ju inget nytt. En av de första grejerna jag läste i den på den tiden stormcoola tidningen Wired var en historia om hur en reporter registrerade domännamnet mcdonalds.com. Cybersquatting har sedermera blivit en vanligt förekommande företeelse, vilket gett massor av uppdrag till varumärkesjurister och bland annat lett till utvecklingen av ett alternativt tvistlösningsförfarande, så bråk om domännamn ska kunna avgöras inom ett självreglerat system, snarare än att de ska behöva gå till vanlig domstol.

Men systemet för domännamn - DNS - är ju bara en katalogtjänst i mängden. Varje annan tjänst som använder en teckensträng som identifikator för en fysisk/juridisk person kommer, i takt med att den blir tillräckligt populär, ställas inför samma frågeställning som DNS-register redan fått tackla, nämligen “vem har rätt till ett namn”? I den analoga världen har det för det mesta inte varit ett stort problem att folk, organisationer eller företag haft samma namn. Bara de är små och lokala nog finns ingen förväxlingsrisk och därmed inte heller någon anledning att bråka över vem som har störst rätt.

Men på nätet har varje katalogtjänst ett upptagningsområde som täcker hela världen, och alla tänkbara branscher. Vilket gör att namnkrockar blir mycket mycket vanligare. DNS, som är en old school-tjänst som inte direkt ägs av enskilda företag, har löst problemet genom delegation. Varje toppdomän får ha sin egen policy för domännamnstvister, och de flesta har utgått från WIPOs principer för tvistlösningsförfarande (aka ADR, Alternative Dispute Resolution).

Men vem bryr sig om domännamn längre? Är du ett rockband bryr du dig förmodligen mer om din myspace-address, och vill du marknadsföra ditt personliga varumärke är det ditt twitternamn som är viktigast — fråga @lance (eller för ett mer old school-exempel, fråga Bruce Perens). Och på varje nytt socialt nätverk måste jag börja med att försöka hitta det kortaste användarnamnet som unikt identifierar mig - staffan, stma, staffanm, staffanmalmgren eller i värsta fall grungeKid.

Varje tjänst som innehåller en katalogfunktion (synliga, unika användarnamn) kommer, när den blir tillräckligt stor, behöva hantera samma namnkrocksproblem som DNS. Det är inbyggt i definitionen av “unik” — och notera att facebook med flera tjänster sidsteppar problemet genom att skilja på det publika namnet (”Staffan Malmgren”) och den unika identifikatorn (”staffan@tomtebo.org”). Jag vet inte om Levi Leipheimer fått “sitt” twitterkonto genom informella kontakter, en väldefinerad tvistlösningsprocedur eller om det kanske varit samma Levi hela tiden, men det är klart att om just den katalogtjänst som du använder inte har en tydlig och transparent tvistlösningsprocedur så riskerar du att hamna i kläm.

Kanske intressant för de som är intresserade av varumärken, domännamn eller identitet?

Tags: , , , ,
Posted in law | 2 Comments »

Om Piratebay-rättegången 2, nu med katter och Bamse

februari 21st, 2009

När jag börjar skriva ett blogginlägg har jag oftast en utgångspunkt och nån sorts tanke om var jag vill hamna med den. Det är inte alltid jag hamnar där jag tänkt, men själva processen att “tänka högt” brukar vara utvecklande eller åtminstone underhållande. För mig alltså.

Idag har jag två utgångspunkter, eller kanske tre, men ingen idé om vad som knyter dem samman. Vi får se vart vi hamnar.

1: Uppdelningen av mänskligheten i hund- och kattmänniskor är ganska uttjatad, men ändå lätt att återkomma till. Själv är jag en utpräglad kattmänniska och har rätt svårt för hundar överhuvudtaget. Därför vill jag protestera å det bestämdaste mot Oscar Swartz befängda påstående att människan genom sin förmåga att socialisera skulle stå närmare hundar än än katter (även här). Jag noterar för övrigt att det på bloggar.se finns 78 pingade inlägg om hundar, medans det finns 950 om katter, men är osäker på om det förstärker eller försvagar Oscars tes.

Denna görs i kontexten av Pirate Bay-rättegången, och menar att fildelning är att dela upplevelser, vilket är en form av socialisering, och att ett försök att stoppa detta är människofientligt eftersom allt vi tydligen vill göra är att socialisera med varann.

En av de saker jag tycker sämst om med hundar är deras flockbeteende. Den människa som är med i flocken älskas reservationslöst av denna enda anledningen, och den som inte är med i flocken attackeras (eller möts åtminstone av ett dovt morrande) av precis samma anledning. De som är med i flocken skyddas mot de som inte är med. Och - värst av allt - flocken leds av en ledare som inte kan ifrågasättas, och bara bytas ut genom revolution.

Katter däremot har en stark personlig integritet, och låter sig inte styras. Det betyder inte att de är asociala, bara att socialisering sker på deras egna villkor. Katter är decentraliserade individualister, hundar är hierarkiska kollektivister.

Nu - i kontext av rättegången - vilket djur vill du helst vara?

(Oscar har rätt i mycket annat, som att exemplar inte finns i den digitala världen - vilket är ett ämne som förtjänar sin egen bloggpost senare, men jag har börjat utveckla tanken i en kommentar här)

2: Ett annat uttjatat ämne är Bamses politiska hemvist och påverkan på det uppväxande släktet.

Det har många gånger påståtts att Pirate Bay-rättegången är en politisk rättegång. Jag har själv ställt mig frågande till det påståendet, inte minst för att jag inte vet vad som skiljer en politisk rättegång mot en juridisk. Kanske har det att göra med om argumentationen från de olika sidorna (eller resonemanget i domskälen) är baserade på politisk retorik eller juridisk metod. Hittils har jag tyckt att åklagar- och målsägandesidans resonemang haft sin grund i sådant material som enligt rättskälleläran kan användas i en juridisk argumentation - man hänvisar till lagrum i upphovsrättslagen, inte musikeråsikter, sifoundersökningar eller bibelverser. Jag har kanske inte hållt med om de tolkningar och slutsatser de landat i, men deras argumentation de lege lata är inte ogiltig. Men mycket i dagens förhör verkar gå ut på just politisk argumentation, om vad de tilltalade tycker de lege ferenda. Det görs säkert i syfte att bevisa uppsåt, men det är liksom inte där det problemet ligger - den stora frågan är om det har funnits någon koppling som når upp till kravet på medhjälp mellan användaren KingKong och de tilltalade.

Jag tycker kanske fortfarande inte att det är en politisk rättegång. För att det ska kunna vara det måste domskälen baseras på något annat än juridisk argumentation, och där är vi inte än. Målsäganden (notera att det är dennes advokat, och inte åklagaren, som fört den mer politiska argumentationen) får naturligtvis argumentera precis hur denne vill, och bär risken för att dennes resonemang ignoreras av domstolen om de inte är juridiskt grundade.

Med denna långa utvikning kring kopplingen mellan juridik och politik i upphovsrättegångar går vi tillbaka till Bamse och hans politiska åsikter. Per Starbäck visar nämligen ett exempel på hur Bamse (eller snarare Skalman) förhåller sig till till upphovsrätten - det synes som den frisinnade attityden har varit oförändrad de senaste 34 åren. Det sägs ibland att upphovsrättsfrågan inte kan placeras på en höger-vänsterskala, utan både socialistiska och liberala argument kan användas för att motivera en svagare upphovsrätt. Kan det faktum att Skalman återupprepar sin upphovsrättskritiska hållning även i den digitala tidsåldern vara ett argument för att placera upphovrättskritiker på ena eller andra sidan av höger-vänsterskalan? Det är svårt att säga utan att veta mer om andra politiska åsikter i dagens Bamse. Vad har man för åsikt kring avtalsfrihet, exempelvis? Oavsett vad blir jag inte förvånad om jag får se några Skalmantröjor på bilderna från tingsrätten på måndag.

3: Jag får alltid mer reaktioner, kommentarer och inlänkar när jag skriver om upphovsrätt än något annat. Jag vet inte om det beror på att:

  • att jag skriver bättre om upphosvrätt än jag skriver om annat,
  • att jag skriver bättre om upphovsrätt än andra skriver om upphovsrätt eller
  • att mina läsare är mer intresserade av upphovsrätt än annat.

Kanske har det att göra med att mina juridikinlägg i allmänhet strävar efter att förklara Hur Det Är, snarare än att förlora sig i något filosofiskt svammel. Det här inlägget innehåller både upphovsrätt och svammel, så vi får se vad reaktionen blir.

Tags: , , , , ,
Posted in law | No Comments »

Om Piratebay-rättegången

februari 17th, 2009

Harrejavvlar vad det smällde till på internet idag. Det var ingen överraskning att Piratebay-rättegången skulle väcka stort intresse både hos gammelmedia och i bloggosfären, men att den skulle bli allmänintresse till den grad att Annika Lantz drog skämt om Gottfrids skägg var jag inte riktigt beredd på.

Och precis som med FRA-debatten i sommar har den massiva mängden åsikter till allra största del varit på ena sidan - till stöd för TPB, eller åtminstone emot en fällande dom. Det har sagts massor av saker, mer eller mindre välargumenterat (vore jag mer länkekonomiskt sinnad hade jag kunnat länka vartenda ord i detta stycke till en separat bloggpost någonstans, men vem blir egentligen glad av sånt?).

En läsare ville höra min förutsägelse om utgången av rättegången, men jag har ingen aning. (Min f.d. kollega) Katarina Renman-Claesson vill inte ens gissa, med tanke på att frågan (och bevisningen) är så komplex. Och när någon så insatt och kvalificerad (som för övrigt borde förekomma oftare i debatten - hennes paper från 2006 om legaliserad fildelning är mycket läsvärt) inte tycker sig kunna ge en bra prognos, vet jag inte riktigt vad min gissning skulle kunna tillföra.

Men däremot hoppas jag att de tilltalade blir frikända. För att de ska kunna fällas måste begreppet “medhjälp” tolkas relativt brett, och innefatta ett generellt främjande till brott i allmänhet, inte till en specifik handling, och jag tror en sådan tolkning skulle vara förödande för den teknologiska utvecklingen. För den som vill satsa på utveckla en teknologi som har både lagliga och olagliga användningsområden kommer ett vitt definerat medhjälpandebegrepp att verka mycket hämmande - risken för att kunna bli betraktad som medhjälpare kommer avskräcka många potentiella affärsmodeller.

Med detta inte sagt att jag skriver under all den övriga piratretoriken. Jag tycker fortfarande att mycket av argumentationen mot skiv- och filmbolagen underkänner enskilda personers avtalsfrihet, och jag tycker inte att upphovsrätten till sin natur är omoralisk. Rätten att göra (eller tillgängliggöra) rena kopior av verk är inte alls lika intressant som rätten att använda andras verk som utgångspunkt för eget skapande. Jag är framförallt mån om att sådana transformativa användanden ska vara tillåtna, antingen genom att de anses falla utanför upphovsrätten som sådan, omfattas av inskränkningarna i ensamrätten, eller genom användandet av fria licenser. Karl Sigfrid har en bra debattartikel på temat i SvD idag.

Men det är ju inte det rättegången mot TPB handlar om. Mycket av det jag läser utmålar det hela som the ultimate showdown of ultimate destiny mellan gamla partsintressen och en ny digital verklighet. Men när domen väl har vunnit laga kraft kommer vi i bästa fall bara veta lite mer om tillåtligheten av sökmotorer och länkande. Högsta domstolen (det vore otänkbart att målet inte går hela vägen dit) kommer inte att ge en fullständig vägkarta över upphovsrätten i det digitala informationssamhället.

Och mitt i det hela vill Europaparlamentet nu även förlänga skyddstider för inte bara ljudinspelningar, utan även videoinspelningar. Man upphör aldrig att förvånas hur tondöv lagstiftaren verkar vara när det gäller att lyssna av samtidens uppfattning.

Tags: , , ,
Posted in law | 5 Comments »

« Older Entries